The Wreck

Året var 1994 och en drömmande fjortonåring var övertygad om att han kunde skriva något lika episkt som Sagan Om Ringen. Det skulle ta 28 år innan denna numera vuxna man publicerade sin allra första fantasy-bok. Naiva drömmar och hårt arbete gjorde det till verklighet och att kunna kalla sig författare på allvar kändes bra. Detta var och är vad han, alltså jag, vill syssla med för resten av livet.

Jag har alltid haft något speciellt förhållande till att skriva. Alltifrån att recensera Super Mario 64 på en helsida i en dagstidning till recensioner och artiklar för fler film och spelsidor genom åren än jag kan minnas. Det skrivna ordet är vad som är kärnan i The Wreck. Det är en visuell novell om familj, svåra val, döden, livet och allt däremellan. Det är en allvarsam historia som The Pixel Hunt vill berätta och man får vara bered på en stor dos av jobbiga grejer . I centrum står spelets huvudperson Junon som ställs inför ett svårt val då hennes mamma, som hon alltid haft en komplicerad relation till, satt henne som nödkontakt utan att hon vet om det. Nu ligger mamman mer eller mindre för döden med liten chans att överleva och Junon måste inte bara ta ett svårt val gällande detta utan även brottas med livets minnen och även sin egen personlighet.

Det dyker upp flera viktiga personer ur Junons liv. Bland annat hennes syster och liksom med de flesta andra finns här en komplicerad relation.
Spelet består framförallt av flertal dialoger som oftast urartar och allt tumult leder till att Junon gång på gång sätter sig i sin bil, kör iväg och är med om en olycka. I detta ögonblick spelas en scen upp som vi kan spola fram och tillbaka till för att finna ord på skärmen som berättar om det förgångna, och när vi löst det lilla pusslet i att finna alla ord så spolas vi tillbaka till ögonblicket innan hon stormade iväg till bilen. Nu har Junon lite fler insikter vilket för samtalen vidare, men snart upprepas loopen.

Berättandet i sig är hyfsat effektivt och, för det mesta, välskrivet. Här finns dock en del utfyllnad i många scenarion som känns onödiga och en del dialog hade mått bra av lite ytterligare puts. Likaså är ljudbilden ganska platt och känns frånkopplad från det visuella som har en säregen tecknad stil som jag tycker fungerar helt okej. De minnen som dyker upp under bilkraschen sker i en enda snygg tagning med sömnlösa klipp men lider av att vi tvingas spola igenom dem ett otal gånger för att få hela historien, det blir snabbt tjatigt när ingenting i det visuella förändras, förutom orden som dyker upp som ska klickas på för att föra berättelsen framåt.

Ord dyker upp på skärmen, vissa för berättelsen framåt och vissa kan man klicka på för mer insikt vad Junon tycker och känner.
I ett sådant här spel handlar ju såklart hela upplevelsen om man relaterar till det som berättas. Lyckas det då? Båda ja, och nej. Allting är i grunden välskrivet, absolut. Men även om det avhandlar tunga ämnen, och ska ha beröm för att det vågar göra det, har jag personligen svårt att bli berörd. Karaktärerna känns, trots många försök att ge dem lite bakgrundshistoria och känslor, ganska ointressanta och det hela möter en spelmekanik som inte direkt känns spännande. Visst, i en visuell novell brukar just den biten inte vara särskilt central men här har man ändå försökt implantera ett moment och då ska det naturligtvis kunna bedömas och jag tycker inte det är något mer än en, om något, intressant idé som snabbt blir tjatig.

The Wreck har en stor ambition och ett gör ett försök till en seriös grund att stå på, men upplevelsen och mitt engagemang kring den faller kort. När historien är över känner jag inte alls det jag vill, eller bör, känna efter en sådan här berättelse och det är förstås det slutgiltiga beviset på att det inte riktigt nått fram.