Halloween

Många utnämnde rockmusikern Rob Zombie till skräckens framtid efter hans debutfilm House of 1000 Corpses, själv instämde jag i det när uppföljaren Devil´s Rejects kom ut, en lika lysande som elak exploitationrulle och den felande länken mellan Natural Born Killers och Motorsågsmassakern. Det är alltid intressant att se vilka karriärsval upcoming och hyllade regissörer gör. Rob val att damma av kultpsykopaten Michael Myers i en remake på Carpenters 70-talsklassiker känns för mig lite udda.

Dels är Carpenters original heligare än Navajo-indianernas buffalogudar och dels är den bunden till den kontext som den gjordes i. Det vill säga; den hade aldrig fått den uppmärksamheten och genomslagskraften om den hade släppts idag på 2000-talet. Nåväl, vem är jag att ifrågasätta Mister Zombie tänkte jag.

Men 15 minuter in i filmen började jag likväl göra det. En absurd stor del ägnas åt att skildra Michaels barndom för att på så sätt hitta förklaringsmodeller och mänskliggöra monstret. Precis som Michael använder sin taskiga uppväxt som alibi för att mörda så använder Zombie bakgrundstugget som ursäkt för att vältra sig i blod och sex. Carpenter valde att skildra Michael som en snudd på osårbar skuggfigur, en myt som strök omkring med iskall blick. The Boogeyman helt enkelt.

Här är han istället sönderanalyserad och rantar omkring till allmän beskådan. Dessutom ser han tämligen löjlig ut i sin hårdrocksfrilla och XL-längd. Ändringar av det slaget är Zombie självklart är i sin fulla rätt till när han gör en remake. Sedan är det min fulla rätt att hävda att epitetet skräckens framtid har kommit lite på sned.

Tittar man på skådisarna så är det Tyler Mane som fått äran att gestalta Michael. Ganska lättförtjänta pengar då han inte har en enda replik. Om inte namnet låter bekant så hittar ni honom i första X-Men som Sabretooth. Annars är väl det mest spektakulära namnet Malcolm McDowell i rollen som Doktor Loomis. Malcolm gör sällan ett dåligt jobb och det här är inget undantag, dessutom gillar jag hans look. Genuin Loomis-stil. Sedan är det lite kul att återse Sheri Zombie från House of 1000 Corpses och Devil´s Rejects. Här spelar hon Michael mamma, arma kvinna...

Mej nej, Halloween anno 2007 är ingen rolig upplevelse på något plan. Vad som räddar den från underkänt är skådisarna och att råmaterialet, det vill säga storyn, är bra. Men det är ju Carpenters förtjänst och inte Zombies.