Wedding Crashers

Filmen:
För lite drygt fyra år sedan dök Wedding Crashers upp på biograferna. Mitt i all Charlie och chokladfabrikenhysteri gled den likt en slipstreamande Nascarbil om i sista kurvan och gick faktiskt förbi Johnny Depps stordräpare intäktsmässigt. Komedi går alltid hem och med frontfigurer som Owen Wilson, Vince Vaughn och Christoper Walken är det svårt att göra fel.

De två barndomskamraterna John (Owen Wilson) och Jeremy (Vince Vaughn) känner varandra utantill. De har byggt kojor tillsammans och sladdat i gruset med BMX, men nu i vuxen ålder har de fått andra hobbies. Under sommarhalvåret roar de sig med att smyga in på främlingars bröllop där det inte bara bjuds på smaskigt tilltugg, utan även i vissa fall oerhört läckra brudtärnor som de drar hem. På säsongens sista bröllop träffar de syskonen Claire och Gloria. John tror sig ha hittat sin drömbrud och lyckas på något sätt nästla sig in i familjen men upptäcker till sin fasa att hon redan är upptagen. Men det är inget som stoppar John och Jeremy.

Wedding Crashers är en lättsam komedi. Den är oerhört förutsägbar och klyschorna står som spö i backen. Den galna och pubertala humorn är stundtals klockren, till exempel när Will Ferrell dyker upp som Chazz skrattar jag så att jag gråter, en av filmens höjdpunkter. Men många gånger är den så überfånig att jag nästan vrider mig i soffan. Den varierande kvalitén på humorn gör att filmen vacklar och intrycket blir tyvärr nersolkat. Owen Wilson och Vince Vaughn har varit med i svängen länge och kan alla tricks utan och innan. De behöver bara gå på tomgång för att göra en hygglig prestation och i Wedding Crashers gör de precis det. Inget spektakulärt men godkänt.

Bilden:
Bildkvalitén i Wedding Crashers varierar från riktigt fläskig HD-extas till sunkig DVD-känsla. Vissa scener briljerar med fullgod skärpa och läcker dynamik för att snabbt byta skepnad till något oerhört platt och dassigt. Svärtan är bitvis riktigt bra, men även redigt grådaskig emellanåt. Men för övrigt är bilden ren och fin, inga skavanker eller pixelmissar. Filmen levereras på en BD50 med VC-1 kodec och formatet är 2,40:1. Inte 1,85:1 som det står på fodralet.

Ljudet:
Ljudmässigt är Wedding Crashers en tråkig film. De har slängt med en Dolby TrueHD-ljudmix som tyvärr inte låter ett dugg bättre än Dolby Digital 5.1-varianten. Dialogen låter kristallklar och bra men för övrigt är det inte så mycket att bry sig om. Användandet av surroundeffekter är obefintligt. Inte heller basen har något att göra. Ljudet är oerhört platt och låter grötigt när det händer mycket. Det hade räckt med att enbart skicka ut ljud till centerhögtalaren. Så kasst är det.

Extramaterialet:
Det finns två kommentatorsspår. Det första med Owen Wilson och Vince Vaughn är lite mer åt det oseriösa hållet och innehåller inte mycket av värde. Det andra spåret med regissören David Dobkin är en aning mer köttigt men lutar tyvärr åt det tråkiga hållet den också. Det finns även två stycken kortare featurettes som håller gräsligt dålig kvalité. För de intresserade finns också 4 stycken bortklippta scener samt en musikvideo.