Gladmort

En lyckad Kickstarter gav under förra året ett nytt arkaddoftande spel till Neo Geo. För alla oss som inte äger en sådan konsol så har nu Gladmort konverterats till lite fräschare konsoler och om man är ute efter ett Ghouls 'n Ghosts-liknande spel, komplett med hög svårighetsgrad och "continues" och "credits" så kan säkerligen Gladmort vara något för en. För egen del räckte det med några timmar för att inse att detta inte alls var något för mig.

Kaos råder i ett bortglömt rike och i rollen som riddaren Gladmort gäller det att försöka ställa allt till rätta. På sidoscrollande banor styr du riddaren, som enbart tål två slag innan man förlorar ett liv, och undviker hinder, hoppar mellan plattformar och besegrar allsköns fiender. Allting ser verkligen ut som ett arkadspel från en svunnen tid och det känns nästan fel att uppleva det på en stor modern Oled-TV. Man kan till och med dra igång olika filter för att det exempelvis ska kännas mer som en CRT-TV, ifall detta är önskvärt. Men det är främst speldesignen som skvallrar om vilken era man velat återskapa; ett gäng liv och ordet CREDITS ståendes i skärmens nederkant är vad man har att överleva på och detta genom fem nivåer där ens hjälte då bara tål två träffar. Det är en rejäl utmaning skräddarsydd för den som söker efter just detta. Helt stöpt i ett koncept som eftersträvar att vara så troget de klassiska arkadspelen som möjligt.

I slutet av nivåerna väntar en boss. Man får lära sig dess attackmönster och sedan dunka på dess nunna när tillfälle ges.
Och visst, det är det absolut. Tycker man att detta är intressant kan man typ sluta läsa här, betala en billig slant och få just den upplevelsen. För mig är det främst väldigt oinspirerad design på nivåer som ligger i vägen för att känna mig exalterad. Tillkommer gör också det klassiska att krydda färden med så mycket fiender på skärmen som möjligt för att skapa en hög svårighetsgrad. Till sitt förfogande kan man finna ett gäng olika vapen som yxa, spjut och andra medeltida favoriter - men attackerna känns sega och spelets hit box är ofta tveksam. Utmaningen blir mer frustrerande än den känns rättvis, där det oftast är enklare att bara springa framåt och försöka hoppa över alla ondingar för att ta sig till den boss som väntar i slutet av banan.

Tacksamt nog finns det en del check points under vägen. Det blir således en lärdom i att lägga allting på minnet, finna ett mönster i hur fiender rör sig och ta sig framåt. Men just det där med oinspirerade banor gjorde det inte särskilt roligt. Här finns några stegar, hopp eller områden som är lite svårare att nå där man kan finna ett nytt vapen. Men annars är det helt enkelt bara nivåer som byter lite visuell design och kastar nya typer av fiender mot dig.

Trista nivåer drar ner betyget ordentligt.
Det är pixlarna och den visuella designen som förmodligen främst lockar och visst, den är absolut fin. Vi har samtidigt blivit ganska bortskämda med denna typ av flört av retro så det är i dagsläget svårt att påstå att det känns unikt eller spännande. Ljudbilden eftersträvar också det där klassiska men jag ska inte påstå att melodier är särskilt minnesvärda eller lyfter upplevelsen. För alla som spelet denna typ av klassiska arkad så är det ju de enkla medel som samtidigt blir en styrka och hade man fått sig lite mer minnesvärda toner så hade det blivit lite roligare.

Det känns på ett vis lite tråkigt att vara taskig mot Gladmort. För om man nu har som ambition att skapa ett nytt spel för Neo Geo-formatet och att det ska helt kännas som en flört med förr, ja då är åtminstone den biten gjord med bravur. Det är, som jag nämnde tidigare, garanterat många som lockas av den premissen och då vet man vad man får. För egen del blev det tråkigt efter någon timme att göra ett nytt försök för eftersom det inte går att spara så är det ju en utmaning som man får göra i en sittning. Jag brukar ha en känsla av att jag bedömer spel mycket efter hur jag känner pepp kring att starta upp titeln och ha en spelsession och den var nästan helt frånvarande här, tyvärr.