Spy Bot Chronicles

Toy Bot Diaries-spelen som släppts till Apples bärbara små under har varit ganska roliga spel. På samma premisser som många andra spel till just Iphone och Ipod Touch gick det ut på att vrida och vända på din handhållna, för att få den mekaniske huvudpersonen att komma vidare. I Iugos senaste spel med de färgglada robotarna i huvudrollen har de struntat i det spelkontrollsschemat, och använt sig av något mer gammaldags istället.

I {Spy Bot Chronicles} har en polare i robotgänget blivit kidnappad och den solbrilleförsedde huvudpersonen beslutar sig för att få sin polare tillbaka. Med det lilla fragmentet till handling i bagaget släpps du och den lille roboten lös för at åstadkomma stordåd.

Nog känns just det där med att rädda någon försvunnen som ett klassiskt koncept i TV-spel, och på sätt och vis passar plattformsspel väl ihop med en story av det formatet - i alla fall om utvecklarna själva får välja. {Spy Bot Chronicles} är ett traditionellt plattformsspel, precis som de klassiska Super Mario Bros-spelen, och erbjuder inget speciellt som får mig som spelare att haja till. Du styr din lille Cool Spot-imitatör genom hoppvänliga banor, träffar på fiender som du skjuter ner, samlar ihop lite kugghjul och så vidare. {Spy Bot Chronicles} är ganska standard, i alla avseenden.

Standard var dagens sanning. Istället för att köra på konceptet att tilta din Iphone eller Ipod Touch har Iugo placerat tre låtsasknappar på skärmen för att hjälpa dig med att få lille Spy Bot att gå åt höger och vänster, samt hoppa. Att ha just låtsasknappar på skärmen på det viset påverkar måttet av hur exakt spelkontrollen kan vara. Spelkontrollen i {Spy Bot Chronicles} har en felmarginal som märks och det är inte sällan som min Ipod Touch inte vill kännas vid tryck av mina chokladiga fingrar på skärmen. Det fungerar dock över förväntan att skjuta fiender, då allt som krävs är ett pet på det du vill attackera - oavsett hur långt bort du står från styggingen.

Bandesignen i {Spy Bot Chronicles} är ganska trevlig med några små inlagda pusselmoment för att bryta av det ganska monotona hoppandet (jag menar, det finns en orsak varför Nintendo slutade göra den gamla skolans plattformsspel), men jag tycker inte att {Spy Bot Chronicles} någonsin lyfter. Man får helt enkelt baspaketet av plattformsspel, och inte supermegapaketet a'la {Braid}. De fyra världarna med sina banor går dessutom ganska snabbt att spela igenom i och med att spelet är ganska rakt på sak. Däremot tycker jag att den charmiga sidoscrollande 2D-grafiken är riktigt passande för ändamålet. Grafiken håller samma tema och är faktiskt riktigt rar, tydlig och definitivt funktionell.

{Spy Bot Chronicles} är ett plattformsspel som inte erbjuder något mer än en helt okej spelupplevelse. Om spelkontrollen hade varit lite vassare och om spelet som sådant hade varit lite mer innovativt hade intresset kanske inte falnat så fort. Helt enkelt; Lite mer utmaning, nytänkande och wow-faktor hade {Spy Bot Chronicles} sannerligen inte skadats av.