Eon 5

Det är något alldeles särskilt med att återvända till Eon igen efter alla år. Ja, nästan som att besöka byn där man växte upp igen efter att varit borta en längre tid och se alla förändringar som skett. Det är välbekant men ändå annorlunda - en omfamnande trygghet. Den välbekanta världen, de exploderande tärningarna och alla charmerande tabeller att dyka på djupet i. Men det bjuds även på flera fräscha perspektiv, både regel- och berättarmässigt. För oss som hängt med sedan urminnes tider och lirat några av de äldre utgåvorna, så representerar Eon 5 ett nytt kapitel i sagan.

För att förstå vad Eon 5 gör rätt - och annorlunda - är det värt att minnas hur spelet utvecklats. Från den idag mer än 20 år gamla, första utgåvan som landade i butikshyllorna i mitten av 90-talet, till den andra och sedermera tredje som följde. Men det var egentligen först 2014 - i samband med lanseringen av Eon IV, som spelet tog ett rejält kliv framåt med ett helt nytt spelsystem och fullständigt omarbetad grafisk profil.

En välbehövlig och naturlig utveckling som skakade av sig många av de gamla laster som hängt med genom åren, samtidigt som det även introducerade nya koncept och ett mer tydligt och utpräglat fokus på berättande. Tanken var så klart god - att göra om spelvärlden Mundana till vad som bäst kan beskrivas som ett spelrum. Men det går inte heller att sticka under stolen gällande att det emellanåt kunde kännas lite väl snävt och begränsande. Speciellt om du likt undertecknad har vapendragare runt rollspelsbordet som brinner för att utforska det okända.

Monster, regler och äventyr!

Så vad gör då Eon 5 annorlunda jämfört med tidigare utgåvor? Ja, grunden är som tidigare nämnt en väldigt välbekant sådan och för den som spelade föregående upplaga så kommer upplägget, formen och andan av vad som här presenteras - att kännas igen. Ur mitt perspektiv så representerar Eon 5 en form av kärleksförklaring till fornstora dar och vad vi har här är ett mer ambitiöst och expansivt spel där inte minst det världsliga perspektivet verkligen skiner och Mundana mer än någonsin tidigare upplevs som en genomtänkt, expansiv och levande plats som är fyllt av äventyr. Det känns inte längre som att man begränsas till ett rum fyllt av stängda dörrar utan nu tillåts, med fullt stöd av det (massiva) regelböckerna, att lalla runt.

Men sen är det också en hel del material att läsa. Eon 5 har släppts som tre rejält tilltagna och vackra böcker: Rollpersonen, Regelboken och Bestiariet. Allt du behöver för att spela och mer därtill spritt över 900 sidor. Det är kort och gott en hel del att ta sig igenom, även om du så klart inte behöver lusläsa allting. Vi kan enklast summera det hela på följande vis: Rollpersonen är för spelarna och tillåter dem att skapa sina alter egon, samt går betydligt djupare än tidigare versioner av spelet. Regelboken å andra sidan är primärt för de som planerar att leda spelet och är ett kraftfullt och genomtänkt verktyg. Sist men inte minst - Bestiariet - som erbjuder sida efter sida av allsköns bestar, komplett med mer detaljer om världen.

Rent regelmässigt så fortsätter Eon 5 på det arbete som påbörjades med Eon IV. Det vill säga att trimma bort mycket av de slumpmässiga komponenterna av hur man skapar en karaktär. Visst, en del moment finns kvar, men det känns mer smakfullt integrerat här. Det kompletteras dessutom med ännu fler och mer konkreta val. Från folkslag till vilken roll du vill anta. Det är befriande om du jämför med föregående utgåvor, och tillåter så mycket mer flexibilitet utan att tumma på ramverket.

Böckerna har aldrig varit vackrare.

För att beskriva reglerna i korthet så kör Eon V som sagt vidare på sin ganska klassiska modell - full av tabeller - men har så klart här putsas till rejält och systemet förefaller både mer logiskt likväl som följsamt. Den där styltiga hackigheten från förr existerar inte längre och grunden vilar fortfarande på de där väl beprövade T6-orna. Med visst understöd av T10 och T100 vid speciella tillfällen.

Exploderande tärningar är också en grej. Det vill säga - slår du en sexa så rullar du två extra T6-or, och visar även dessa sexor - ja, då fortsätter vansinnet tills du tömt dig själv på all tur. Det sammantagna resultatet jämförs sedan med en förutbestämd svårighetsgrad som kan vara allt från 6 till 22. Systemet bygger på att spelaren kan få fördelar, så kallat Övertag, när resultaten blir särskilt lyckade. Samtidigt finns två viktiga resurser: Fokus - den mentala viljan - och Kontroll - förmågan att behålla greppet om situationen. Kombinationen av dessa påverkar många kommande slag och skapar en dynamik där psykisk styrka spelar lika stor roll som ren tur med tärningarna.

Striderna i Eon V är intensiva, fulla av tärningsslag och uträkningar, men erbjuder också en hel del taktik och realism. Reglerna hanterar detaljer vilka sträcker sig från att "dra ditt vapen" till utmattning, storleken på dina motståndare, hur mycket last du bär med dig i din ryggsäck samt flera olika former av anfall och försvar. Kort och gott, har du spelet de mer "crunchy" och komplexa spelen som Pathfinder eller Dungeons & Dragons 3.5 så kommer detta kännas bekant. Varierande, spännande och krävande. Lite tungrott men oerhört belönande för den som gillar djupa strider fyllda av valmöjligheter.

Någon som är sugen på att prygla minotaurer?

En aspekt som verkligen sticker ut med Eon 5 är hur man denna gång tillåter mystik och magi att ta mer utrymme än någonsin i världen. Välkommet för alla oss som är svaga för trollkonster. Men spelet öppnar också upp för mer mörka och vuxna inslag, med expanderade regler kring droger, gifter och annat som tidigare inte riktigt tillåtits utrymme på detta vis. Den tidigare lite gråa tonen som Eon dragits med - och ja, jag är medveten om att många spelar uppskattade den - har fyllts i med mer färg. Ett arbete som även det påbörjades med Eon IV men här alltså är ännu mer påtagligt - och jag gillar det verkligen. Faktum är att just avsnitten som behandlar mystik och magi antagligen är bland de mest genomarbetade jag skådat i ett rollspel. är handlar det om att väva besvärjelser, kanalisera böner och utföra ritualer med både kraft och risk. Misslyckanden kan leda till katastrofala följder, men just den osäkerheten gör magin levande. Tabellerna är många, besvärjelserna fantasifulla - ett regelsystem som är lika nördigt intrikat som det är oförutsägbart och roligt.

För dig som redan älskar Eon så finns här mycket att uppskatta i den femte upplagan. Komplexa regelsystem som kantas av tabeller, djupa rollpersoner och en plats där handling verkligen har konsekvenser. Här finns så otroligt många detaljer att gotta ner sig i och för oss som uppskattar struktur är detta rena himmelriket. Nackdelen? Det är långt ifrån pick-up-and-play och erbjuder en viss tröskel - helt klart. Men å andra sidan försöker inte Eon 5 att maskera sig som något annat. Det är trots över 20 år av utveckling och förfinande som destillerats samman här i tre rejält komplexa, detaljerade och fantastiskt vackra böcker. Eon 5 kräver att man lägger tid på det.

Så vad tycker jag om Eon 5 - efter si så där nästan tusen sidor material avhandlats och skandalöst många tärningsslag har kastats - tillsammans med två olika spelgrupper. Ja, men kan ärligt talat inte bli annat än imponerad. Ambitionsnivån och produktionsvärdet är direkt makalöst och böckerna bubblar över av passion och kärlek. Mundana lever mer än någonsin tidigare och här finns en detaljrikedom som få andra rollspel kan komma i närheten av att mäta sig med. Från karaktärsskapande till världens bakgrund och magisystem, allt är så makalöst genomarbetat att det stundtals blir svårt att greppa storheten i det hela. Det må vara lite svåråtkomligt för nybörjare, men för veteraner eller de som gillar lite utmaningar och intrikata system - är Eon 5 rena rama himmelriket. Ett mästerligt hantverk, konstruerat av fans för fans och stöpt i klassiskt tung och mörk fantasy. Traditionellt (och dessutom svenskt) rollspel blir knappast mycket bättre än så här.

5/5

Böcker och tillbehör finnes hos Helmgast.