Härdade Européer

Ända sedan urminnes tider, det vill säga i mitten på 80-talet, har vi européer varit underprioriterade av övriga spelvärlden. Vi får spelen absolut sist och när vi väl får dem så handlar det alltför ofta om spel som blivit hoptryckta och där alla resliga hjältar följaktligen ser ut som hoptryckta trädgårdstomtar. Ingen vacker syn! Till råga på allt flyter det dessutom på mycket sämre. Ironiskt nog så beror alla dessa försämringar på att japaner/amerikaner använder ett sämre TV-system än vad vi gör. Vi har alltså ett bättre system och därför blir spelen sämre. Låt mig försöka reda ut det hela.

Vårat europeiska system heter PAL (förkortning av Phase Alternating Line) och får väl sägas vara det största systemet i världen med flest användare samt bäst prestanda. Amerikanernas heter NTSC (förkortning av National Television System Committee). Förutom USA använder också japanerna en variant på denna standard samt flera andra asiatiska stater. Förutom dessa två finns också en tredje relativt stor standard som heter SECAM (förkortning av SEquential Couleur Avec Memoire). Detta system används mest i Frankrike och är relativt kompatibelt med PAL. Skillnaderna mellan PAL och NTSC är förhållandevis stora, men det är framför allt två punkter som gör att vi européer drabbas av att spelen inte alls är lika vackra/roliga som de ursprungligen var.

En TV som visar bilden enligt standarden NTSC uppdaterar bilden i 60Hz. Detta innebär i praktiken att 60 gånger på en sekund så ritas din bild om (teknikfreaks skulle nog här vilja inflika att det faktiskt bara är halva bilden som ritas om och att siffran därmed är 30, men så djupt tänkte jag inte gå här). På en PAL-TV så sker detta i 50Hz. Det betyder att på en sekund så har en amerikansk TV hunnit visa 60 bilder från ett spel. På samma tid har en PAL-TV bara hunnit med att visa 50 bilder. Då leder alltså NTSC med tio bilder. Med andra ord går spelet långsammare på en PAL-TV kontra en NTSC-TV. Skillnaden i hastighet är 17,5% till favör för NTSC. Detta med en högre frekvens är det enda område där NTSC-formatet kan sägas vara bättre än PAL.

En PAL-TV har 625 linjer på höjden varav 540 används. Detta är avsevärt högre än en NTSC-TV som bara har 525 linjer varav 487 används. Tyvärr så kommer inte detta högre linjeantal oss européer till godo, utan även detta bidrar dessvärre till att göra våra spel sämre. Anledningen är att hundra linjer blir över i konverteringen, 625 minus 525 blir ju hundra! Dessa 100 linjer går inte att fylla ut utan en massa jobb och syns istället som svarta kanter över och under själva bilden man spelar på i våra spel. Eftersom våra TV-apparater har samma format (4:3) som de amerikanska tar de svarta kanterna plats och följden blir att bilden blir hoptryckt. Ibland görs tappra försök att eliminera detta så gott det går, men helt bra blir det extremt sällan. Vi Europa får nog finna oss i att vara tvungna att spela spel där bilden inte fyller ut hela skärmen i de fall där utvecklarna inte bemödat sig med att ge oss ett 60Hz-val i spelen. Detta gäller främst Playstation 2, tyvärr.

Dessvärre är ett 50/60Hz-alternativ inte heller per automatik en bra lösning. Risken är att du istället får problemet att din TV inte klarar av att visa den högre bildfrekvensen och bilden börjar rulla. De flesta moderna TV-apparater klarar dock av att visa en bild som uppdateras i 60Hz, men klarar inte av att återge färgerna från ett NTSC-spel eller spel som går i 60Hz. Följden blir ett spel som visas upp i rätt fart och full skärm, men där färgerna ersatts av en grynig, flimrande gråskala. Detta löser man lämpligtvis genom en RGB-kabel som återger färger på ett sätt de flesta moderna TV-apparater klarar av att visa. Skulle din TV inte klarar detta men bilden inte rullar så behövs en färgkonverter. Den gör precis vad det låter som, och fixar till din svart/vita bild till en hyfsat god bild i färg istället.

Det bästa är naturligtvis det som vi blivit bortskämda med i 90% av alla spel till Dreamcast, Xbox och Gamecube. Nämligen att man i början av spelet får välja mellan 50Hz eller 60Hz. Då kan de som vill spela spelet i rätt fart, medan de som har en för gammal TV ändå kan välja att spela spelet, dock med kända defekter. Att koda om färgsignalerna och lägga in ett 60Hz-läge är något man gör på en fikarast, så att fler spel till PS2 inte stödjer det är synnerligen märkligt!

På gamla konsoler kunde man sätta i en vippa i sin konsol som styr över frekvensen till 60Hz. Detta är dock riskabelt och förstör eventuell garanti på din maskin, samtidigt som det inte är helt snyggt med en vippa som sitter någonstans där det inte skall sitta någon vippa. Jag har vippa på mina äldre maskiner och det är klart kul att kunna spela Sonic the Hedgehog 2 och verkligen njuta av det i full fart och full skärm eller en tokhöjdare som Super Probotector för SNES där de mäktiga långsmala robotarna inte ser ut som hoptryckta konservburkar! Dessvärre är inte detta något som går att göra på modernare konsoler som är alldeles för avancerade för att lekmän ska kunna utföra sådana övningar.

Men ska det behöva vara såhär? Nintendo och Microsoft har löst detta på de flesta av sina spel, men långt ifrån alla stödjer det (bland annat saknar Halo riktigt 60Hz-stöd). Sony kämpar tappert på för att hålla nere de grövsta deformeringarna så gott det går, men det räcker inte på långa vägar. Skriv ett brev till respektive utgivare varje gång det kommer ytterligare ett misshandlat spel till Europa. För vi skall väl ändå inte behöva lida för att vi har en bättre och modernare TV-standard?