Pro Evolution Soccer 2010

Helt plötsligt befinner sig Konami i ett underläge man aldrig tidigare behövt känna på. Konkurrenten, {FIFA 10}, har en gång för alla visat att EA Sports fotbollsserie är att räkna med på allvar igen, så pass att man enligt många numera är bäst på plan.

Detta är något helt nytt för Konami och deras {Pro Evolution Soccer}-serie, förkortad PES, och frågan inför årets utgåva var hur man skulle hantera pressen av att leverera vad fansen ville ha. Vitt och brett har det pratats från Konamis sida om fansens betydelse, hur mycket man har lyssnat och hur mycket vikt deras ord väger när speljätten snickrat ihop nästa del i sin fotbollsserie. Såhär när vi har facit i hand, kan vi sammanfatta Konamis fans-lyssnade med ett stort, fett "jovars".

Visst finns här mycket som fansen har krävt av PES och dess demonproducent Shingo "Seabass" Takatsuka. De senaste spelen i PES-serien har till exempel varit alldeles för mycket fart och flärd och för lite simulation och dofter av gräsgnuggade häldobbar. Detta har till viss del rättats till, genom att sänka tempot i spelet.

Passningsspelet må vara detsamma som tidigare, distinkt och direkt med en bra bollfysik, men det tar lite längre tid att utföra en bredsida, spelarna är lite svårare att hantera som man är van vid och det hela känns helt enkelt mer... törs vi säga det... FIFA. Responstiden har varit ett trätebarn för Konami under utvecklingsprocessen av {Pro Evolution Soccer 2010} och när vi nu har det färdiga resultatet i näven kan vi konstatera att man inte slängt en eller två utan en hel fredagskvälls flörtande blickar mot konkurrenten och insett att långsammare är bättre.

Det nedskalade tempot gör att allt känns lite mer fysiskt, lite mer verkligt än vad både 2007 och 2008 års versioner bjöd på. Det tar säkerligen ett tag för gamla PES-rävar att lära sig sitta igen, att få in tempot och tajmingen i knapptryckningar och förflyttningar, men det är värt det. För {Pro Evolution Soccer 2010} blir med detta ett så mycket djupare spel att njuta av.

Borta är tiderna då en spelare med Messi eller Cristiano Ronaldo kunde spurtfinta sig igenom ett helt lag och hänga bollen i klykan. Numera får du vara mer uppmärksam på positionering, passningsspel och understöd från dina lagkamrater. Finterna sitter fortfarande där, men är precis som det ska vara mer en krydda än en taktik.

Allt väl, så långt. Men tyvärr är det fortfarande så att Konami tar två steg fram och ett steg tillbaka. Nu hade man ju chansen att visa hur seriös man var med sitt nya, fräscha PES. Det snackades om en rejäl ansiktslyftning av animationerna som spökat i PES-garderoben sedan urminnes tider, men av detta ser man knappt något.

Inte ens då Konami infört 360 graders kontroll, en detalj som man knappt märker av ens när man spelar med analoga kontroller. Istället finns här de gamla vanliga, stela animationerna uppblandade med en handfull nya som knappt gör från eller till. En besvikelse då man utlovat bättring.

Till spelet på banan har Konami i år även lagt ett till synes ganska avancerat men ändå lättskött taktiksystem. Genom att sätta in önskvärt nummer mellan 1 och 100 på saker som understöd, press på bollhållare och positionsbyte ska du kunna få ditt lag att spela precis som du alltid drömt om. Individualitet i både spelstil och lagstil har legat PES varmt om hjärtat de senaste åren och det fortsätter man med även här.

Spelare kan även tilldelas olika kort, laddade med olika kvaliteter som bestämmer hur just den spelaren agerar. Allt sammans ser på ytan ut att vara ett ganska djupt taktiksystem, men det fungerar inte alltid så väl som man önskat. Jag spelade en match med United mot Blackburn, och kände att mina spelare var alldeles för långt ifrån bollhållaren för att jag skulle kunna erövra bollen högt. Så jag ändrade till 90 av 100 på bollhållarpress, men såg ingen jättestor förändring, vilket måste tillskrivas bristande AI i just den här delen av {Pro Evolution Soccer 2010}.

Generellt sett är spelet på gröngräset ändå bättre i år än det någonsin varit för PES på HD-generationens konsoler. Det är lite långsammare, lite mer fysiskt och lite mer... fotboll, än vad som tidigare varit fallet. Det gillar jag, även om jag gärna hade sett att man tryckte ännu mer på just den punkten. Vill man vara med och konkurrera med FIFA:s ultrarealistiska giv så behövs det göras ännu mer nästa år.

Tur då att man vid sidan av plan har givit en gammal trotjänare en rejäl laddning krut i baken. Årets Master League är nämligen både helt nytt, och helt fantastiskt.
Numera känns det som att Konami verkligen satsar på att göra en så fullfjädrad fotbollsimulator man kan. Det djup som Master League når i år har man aldrig varit i närheten av, och det välkomnas oerhört. Nu kan du scouta spelare, förhandla på ett ordenligt sätt med riktiga valutor, betala spelarlöner, betala personallöner, ja fixa med det mesta kring ditt lag. Dessutom får du handskas med hur du ska få din förening att gå runt, som till exempel att skriva sponsoravtal och ha björnkoll på övriga intäkter.

Som vanligt kan du välja mellan ett storlag eller ett av dig tillverkat brödgäng, och sedan satsa på att nå världsberömmelse. Konamis införskaffande av Champions League-licensen förra året, och att man i år även kirrat Europa League, gör nämligen att Master League känns hur hett som helst då båda cuperna är fullt integrerade. Ett kanonbeslut som säkerligen kommer döda en timme eller sjuttitre av din dyrbara speltid, och ett av flera tecken på att Konami faktiskt lyssnat på fansen. En renovering av Master League har begärts i flera år, och nu äntligen är den här.

I övrigt finns dock inte mycket nytt att finna. Samma gamla vanliga cup- och seriealternativ möter dig, samma gamla brist på licenser irriterar dig och samma gamla... nej vänta nu, menysystemet är ju faktiskt även det renoverat. Äntligen ser det 2009 ut, och inte 1997. Dessutom har man pimpat det hela med lite licensierad musik, och i största allmänhet uppdaterat hela presentationen till det minsta man kan kräva såhär några hundra år efter digerdöden.

Men man kan skämta om det usla menysystemet som funnits, och hur bra det har blivit nu, hur länge man vill. Faktum är att oavsett andra brister, ser PES jäkligt bra ut för att vara ett fotbollsspel. Så bra till och med att man i år slår FIFA ännu hårdare än förra året. Spelarmodeller är ibland kusligt lika orginalet och tillsammans med PES-seriens fokus på individuella spelstilar är det ibland precis som att du styr runt lille Leonel Messi med en svart plastbit i handen, på riktigt. Otäckt, men jäkligt fräckt om man tänker efter.

Även ljuseffekterna har fått ett lyft, men fortfarande saknar jag inramningen och atmosfären som finns hos FIFA. Ljudet är inte förbättrat i den grad jag hade velat, och kommentatorerna är verkligen anskrämliga. När jag ligger under 0-1 efter 20 minuter och dom tycker jag nog måste gör mål i detta anfallet, annars är det kört... Ja då tenderar min blick att bli lite mer stirrig än vanligt.

Den sista stora poängen som fansen skrek om, med all rätta, inför {Pro Evolution Soccer 2010} var online-delen. Den, för att tala klarspråk, luktade direkt illa förra året. I år har man dumpat hela det idiotiska upplägget med Konami-ID och helt sonika kört på vad man använt förut, med {Pro Evolution Soccer 6} i åtanke. Och det har blivit bättre, mycket bättre faktiskt.

Har du och den du spelar med bara en hyfsad uppkoppling, vilket de flesta har dessa dagar, kan du räkna med ett i stort sett helt laggfritt spel online, oavsett om du spelar en mot en eller två mot två. Just bristen på att inte kunna spela fler än två mot två är det enda klagomålet som finns att säga när det gäller onlinespelade av PES i år. Ja det, och att allt för många spelare väljer att koppla ner och dra ur sladden när du råkat hänga in en boll från 35 meter i nättaket på övertid...

Sammanfattningsvis har PES-serien i och med {Pro Evolution Soccer 2010} förbättrat sig på några av de punkter jag krävde i föregående års recension. Men man har fortfarande mycket att arbeta med, och saker som animering och liknande är ännu inte next gen, inte på långa vägar. Det gör mig både ledsen i ögat och besviken i själen, men ändå finns här gott om godsaker som motiverar ett högt betyg, även i år. Men Konami får nästa år gärna satsa hundra procent, och inte bara nöja sig med det lilla.