Pikmin 4

Om du äntligen har spelat klart {The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom}, eller bara behöver en paus från det massiva äventyret, är Nintendo snart redo med nästa stora Switch-släpp: det fjärde spelet i deras något udda, men onekligen unika och charmiga realtidsstrategiserie {Pikmin}. Baserat på de första timmarna verkar spelet hålla sig inom en trygg, bekant ram, men Nintendo introducerar tillräckligt många nya idéer och justeringar av formeln för att få upplevelsen att kännas fräsch - och som ett perfekt sommarspel.

Det finns gott om nya finesser, även om mycket också är bekant.

Den mest uppenbara av de nya idéerna är hunden Oatchi, en trogen följeslagare till Rookie, den lilla rymdmannen som du spelar som den här gången och vars utseende du kan anpassa i början av äventyret. Hunden Oatchi (tekniskt sett inte en hund, och planeten du utforskar är inte heller jorden, trots att den ser misstänkt snarlik ut) är, förutom att vara extremt söt, ganska användbar i både strid och utforskning. Det första eftersom han kan dundra in i fiender och bita dem; det senare eftersom han kan krossa föremål, hjälpa Pikmin att gräva och sniffa upp skatter och så kallade "castaways", vilket är termen för kraschade astronauter. Inte bara den välkände kapten Olimar har kraschat på planeten, utan även räddningsteamet som Rookie är en del av. Så det finns gott om små rymdmän att hitta i grottornas mörka skrymslen och förhindra att de blir lunch för gigantiska insekter.

Som du kanske anar utifrån meningen ovan, lär fans av {Pikmin 2} (Gamecube) bli glada över att höra att så kallade "sub-levels" återvänder. Här nere står tiden stilla, vilket innebär att du kan ta så mycket tid på dig som du vill för att hitta alla skatter och skeppsbrutna. Detta till skillnad från på ytan, där tiden går och du bara har dagsljuset att utforska i. Grottorna varierar i både utformning och längd. Vissa är stridsfokuserade, andra betonar utforskning och pussellösning; vissa har bara två nivåer, medan andra kan ha sex. De bästa grottorna har varit de där du måste dela upp dig och styra Rookie och Oatchi separat. Till exempel kan den mikroskopiska Rookie klämma sig mellan gallren i staket, vilket inte är möjligt för hunden.

Oatchi, å andra sidan, kan navigera i rör och trycka på strömbrytare. Än så länge tycker jag att hålen verkar lite för enformiga - både visuellt och designmässigt - och att de är för lätta. Men det är viktigt att komma ihåg att jag bara är ett par timmar in i spelet, med bara ett fåtal typer av Pikmin till mitt förfogande. Om de andra spelen i serien är någon indikation kommer det förmodligen bli mycket mer utmanande senare.

Tillbaka till ytan. Spelets två första banor är en solvarm uteplats och en trädgård med blommande japanska körsbärsträd. {Pikmin 4} är en vacker titel som utstrålar charm, och det är ett nöje att se de här frodiga omgivningarna ur grodperspektiv - att dyka mellan vajande grässtrån och blomstjälkar och se enorma frukter, grönsaker, trädgårdsredskap och utomhusleksaker framför mikroskopiska ögon. Pikmin 4 för ofta tankarna till vissa Pixar-filmer, inte minst på grund av spelets uttrycksfulla, tecknade stil.

Som alltid med Nintendos spel är det charmigt och genomarbetat på ett sätt vi inte är bortskämda med.

Som sagt, på ytan har du bara dagsljuset att utforska i, och så snart solen börjar gå ner gäller det att få din Pikmin-armé tillbaka till basen innan nattens hungriga rovdjur dyker upp ur buskarna. Det kan låta stressigt - vilket det verkligen kunde vara i tidigare Pikmin-spel - men Nintendo har justerat det övergripande konceptet den här gången för att göra spelet mer tillgängligt och förlåtande för nya spelare. Mest centralt är beslutet att ta bort den tidsbegränsning som tidigare fanns. I det första Pikmin-spelet hade du till exempel bara 30 speldagar på dig att hitta alla delar av ditt kraschade rymdskepp, och om du misslyckades var du tvungen att börja om igen. I Pikmin 4 finns det, såvitt jag vet, ingen gräns för hur många dagar du kan spendera på att slutföra äventyret. Dessutom har du alltid möjlighet att spola tillbaka både lite eller mycket tid om till exempel en stor del av din Pikmin-armé drunknade eller blev uppäten av en fiende.

Detta gäller även i grottorna, där du alltid har möjlighet att starta den aktuella undernivån från början. Det är ett välkommet beslut, men en del av mig kan inte låta bli att känna att det tar bort lite av spänningen - och ibland rädslan - från utforskandet. För ja, trots att de handlade om små, gosiga växtliknande varelser kunde tidigare Pikmin-spel vara ganska nervkittlande. Andra små designval, som att beordra Oatchi att samla in vilsekomna Pikmin, gör också upplevelsen mer avkopplande.

Nattetid är ingen bra tid för utforskande.

På tal om Pikmin har jag bara stött på en ny sort i de två första banorna - istypen. De kan förstås frysa fiender och föremål, så att Oatchi kan krascha in i dem och krossa dem. De kan också bryta ner frusna stängsel och, naturligtvis, frysa vatten, vilket gör att Rookie och andra typer av Pikmin kan korsa små dammar och vattendrag utan Oatchi, samt transportera föremål över isen. Jag säger utan Oatchi eftersom både Rookie och hela din Pikmin-armé kan rida på hundens rygg - särskilt användbart när du behöver korsa vatten och inte har tillräckligt med is-Pikmin för att frysa det, eftersom inga andra än de blå Pikmin kan simma.

Slutligen introducerar Pikmin 4 också "Dandori Battles" - tidsbegränsade utmaningar där du måste samla alla skatter i ett begränsat område eller tävla mot en hjärntvättad astronaut och dennes hund för att samla flest resurser innan tiden går ut. "Dandori" är tydligen ett japanskt ord för effektivitet - att göra det mesta av varje sekund och aldrig stå stilla. Jag kan säga att dessa Dandori-strider verkligen tvingar dig att vara så effektiv som möjligt, eftersom de är förvånansvärt utmanande tidigt i spelet, och jag vågar inte tänka på de krav de ställer senare.

Får det lov att vara lite Nintendo-nostalgi?

Ändå är de nödvändiga att slutföra om du vill hitta alla skatter och skeppsbrutna. Ju fler förlorade själar och dyrbara skatter du tar med dig tillbaka till basen, desto större astronautkoloni (med små sidouppdrag) bygger du och desto fler förmågor för Rookie, Oatchi och din Pikmin-armé låser du upp. Allt detta samverkar i en tillfredsställande och något terapeutisk spelslinga, och jag ser fram emot att se hur detta fortsätter hålla mig engagerad. En demo för spelet finns tillgänglig att ladda ner på Eshopen från och med idag, och jag tycker absolut du ska testa.