Hairspray

Jag gillar inte musikaler, näpp. Då var det sant. Generalisering, javisst. Likväl sant. Jag kan inte hjälpa att tycka att det är otidsenligt och en onödig genre att verka i idag 2008. Filmer som bygger på sång och dans när man istället kan bygga dem på ond bråd död och inzoomingar på Jake Gyllenhaals tröjlösa överkropp? Nej, kom igen liksom. Men visst, det finns hopp för mig, jag slukar lätt några av Burtons mörkermusikaler men det är undantaget som bekräftar regeln. Ah, gillar Cry-Baby också förresten men det är ytterligare ett undantag, dessutom gillar jag den av rena medicinska skäl; Johnny Depp har världens högsta kindben där.

Apropå Cry-Baby så är den regisserad av John Waters, samma lirare som regisserade den ursprungliga Hairspray från 1988. Jag har sett det gamla Hårsprayet men minns inte den i någon större omfattning, kanske var jag distraherad av Ricki Lake sockervaddsfrissa eller så var den helt enkelt för blek för att göra något intryck, antagligen en kombination.

Hur som helst, upplägget är identiskt med 88-års version; skoltjejen Tracy Turnblad har ett stort hjärta och en minst lika stor frisyr och kropp. No probs så långt givetvis om det inte vore för att hennes största dröm i livet är att vara med i The Corny Collins Show, Baltimores coolaste danstillställning som sänds på tv i tid och otid där är det Noblesse-tunna figurer och sylvassa armbågar som gäller för den som vill slå sig in i den dansanta skaran.

Hairspray utspelar sig i det tidiga sextiotalets och vilar, liksom originalet, delvis på de rasmotsättningar som präglade Baltimore, liksom många andra städer i USA. Men medan John Waters var något av en skjutjärnsregissör som aldrig tvekade att använda ironin som ammunition så är den här moderna upplagan tillrättalagd och det politiska budskapet är ungefär lika väl inövat och repeterat som danskoreografin. Allt för att inte stöta sig med någon och framförallt för att gå hem hos en publik i de yngre åldrarna som Hairspray onekligen marknadsfört sig hos, inte minst genom att roffa åt sig High School Musical-barnstjärnan Zac Efron som Tracys trånobjekt.

Liksom originalet har man lyckats casta många riktiga tunga namn i rollerna här till nyinspelningen. Det mest spektakulära är John Travolta i rollen som Tracys beskyddande moder. Och visst skulle man kunna kalla det för subversivt att låta honom spela kvinna. Men jag är tveksam till om Travolta, med en förställd pipig röst och iklädd fetdräkt, är rätt person att komma med några genustwistar i sammanhanget även om jag förvisso gillar karaktären.

På omslaget beskrivs Hairspray som en "vitamininjektion" och med sina fluffiga kläder och nöjesfältsaktiga kulisser så stämmer det nog bra. Fast jag var inte överdrivet förtjust i att tvångsmatas med vitaminer när jag var liten och är inte det i vuxen ålder heller.