Warhounds

Om du gav mig pengar för varje taktiskt omgångsbaserat strategispel jag spelat genom åren hade jag varit rik idag. Det är en fantastisk genre och ofta så pass begränsad i skala att den bibehåller både djup och levererar en grym upplevelse utan att bli för långdragen. Undantag som XCOM finns såklart där längden är avsevärt längre sett till speltid. Warhounds är ett spännande försök att låta dig styra en legosoldatsstyrka som krigar om Afrikas framtid. En mystisk grupp har börjat nedmonterat land efter land och försöker erövra hela kontinenten. Du skickas in för att rädda en av de sista överlevande presidenterna i ett av länderna och ska slå tillbaka detta hot.

I denna förhandsversion var valen ganska få. Jag fick spendera tid i tre distinkta uppdrag i spelets inledande stunder. Du flygs in för att hjälpa en vrålande president med maskingevär och det första två uppdragen fungerar som ett träningsläge. Min första tanke var att det liknade XCOM och Jagged Alliance. Tyvärr känns detta inte riktigt lika bra som dessa, men i vissa avseenden verkar det vara ett roande alternativ. Om du kan hantera hemsk dialog med konstiga ordval och pinsamma machogrejer kanske du uppskattar det spelmässiga. Jag skojar inte när jag säger att dialogen är pinsam, det fanns stunder då jag ville gömma huvudet under datorbordet. Det tveksamma röstskådespelet som är inspelat i olika volymlägen bidrar till en ganska svåruppskattad dialog. Tyvärr är det bara ett fåtal röstskådespelare som fungerar i detta spel och även dessa har tveksamma saker att säga. Det gör att Jagged Alliance-aspekten inte riktigt kan bära spelet.

Det gråa är ett område du inte kan se. Oftast kan inte fienden se dig heller.

Om du däremot uppskattar taktiska omgångsbaserade strider är detta rätt hyfsat. Det spelmässiga finns på plats med hel och halva skydd. Du kan utrusta dina soldater med skyddsväst, olika vapentyper, handgranater och mycket annat. Det var först i tredje uppdraget som vi kunde testa på en begränsad mängd av detta. Jag kan uppskatta möjligheten att rotera kameran, systemet för rörelse och att skjuta. Precis som i de moderna XCOM kan du flytta dig och skjuta, skjuta två gånger eller röra dig längre. Det finns också förmågor som låter dig både sprinta och skjuta. I detta avseende tycker jag att Warhounds fungerar bra. Tyvärr kan jag inte riktigt säga samma sak om datormotståndet i denna testversion. Motståndarna tog ofta ganska klumpiga beslut, satte sig själv i fara och det var inte svårt att besegra motståndarna.

Jag utgår från att de kommer att stärkas av mer skyddsvästar, bättre vapen och förmågor. Samtidigt kan jag ändå redan nu varna lite för att datormotståndet har svårt att spela spelet ordentligt. Du hamnar ofta i överläge och kan snabbt förinta motståndet. Det är lite tidigt att kritisera detta för hårt då vi enbart testat de inledande nivåerna. Det är också oklart vilken skillnad svårighetsgraderna kommer att bidra med till upplevelsen. Striderna i sig är bara en aspekt av titeln. Det finns även ett läge med basbyggande, rekrytering och pengahantering. Om helheten av detta blir bra återstår att se och det är det jag tror kommer att fälla eller stärka denna titel. Av det jag testat just nu är det inte ett lovande spel. Det känns gammalt och något som konkurrenterna redan gjort bättre. Samtidigt kanske det kan resultera i en intressant titel som är kraftigt inspirerad av dessa titlar och inte gör något helt nytt. Ibland kan mer av samma fungera ypperligt och det är just detta jag är nyfiken på om vi kan få med Warhounds.

Båten är ditt nav och din bas. Det är i den du bygger byggnader, rekryterar soldater och förbereder dina uppdrag.

Jag är väldigt nyfiken på hur basen ombord på fartyget kommer att samverka med resten av spelet. Hur kommer du att tjäna in pengar och hur fungerar allt detta hand i hand. Vi vet ännu inte hur många av uppdragen som är generiska och hur många som är gjorda för hand. Berättelsen i sig bygger enbart upp premissen under dessa tre uppdrag. Det ska dock sägas att allting kändes bekant. Det fanns inget som riktigt stack ut med titeln förutom dess skådeplats. Afrika är en kontinent som sällan används i datorspel, vilket jag tycker är lite synd. Min favorit i Far Cry-serien är förmodligen än idag tvåan tack vare skådeplatsen, berättelsen och de häftiga spelmässiga inslagen den serien inte återanvänt på samma sätt sedan dess.

Även om jag hade problem med röstskådespelet och den skrivna dialogen är musiken passande. Vapnen låter också bra och av det lilla jag fått använda känns utbudet trots det varierat. Grafiken bjussar inte på ett spel du kommer att berömma för det visuella men det ser klart godtagbart ut trots märkliga ansiktsanimationer. Rent tekniskt är det aningen daterat i effekter och miljöförstöring. Dock tycker jag inte att det är ospelbart och i vissa stunder ser detta bra ut. Tyvärr byts vacker bild ut mot hiskeliga animationer och lågupplösta texturer. Jag vill dock påpeka att jag har sett både sämre och bättre exempel i genren. Ett typiskt exempel i detta spel är dess mellansekvenserna. Dessa kan se heltokiga ut på grund av kameravinkeln. I en av byggnaderna stötte jag på en ny fiendetyp som har kniv. Denna skurk hade sitt ansikte täckt av en lågupplöst handduk hela sekvensen. Det är mycket sådant som förtar helhetsupplevelsen.

Ibland blir vinkeln fel. Denna skurk är täckt av en handduk och ska försöka se skräckinjagande ut.

Warhounds är ett spel om pengar och legosoldater i en XCOM-skrud. Karaktärerna pratar lite som i Jagged Alliance och jag önskade mer än en gång att de bara borde vara tysta. Å andra sidan gillade jag att kasta handgranater, träffa den där svårträffade fienden och flankera på rätt sätt. Miljöerna har också hus, takvåningar och mycket annat som möjliggör fri rörelse och många strategier. Tyvärr tyckte jag att datormotståndet inte riktigt lyckades utnyttja detta i de fria uppdraget. I träningsnivåerna följer de vissa instruktioner av utvecklarna så att du ska lära dig grunderna. Det innebär att det är svårt att hävda något om dessa. Jag är försiktigt optimistisk om denna titel. De har dock redan i förhandstestet uppenbara problem jag inte är säker på att Everplay DMCC kan fixa innan den fulla lanseringen. Om du är sugen på lite XCOM och Jagged Alliance kan denna titel vara värd att hålla ögonen på. Det verkar dock inte på förhand bli en titel som kommer att överträffa dessa klassiker utan bjuda på mer av samma. Av det jag testat är jag rädd för att det inte blir mer än en medelmåttig eller gränsande till en bra upplevelse. Jag vill dock gärna bli motbevisad då jag gillar denna variant av datorspel.

När du är på väg till ett uppdrag får du en genomgång av vad du ska göra precis som i Firaxis moderna XCOM.