Striden (Early Access)

Det är alltid kul när det dyker upp nya spel gjorda av svenska studior. För att hålla den svenska speltraditionen vid liv, så att säga. Striden, eller strajden som det uttalas på engelska i spelet, från Boden-studion 5 Fortress är precis ett sådant. Det har precis kommit ut som Early Access-titel och det är den vi kommer recensera här. Det känns därför väldigt viktigt att direkt påpeka att det slutliga titeln kan se väldigt annorlunda ut än det som nu finns tillgängligt på PC, men att det är innehållet i denna Early Access-version jag kommer berätta om här nedan.

Striden är skapat av ett litet team i Boden.

Striden försöker slå sig in på en den fullproppade marknaden som är looter shooters med lite svensk finess. Överallt jag vänder mig i spelet finns det en svensk lukt. Allt från miljöerna, de röda husen, att skjuta Automatkarbin 4, äta köttbullar för att återhämta sig, och älgar som springer runt med kanoner. Som en vardag på valfri plats i Jämtland så att säga. Nu har jag förvisso inte varit i Jämtland på ett tag, men något jag antar inte finns där är radioaktiv strålning. Det är nämligen ett hot i Striden som också klassar sig som ett survival/överlevnadsspel. Basen för hela spelet är nämligen att Skandinavien har blivit ett slagsfält mellan öst och väst där kärnvapenkrig har gjort det väldigt svårt att bo här. Vissa platser på kartan är därför också farlig att vistas i och för mycket strålning är så klart inte bra. Men nu finns det också radioaktiva björnar, så alltid nåt.

Det bjuds på två olika spellägen där det ena är co-op för fem spelare som ska skydda deras bas mot inkommande datorstyrda trupper och det andra är ett 20-spelarläge med fyra lag (fem spelare i varje). Båda har sina styrkor och svagheter. Det mindre co-op-läget är upplagt i olika faser. Det börjar med några minuter där ni samlar på er diverse grejer. Det går då att förstärka basen, bygga saker som en bänk för att producera nya vapen, eller automatiska maskingevär som går att placera ut som försvar. Sen kommer en runda med försvar där det gäller att överleva och ha ihjäl inkräktarna. Därefter kan ni gå ut och fånga in paket som släpps från flygplan för mer vapendelar, byggplaner, eller mat för er hälsa. Och tillbaka för att försvara. Det är en loop som är kul om du spelar med sådana som har bra kommunikation, men kan bli lite repetitivt efter en stund.

Vilken jädra smäll!, som Dynamit-Harry hade sagt.

Kommunikation ja. Det var väl aldrig något snack om vilken typ av spel jag spelade när jag, efter två millisekunder efter att ha laddat in, i min allra första match möttes av en lagkamrat som skrek saker som inte kan skrivas här. Mindre barnvänliga saker så att säga. Och en annan hoppade så klart också på. Det är då man vet att folk springer runt med vapen i handen. Nåväl, matchtypen jag slängde mig in i kallas transmit och är tänkt att vara för 20 spelare. Fyra lag har samma mål, att samla in fyra stycken elektronrör från lådor som släppts ner av flygplan. Dessa elektronrör används för att laga en sändare (alla lag har en i sin bas). Lyckas laga denna och nå 15 000 poäng så kommer helikoptern ankomma för att ta er alla därifrån. Men en signal går ut för att låta andra lag veta att det är dags att stoppa denna flykt.

Striden har många bra idéer som kan göra detta till ett väldigt bra spel, men jag måste nämna den absolut största elefanten i rummet i det röda trähuset. Spelarbasen. Den var redan liten på första dagen av Early Access och har sedan minskat stadigt. Att försöka spela en match någon annan tid än sent på kvällen är omöjligt. Logga in under dagen på en vardag och du kan vara den enda spelaren online. Det är just nu en total omöjlighet att gå med i en match som ännu inte startat och vänta på 19 andra spelare. Så det finns bara två val. Det ena är att starta matcher med en handfull spelare. Det andra är att hoppa in en match som redan pågår och där du inte vet hur nära slutet det är. Och den här typen av spel kräver att folk är online. Striden har uppenbara problem, men spelet förtjänar faktiskt en större spelarbas än så här. Visst, det är fortfarande Early Access, men om 5 Fortress ska lära sig av feedback behövs det några som kan ge feedback.

Spelarbasen är väldigt liten. Så här ser det ut på en söndagkväll samt en vardagsförmiddag.

Innan den fulla lanseringen behövs det en finputsning. Buggar finns lite här och där med skott som går rakt igenom barrikad­erade dörrar och kraschande spel. Hur karaktärerna rör sig känns inte heller helt hundra. Saker jag önskar att utvecklarna också tar sig en titt på, som är mina egna personliga preferenser, är att lägga till stöd för handkontroll, balansera vilka vapen som går att skapa (vapen låses upp efter att du nått en specifik nivå, så som ny spelare kommer du bara kunna skapa halvtaskiga vapen medan veteraner har tillgång till de fina puffrorna. Vilket leder till att du inte har någon chans i styrka till en början), och att lägga till någon typ av träningsläge. De enda instruktionerna som ges i spelet är via videoklipp och om du inte känner dig intresserad av det är det bara att hoppa rakt in i en match och lära dig via trial and error. Angående handkontrollen förstår jag givetvis att mus och tangentbord är det dominanta spelsättet i denna typ av spel, men det finns många som föredrar att spela med en handkontroll. Tyvärr är detta inte ens en valmöjlighet. Det finns planer att lägga till det senare, men jag kan som sagt bara bedöma vad som är framför mig och inte vad som utlovas för framtiden.

Det är i de svenska skogarna det händer.

Men Striden har också en hel del positiva sidor. Gameplay är rätt bra, men kräver en liten polering som sagt, med fem olika karaktärsklasser (assault, engineer, medic, spotter, och support) som alla har sina egna styrkor, klasspecifika föremål, och egenskaper. Basbyggandet är en kul idé, men kan ibland kännas som en eftertanke när folk helst vill springa runt och skjuta sina gevär.

Älgar med kanoner, mer sånt i spel tack.

Striden har väldigt mycket potential, och jag ser fram emot att se vad spelet är vid full lansering, men utvecklarna behöver göra något för att locka spelare. Det spelar ingen roll om det hade varit världens roligaste spel om det inte finns några andra att spela med.