Che - Argentinaren

Filmen:
Kubarevolutionären Ernesto "Che" Guevara, en av världens mest kända ikoner vars skäggiga ansikte prytt miljontals t-shirts och muggar är en suddig myt för många. Få vet vad han egentligen stod för. Att han kämpade mot amerikanska imperialismen är klart som korvspad men Che var så mycket mer. Che - Argentinaren är Steven Soderberghs mastodontprojekt som delades upp i två delar och det här är den första. Che - Gerillaledaren är den andra.

Som titeln antyder kom Che från Argentina och fick stångas med utlänningssyndromet, men lyckades ändå vinna Fidel Castros förtroende de intensiva åren kring 50-talets slut och 60-talets början. Filmen tar inte upp bakgrundshistorien kring Ches och Fidels uppväxt, utan slänger oss direkt in i stridens hetta i Sierra Maestra-bergen där revolutionen var som mest intensiv. Den mångfacetterade Ernesto Guevara var ingen vanlig bondlurk. Han var utbildad läkare och en karismatisk talare med en stenhård övertygelse. Tillsammans med Fidel lyckades de störta diktatorn Batista men vägen dit var blodig.

Benicio Del Toro porträtterar Ernesto Guevara utan överdriven hjältegloria. Med sin svåra astma hostar han sig igenom djungeln och ger intryck av att vara en sansad gerillaledare. Han vill att alla soldater ska kunna läsa eftersom analfabeter är lätta att lura enligt honom. Han lät även de som ville hoppa av göra det, fast lite hån fick de utstå. Men de som gav sig på bönderna straffades med döden, rätt ska vara rätt. Steven Soderbergh har ansträngt sig till sitt yttersta för att göra filmen så trovärdig som möjligt.

Che - Argentinaren är till större delen baserad på Ches egna dagboksanteckningar och stundtals känns det som att man kollar på en dokumentär, med den positiva aspekten att vara befriad från löjliga klyschor. Scenerna från tidpunkten vid hans berömda tal i FN-skrapan är förvånansvärt korrekta enligt de inblandade. Faktakorrekt till trots, stundtals är Che - Argentinaren oerhört seg och puttrar på tomgång. Steven Soderbergh spelar på tystnaden som inte är fel i sig men många gånger är den enbart irriterande. Något som Steven missat är att förklara varför Che växte upp till den han blev och hatet mot Batista. Che - Argentinaren är till för dig som är intresserad av ämnet men är du ute efter en fartfylld lördagsaction så får du leta vidare.

Bilden:
Bilden i Che - Argentinaren varierar i kvalité. Scenerna i djungeln är hyggligt skarpa och detaljerade men delar av bilden, främst nedre delen är suddig av någon anledning. Färgerna är fylliga och livliga men emellanåt lider bilden av vitstick, ungefär som att den är överexponerad en aning. Svärtan är inte heller den allra bästa med en hel del smetig black crush i mörka partier. Scenerna från hans resa till New York är medvetet superbrusiga och dassiga. Men för övrigt är bilden ren och fin, inga skavanker. Filmen levereras på en BD50 med AVC-kodec och formatet är 2,35:1.

Ljudet:
Det följer med ett spanskt DTS-HD Master Audio ljudspår som låter distinkt och dynamisk. Dialogen är tydlig, den ligger även bra placerad på de främre högtalarna. Surroundkanalerna används flitigt och bidrar till djungelkänslan. Speciellt i stridsscenerna övertygar den med vinande kulor överallt och läckra ljudeffekter. Tyvärr kliver basen fram för sällan. Maskingevären låter oerhört futtiga men granatexplosionerna känns i bröstet.

Extramaterialet:
Den här filmen förtjänar verkligen en bättre behandling på extramaterialsfronten än en sketen 10 minuters promotionfeaturette. Den fungerar enbart som aptitretare. Vi får hoppas att det kommer en fläskigare release inom en snar framtid.