Pledge This

Agent Mulder, Agent Scully och alla ni andra fiktiva problemlösare som sysslar med övernaturliga fenomen av olika slag - kom hit fort, någonting riktigt skumt och supermystiskt har inträffat. Jag vet inte när det hände och än mindre hur något sådant överhuvudtaget kan hända i den värld vi lever i, men på något besynnerligt sätt har Paris Hiltons vaxdocka från Madame Toussauds vaxmuseum i London lyckats ta sig över atlanten för att medverka i en extremt urusel komedi som heter Pledge This.

Vaxdockan spelar en tjej som heter Victoria English (ännu ett bevis på att vaxdockan verkligen är från London) och filmen går i stora drag ut på att visa upp Victoria i olika utstyrslar, se henne uttrycka sin avsky mot folk som inte klär sig modemedvetet, se henne se allmänt dum ut och sist men inte minst en liten sidohistoria om hur tidningen FHM är ute efter att plåta Victoria till deras nya nummer av tidningen. Förutom mängder av scener där vaxdockan medverkar, så har man också valt att inkludera några få scener där hon faktiskt inte är med. I dessa scener finns istället vanliga skådespelare (tror jag, även om det känns tveksamt) som skämmer ut sig något fruktansvärt i vad som mycket väl kan vara den värst skrivna dialogen någonsin i en komedi.

- Move over Maxine!
- I can't help it. I'm large boned.
- Maxine, your ass does not really count as a bone.

Så här låter det i hela filmen, skämt efter skämt som alla på ett eller annat vis handlar om kvinnors kroppar eller, tja, kvinnors kroppar (även några manliga skämt om kondomer, djursex och annat "underhållande" förekommer). Pledge This är en enda stor orgie i skämt som involverar kroppar. Det är inte kul första gången man hör skämten, det är absolut inte kul andra gången och tredje gången på en halv sekund som man hör Paris Hiltons vaxdocka skoja till det genom att kalla en pinnsmal fjortis för "tjockis" vill man bara skrika ut sin vrede och hoppas på att en närflygande kungsörn ska flyga in och träffa en i panngloben med full kraft, dettta så att man snabbt och smärtfritt ska kunna drabbas av tillräckligt med minnesförlust för att glömma den här skräckupplevelsen.

Regissörerna lyckas även, som grädde på moset, förstöra ytterligare kvalitetsprocent av filmen genom att använda sig av en amatörmässig klippning som borde göra Daniel Fridell avundsjuk samt ett riktigt fult foto som också borde göra Daniel Fridell avundsjuk. Det enda man egentligen lyckas med i Pledge This är att hitta rätt musik till vissa scener, den musik som används passar otroligt bra in i stämningen och sprider en nästan löjligt uppiggande känsla som får min sura filmtyckarhjärna att höja betyget till en svag tvåa.

DVD:n är inte heller mycket att tala om, bilden är duglig och ljudbilden fyller sin funktion utan att för den skull glänsa på något vis. Extramaterial finns i form av trailers och en hiskelig "making of"-featurette som man utan minsta tvivel bör hoppa över ifall man avskyr filmen.