Fuel

Codemasters rykte som racinggenrens främsta fick oss alla att slicka oss våldsamt runt munnen när {Fuel} utannonserades. I väntan på {Colin McRae: Dirt 2} skulle vi få vidsträckt vansinnes-racing som skulle osa av arkadtypiska kvaliteter och inte minst innehålla tidernas största spelvärld. I morgon släpps {Fuel} i svenska butiker och efter att ha spenderat två hela veckor på spelet är jag redo att berätta för dig precis hur tråkigt det verkligen är.

Frihet är vanskligt. Ett begrepp som spelbranschen älskar att nyttja, och en känsla som vi spelare snabbt blivit beroende av. Frihet (på rätt sätt) är dock betydligt svårare än vad man kan tro. Att bjuda spelaren på en stor och öppen spelvärld utan att inkludera smart struktur, fokus och framförallt dynamik - slutar alltid i ett tråkigt spel där man oftast bara driver omkring utan egentligt mål. I actiongenren har vi sett ett flertal av dessa misslyckanden, i racinggenren bara ett fåtal.

{Test Drive Unlimited} var på flera sätt banbrytande då det släpptes. Enorm frihet lockade på förhand och trots uppenbara kvaliteter (spelet belönades med betyget 7/10 av undertecknad) var all den frihet som Test Drive erbjöd mest förvirrande. Jag fann ofta mig själv drivandes omkring i en livlös och statisk spelvärld utan egentlig aning om var nästa roliga race skulle äga rum. En smart karta och möjligheten att teleportera sin bil till ställen där man redan varit gjorde {Test Drive Unlimited} mindre irriterande... men friheten var absolut ingen stort plus.

Det senaste spelet fyllt av enorm frihet, som på förhand doftat ljuvt av fantastisk potential, är Asobo Studios {Fuel}. Jag träffade Codemasters bakom lyckta dörrar under fjolårets Games Convention-mässa och imponerades över ambitionerna, och själva tanken på att driva omkring i jakt på dyrt bränsle i en postapokalyptisk jättevärld. {Fuel} lät så oerhört bra på förhand. Så magnifikt spännande på papper. Det färdiga resultatet är dock, precis som med ett flertal andra spel baserade på frihet av den här typen, ett mycket blekt sådant utan fokus, driv, mål eller mening.

Det började för ett par år sedan. Lilla, lilla ministudion Asobo Studios kontaktade racinggenierna på Codemasters och bad om att få visa upp ett teknikdemo de kallade för Grand Raid Offroad. Tanken var att erbjuda spelaren en enorm spelvärld, fri från avgränsande räcken, inrutade områden eller snitslade banor. I denna värld, laglös och postapokalyptisk, var det spelarens uppgift att tävla och detta genom att köra så snabbt som möjligt mellan två fasta punkter. Hur man tog sig från A till B var helt upp till den som höll i handkontrollen.

Men på vägen hände något. Någon insåg att tävlingarna i {Fuel} skulle bli för... ensamma. Att racingen, mitt ute i ödemarken, skulle bli händelselös och tråkig. Stränga checkpoints stoppades in, och en enorm slinga av röda, blinkande jättepilar. Den fria världen begränsades nu inte av stängsel, räcken eller osynliga väggar - men av checkpoints (som man måste köra igenom, annars ogiltigförklaras man) samt de där förbannade pilarna.

Resultatet är ett spel som inte riktigt vet på vilken fot det vill stå. En del av {Fuel} vill verkligen vara den där enormt vidsträckta visionen om bensindriven frihet, medan en annan del vill vara ett forcerat och inrutat off road-racing-spel i precis samma anda som Blackrocks briljanta fjolårsöverraskning {Pure}.

Premissen är i grunden enkel. Friheten är det första man får ta del av i {Fuel}. Man ombeds kryssa omkring i Asobos urfula gigantovärld för att leta bilvrak, utsiktsplatser, poäng och nya spawn-punkter. När man hittar ett race i en specifik sektion kan man snabbt delta i detta, vill man inte det går det utmärkt att bara driva omkring utan mål och mening och försöka köra över så många stubbar man kan. I tävlingarna vinner man stjärnor (1-3 stjärnor beroende på hur bra man är) och med dessa stjärnor låser man upp nya sektioner av spelvärlden. Dessa sektioner kallas i spelet för "camps" och de skiljer sig rätt markant från varandra då de spridits ut över {Fuel}:s 14.000 kvadratkilometer (Guinness)rekordstora värld. Själva tävlingarna, då man ingår i ett race, påminner om Blackrock Studios fjolårs-hit {Pure}, eller varför inte {Motorstorm}.

I {Fuel} finns fyra fordonsklasser. Motorcyklar, buggys, fyrhjulingar, jeepar och muskelbilar. Vissa lopp tillåter dig att välja, medan de flesta tvingar dig att använda exempelvis motorcykeln. Skillnaden beträffande körkänsla är överraskande liten och oavsett fortskaffningsmedel känns fysiken i {Fuel} slamsig och väldigt tråkig.

Rutten bilfysik och platt upplägg är dock inte de största svagheterna som Asobo Studios ambitiösa racer plågas av. Istället är det den enorma spelvärldens fantastiska förmåga att tråka ut som gör att {Fuel} sticker ut bland alla ultramediokra racingtitlar jag betygsatt under de senaste sju åren. Den 14 000 kvadratkilometer stora spelvärlden är nämligen stendöd. Så fuktansvärt trist att det växer mossa på mig innan jag ens hittat till de snöiga bergspartierna långt norröver på kartan. {Fuel} må innehålla en stor spelvärld, men den är tråkig på en helt egen nivå.

Ännu dummare är det faktum att man aldrig behöver använda sig av några navigationsfärdigheter under hela spelet. Asobo Studios har förenklat sin frihet så pass mycket att de direkt från garaget låter mig välja exakt vilket race, i vilken del av den enorma världen, jag vill delta i. Jag behöver aldrig köra dit, jag behöver aldrig kunna hitta dit och all denna urtrista ödemark blir därför nästan skrattframkallande meningslös.

Väl i ett race är {Fuel} nästan lika meningslöst som det är då man utforskar spelvärlden fritt. Den artificiella intelligensen är idiotisk, alla dessa slaviska checkpoints spärrar av spelmiljön fullständigt och grafiken lämnar en hel del att önska. I direkt jämförelse med {Pure}, eller {Motorstorm} för den delen, misslyckas {Fuel} med att övertyga och stannar på ett blekt betyg på grund av en himla massa irriterande svagheter. Banorna är tråkiga, vardagligt händelselösa och enformiga. Bilfysiken är slaskigt slapp och ger känslan av att fordonen färdas tio centimeter ovanför vägbanan, och grafiken känns ytterst medelmåttig. På pluskontot finner vi korta laddningstider och ett skönt flyt. Men det räcker såklart inte...