Breed

Det är framtid och mänskligheten har aldrig varit mer hotad. Är det månne Halo jag spelar? Se på mitt ansikte: verkar jag ha roligt?

Svaret på bägge dessa frågor är givetvis nej, vilket du säkert kunde gissa av rubriken. Men Breed är så nära Halo man kan komma och fortfarande spela ett skitspel. Handlingen är densamma. Några slemma utomjordingar (eller snarare, ickemänniskor, för i framtiden har vi förstås koloniserat andra planeter och termen utomjordingar är inte längre politiskt korrekt) vill döda oss och därför vill vi döda dem. Därför bygger vi ett skepp med kapacitet att återuppliva döda kroppar och få dem att slåss, och skickar hela rasket till första bästa oroshärd.

Problemet är att döda människor saknar både personlighet och överlevnadsinstinkt, vilket ganska precis beskriver dina lagkamrater, oavsiktligt eller inte. Under uppdragens gång får du ett gäng soldater att föra befäl över. Dessa har olika vapen men är i övrigt tämligen identiska. Jo, alla snipers är tjejer och alla killar med tungt artilleri är lika tunga själva. Inte ett namn eller en gnutta personlighet så långt ögat kan nå. Och själv kan du byta mellan gruppmedlemmarna när som helst, så du har inte ens en överlägsen ledargestalt som Master Chief att tycka om. Nej, det är ett gäng fullständiga idioter som glatt springer in i korseld eller nerför stup så fort du lämnar deras kroppar. Vad är poängen med datorstyrda soldater som är dummare än ett gäng Lemmings?

Jag slapp lumpen, men om det är något jag har lärt mig av superhjälteserier och Naruto-anime, så är det att lagarbete är livsviktigt i farliga situationer. Om du inte kan lita på den som täcker din rygg är du dödsdömd. Jag gick för att undersöka en grotta (på befälhavarens order, kan tilläggas) och var borta i tjugo sekunder. När jag kom ut var hela gruppen död; de hade fastnat framför grottan och blivit nermejade av ett gäng fiender.

Nåja, om du beordrar dem att ge dig all ammunition och alla medipaks och sedan låter dem dö bäst de vill går det lite enklare. Problemet är bara att vissa uppdrag kräver att en viss lagmedlem, utan vidare offensiv förmåga, överlever. Då har du två valmöjligheter: att styra honom själv och hoppas på dina intelligensbefriade kamraters beskydd, eller välja en karaktär som kan skjuta och sedan se den oersättliga ingenjören göra svanhopp ner i en ravin.

En av de saker som verkade mest lovande i Breed var det stora antalet fordon. Och visst, du kan hoppa in i allt från pansarvagnar och buggys till rymdskepp, men kontrollen är omständlig och inte alls lika intuitiv som den i Halo. Lika gott lovade grafiken men när man väl spelar känns den inte alls spektakulär. Det flyter inte, helt enkelt, mycket på grund av vansinnet att låta kameran följa med i varje steg du tar. Tänk dig att du springer framåt i slow-motion, och det enda sättet att se vad som händer är genom sökaren på en dålig videokamera. Och med en gammal bergsprängare från åttiotalet fastklistrad på ryggen, där hemsk actiontechno á la dåligt NES-spel pumpas ut oavbrutet. Man kan bli åksjuk för mindre. Lägg till en extremt tillgjord befälhavare som svamlar på om checkpoints, ett plottrigt interface proppat med ikoner, och en total brist på ljudmässig feedback på vad du gör (till exempel om du blir skjuten eller om dina kamrater behöver hjälp), så blir det hela en gröt av ful grafik i högkontrast och irriterande ljud.

Breed är definitivt fel på alla sätt. Breed är inget actionspel, det är en dagissimulator. Vill du leda ett gäng förvuxna treåringar in i strid? Inte jag heller. Kanske har jag rätt högt ställda förväntningar just nu när mina tre senast spelade PC-spel är Halo, Far Cry och World of Warcraft, men det finns ingen som helst anledning att välja den här själlösa och tråkiga kopian framför den mångfald av lysande förstapersonsskjutare som just har släppts eller är på väg.