Rovdyr

Filmen:
"Skandinaviens bästa skräckfilm"? Inte då.

Det spelar ingen roll hur mycket man än försöker hypa Rovdyr på filmfodralet där man bland annat slänger upp toppbetyg från några okända filmsajter och påstår att få skräckfilmer tidigare har skildrat skräck så pass närgånget och hänsynslöst som i Rovdyr. På rak arm kan jag väl komma på ungefär 20 stycken som har lyckats bättre än Rovdyr på just de punkterna. Till dessa hör bland annat Motorsågsmassakern och The Hills Have Eyes som man "lånat" så mycket inspiration från att det nästan är skandal att man inte kallar den för en remake av någon av dessa.

Det här är en skrattretande dålig Norgehistoria mer än någonting annat och allt det där svamlet om skandinaviens bästa skräckfilm skakar man snabbt bort ur tankarna när filmen väl har börjat. Här finns ingen handling - bara våldsamheter och idiotiska karaktärer som man inte bryr sig det minsta om. Det är elaka jägare med ölmagar som iklädda nätbrynjor och kamoflagejackor springer omkring i skogen och dödar ungdomar som haft oturen att befinna sig på fel plats vid helt fel tillfälle. Ingen förklaring. Bara blod och slafs när den splatterkåta regissören plågar oss i lite drygt 80 minuter.

Pangpang. Någon dör. Någon springer sin iväg. Pangpang. Någon dör igen. Någon hittar en kniv som det finns möjlighet att borra djupt in i huden på de elaka jägarna, men denna någon verkar ha en IQ på samma nivå som knivbladet eftersom denna någon står och glor som ett fån istället för att göra någonting åt saken. Pangpang. Någon dog för att de var för korkade att rädda sitt eget skinn. Suck.

Det är mer splattrig Loka-reklam med ett evigt inzoomande på trollskogsliknande skogspartier än vad det är en spännande skräckfilm. Eller snarare mer reklamfilm för norska friluftslivsföreningen VSGASOBSOS (Vi Som Gillar Att Springa Omkring Bland Stubbar Och Stenar, fast på norska förstås), då karaktärerna mest bara springer omkring hela tiden. Ett evigt springande som aldrig leder till en tillfredsställande målgång utan bara till ännu mer meningslöst våld.

Rovdyr är en bedrövlig skräckfilm där den enda ljusglimten är de första 20 minuterna som påminner en del om den mysiga 70-talsromantiken ur Tillsammans och där repliken "Så är det att vara inavlad och CP" markerar nivån för manusskriveriet på ett alldeles lysande sätt. I övrigt är det blod, blod och lite mer blod samt sjukt osympatiska karaktärer som hela tiden tycks träna inför någon stundande orienteringstävling i Narvik.

Att sen den ena jägaren (som är tänkt att skrämma oss) ser ut som den snälla campinggubben i Sunes sommar gör förstås inte saken bättre.

Bilden:
Som den lågbudgetfilm Rovdyr trots allt är, så förväntar man ju sig knappast något underverk på bildfronten - och det är nog bäst att gå in med de förväntningarna för att inte bli allt för besviken. Bildmässigt håller man visserligen en helt acceptabel nivå med en skärpa som glänser till främst i de långa inzoomningarna över skogspartierna och ett par närbilder på kläder, men rent färgmässigt är det urvattnat och tråkigt så det förslår. Det är ju delvis ett medvetet val från regissörernas sida att skapa en look som påminner om skräckfilmerna från 70-talet, men att för den skull göra bilden så pass livlös och tråkig som den är nu känns ju lite väl onödigt, faktiskt.

Bilden kommer i en AVC-codec och har formatet 1.85:1.

Ljudet:
Här finns ett Dolby TrueHD 5.1-spår som är alldeles för högt mixat och där surroundeffekterna känns rejält slumpartade. Dialogerna hörs relativt klart och tydligt, men så fort det ökas lite i intensitet och folk skriker eller gevär avlossas, så blir det hela betydligt mindre imponerande. Basen får jobba på högvarv och överhuvudtaget är alla ljudeffekter i filmen väldigt höga, men högt och bra är långt ifrån samma sak, vilket tyvärr blir plågsamt uppenbart i ljudmixen till Rovdyr.

Extramaterialet:
Två olika kommentarspår på norska där den ena är med regissören och filmfotografen och den andra med regissören och manusförfattaren. Inget av kommentarspåren känns särskilt givande, speciellt inte med tanke på hur usel filmen är och att de ansvariga ändå sitter och öser beröm över produktionen. Att de sedan är på norska underlättar inte direkt och många av anekdoterna försvinner i allt för hurtiguttig norska - utan text. Här finns också en bakom kulisserna-featurette som är måttligt intressant, några trailers och ett par outtakes.