Zero Day (Netflix)

Ex-presidenten George Mullen (Robert De Niro) njuter av livet som pensionär. I sin minutiöst stylade herrgård hasar han omkring med krökt rygg, skriver lite på sina memoarer, rastar sin Golden retriever och äter stekta ägg som om det inte fanns någon egentlig morgondag. Livet är lugnare än lugna gatan för gamle George som trots ett par obligatoriska morgontabletter mår bra och bevisligen inte saknar livet i rampljuset. Men så slås USA av en hackerattack som kostar 3400 människors liv. Elen slås ut, kommunikationen slås ut, flygtrafiken, kollektivtrafiken, trafikljusen - allt slås ut och följderna är såklart så pass allvarliga att rådande president Evelyn Mitchell (Angela Bassett) beordrar Mullen att återvända till Vita huset där ett nytt jobb väntar på honom.

Bassett är helt fel som USA:s president, tyvärr.
En ny kommission kallad Zero Day har upprättats och George beordras styra de 100+ personer som slitits ur Secret Service, FBI och CIA för att tillsammans försöka jaga rätt på de skyldiga, som legat bakom hackerattacken, och George har alla planer i världen på att verkligen plocka fram hårdhandskarna den här gången. Amerika kräver upprättelse, att de skyldiga ställs till svars och straffas och Mullens jobb är inte bara pressat och granskat från alla möjliga håll och kanter - Det medför en hel del risker då stora politiska makter drar och sliter i honom samma sekund som han kliver tillbaka in i hetluften, igen.

Zero Day var historisk redan innan den hade haft storslagen Netflix-premiär av den enkla anledningen att det är Robert De Niros första stora TV-serie-framträdande. Gubben från Gudfadern II och Cape Fear spelar här en gammal, sliten, trött och cynisk ex-president som samtidigt är human och stram i sin framtoning. Att slå ned på de nationella hot som existerar inom Amerika och kringgå grundlagen och USA:s konstitution för att så effektivt och rappt som möjligt hitta de som står skyldiga till attacken, innebär såklart att Mullens moraliska värderingar testas både en och tio gånger och mitt i allt får vi veta att Georges dotter sitter i Senaten och anser till skillnad från sin far att de hårda tongångarna som Zero Day-komissionen sjunger rimmar illa på regeringens ansvar mot de amerikanska medborgarna.

Detta medan De Niro är helt, helt rätt som USA:s ex-president.
Zero Day bygger dramatik på premisser som vi alla är olustigt bekanta med, inte minst idag. Terrorattacker och USA:s svar på dessa (9/10 och invasionen av Irak samt Afghanistan), Covid 19 och de (för vissa länder) obligatoriska vaccinen samt den kränkning av grundläggande mänskliga rättigheter som skedde i olika delar av världen har såklart kokats ned här för att bygga domedagskänsla och totalitär polisstat utan att göra det till en TV-serie om förtryck. Showrunner Eric Newman balanserar hela tiden på gränsen, doppar inte tårna för djupt i någon av pölarna, spinner en del på konspirationsteorier, Youtubers som får med sig konspiratoriska antietablissemang-anhängare och allt där i mellan. Det blandas friskt och trots att verkligheten används som mall och inspiration, blir det aldrig vare sig "farligt" eller verkligt i Zero Day. Mycket på grund av att storyn är för snäv och för klaustrofobisk.

Precis som i House of Cards och andra politiska thrillers är bågen som spänns rent berättarmässigt och konceptuellt för smal och trång. Konspirationen i sig är lite för grund, nepotismen är för stark vilket gör att omfånget av komplotten blir lidande och lite barnslig, tyvärr. Med det sagt är Bobby De Niro verkligen strålande här och bevisar för 122:a gången vilken fantastisk skådespelare han verkligen är, med väldigt små medel. Det finns en närvaro och utstrålning i De Niros extrema stramhet som gör att hans "underspel" hela tiden bygger en intensitet och ett trovärdigt allvar som extremt få andra skådespelare ens kan föreställa sig. Detta lever Zero Day på. Serien hade förmodligen tråkat ut mig rätt ordentligt om det inte hade varit för De Niro (och till viss del även Jesse Plemons, som alltid är bra). Som det är nu stannar Zero Day på en stark sexa. Helt, helt okej och mycket det tack vare Bobby.