Quarantine

När den spanska zombierullen REC kom häromåret fick världens samlade skräckfans och kritiker, inklusive mig själv, ett kollektivt halleluja-moment och korade den snabbt till årets bästa och mest oväntade skräckfilm. Att det omdömet fortfarande står sig märkte jag när jag tittade på REC för att ladda upp till den här amerikanska remaken.

Den amerikanska varianten av den gick väldigt snabbt att filma och man måste mer eller mindre ha gått in i produktion dagen efter man sett det spanska originalet. Å andra sidan så brukar en amerikansk remake av en asiatisk/europeisk film innebära förenklade manuspremisser, tämligen hafsartad casting och ett mycket simplare tillvägagångssätt i dramaturgin. Och då går det så klart lite snabbare att göra film, löpande bandproduktion är ju alltid lite mer effektivt än manuellt arbete.

Grundstoryn är i vilket fall som helst identisk. Ett TV-team som filmar arbetet på en brandstation får följa med på vad som verkar vara en rutinutryckning. På plats visar det sig att det är ett hus där man befarar att en äldre dam ligger och är sjuk. Men när damen väl ska få hjälp får hon ett anfall av senil olydnad och börjar bita brandmännen. När den skadade brandmannen ska föras till säkerhet upptäcker teamet att dörrarna till huset har barrikaderats utifrån av myndigheter som tydligt klargör att ingen får lämna hyreskomplexet på något villkor och att det råder en "nukleär och biologisk situation" (läs: zombievarning). Under tiden som paniken stegras och brandmännen samlar ihop alla hyresgästerna i trapphuset så fortsätter kameramannen och programledaren låta kameran rulla för att dokumentera för världen vad som händer innanför de stängda dörrarna.

Quarantine har några uppenbara brister såsom att Jennifer Carpenter som spelar den kvinnliga programledaren inte övertygar utan hemfaller till överspel vilket gör att man aldrig kommer henne eller skräcken riktigt nära. Ett annat problem är förutsägbarheten, då originalet kändes fräscht och ovisst så har amerikanerna konstant valt de givna lösningarna och enkla tricken. Istället för att låta den skakiga handkameran jobba till sin fördel och hitta oväntade kameralösningar så far den mest runt utan att utnyttja formatet för att skapa ångest och spänning.

Trots det finns det fortfarande en del scener som känns coola att titta på, jag tänker främst på de där mörkerseendet på kameran är på, men allt sådant har man ju fått gratis från originalet. Betyget landar på en 5:a för Blair Witch Zombie med tillägget att REC är filmen man bör söka sig till för ett högre betyg.

Bilden är oväntat bra för att vara digitalt och mörkt och det är verkligen en film som mår bättre av en stor duk eller skärm. Ljudet är också bra och gör sitt bästa för att förstärka intrycket av ett levande hus med lurande faror i varje hörn. Extramaterialet handlar om make-upeffekterna (som är riktigt bra) och skapandet av filmen. Även kommentarspår med manusförfattaren och regissören ryms.