Command and Conquer: Renegade

En gång var det en spirande och nytänkande utvecklare som hette Westwood. De hade placerat sig i den västra delen av skogen, där de kom på nya dataspel och planterade nya genrer som t.ex. real-time-strategy (RTS). De hittade en egen nisch och skövlade den till vartenda träd fällt. Men det finns bara två saker man aldrig blir trött på här i livet: Sig själv och sex. C&C Renegade är inte ett halvslappt spel du tröttnar på, men det är inte heller det hårdaste paketet under julgranen. Det lider något av lakritssyndromet. De första smakar fantastiskt, men efterhand blir de bara tråkiga.

First-person-shooters (FPS) är en genre som är på bestämd frammarsch. Det flödar med nya titlar och alla försöker de slå Kung Counter-Strike. Alla önskar sig en bit av kungariket och Westwood har lagt mycket kraft i sitt eget attentat. De har försökt att gardera sig med den välkända andan från Command and Conquer universumet. Spelmetoden är den klassiska skördemaskinmodellen som känds igen från C&C universumet. Man sak skörda radioaktivt Tiberium, raffinera det och producera nya enheter. Den nya aspekten är, att allt sker i 3D och därmed har Westwood lagt grunden till en hybrid mellan RTS och FPS-genrerna. Dessvärre är inte iden så välutförd som man kunde ha väntat sig. Blandningsgenren fungerar utmärkt, men spelets hinder är på det grafiska, där man få en obehagligt plastigkänsla. Det skulle kunna förklaras som Team Fortress med skördemaskiner.

Utbudet av karaktärer och fordon är stort i C&C Renegade. Det finns 4 huvudgrupper med karaktärer som var och en har flera undergrupper. Det finns 11 olika fordon fördelade på de två lagen och denna kvantitet skulle nog kunna fälla några träd. Galleriet täcker bl.a. flera typer snipers, rocket troopers, C4-engineers, gigantiska Mammoth tanks och flera lättviktsbaserade fordon. Vapenarsenalet är lika så stort och innefattar över 20 mer eller mindre sofistikerade dödningsmetoder. Men när de rosande orden har hörts - skall ett skrik på fel höras. Då spelets AO (Artificiell Ointelligens) nästan underspelar sin roll. Sumobrottning mellan skördemaskiner är en tungsint upplevelse och inget för svaga själar. Westwood har haft flera tusen betatestare, vad tusan har de sysslat med?

Singleplayer delen tar sin början i hjälten, Havoc. Han är en klonad Duke Nukem och intelligenskvoten ligger på djungelnivå: Me Tarzan, You Jane eller den mer exotiska varianten: Me Tarzan, You Cheetah! Singellivet är inte spelets styrka. Uppdragen är linjära och det är inga stora hinder i det här uppfödnings programmet för schimpanser. Men det ger dynamik, när förstärkningar dimper ner från helikoptrar och dina bombplan vrålar över himmeln och skickar missiler mot ondsinta installationer. Men generellt saknar historien nytänkande och överraskningar.

Spelet fungerar bäst i multiplayer mode och kommer mer än till sin rätt. Det går snabbt att producera fordon och units (om man har fart på raffinaderiet). Men det är ofta kö vid bilfabriken och det skapar samma omänskliga kökultur som man såg i Tribes II. Multiplayerdelen är speciell för, att man samtidigt måste hålla koll på strategidelen och det kan möjligtvis vara en av spelets stora attraktioner. Multiplayerbanorna är stora, men serversystemet fungerar inte stabilt. Det finns en fel tendens till, den att man blir utkastad från servrarna. Det finns 6 olika multiplayer modes. En av de fetaste är Westwoods tolkning av capture the flag. Iden är, att en spelare är vetenskapsmannen Dr. Mobius och resten av teamet skall skydda honom. En spännande modifikation tagen direkt från Team Fortress banan Hunted.

Innan spelet släpptes uppstod det en splittring mellan fanatikerna och skeptikerna. Hängivna C&C anhängare kommer att få sina innersta drömmar utlösta i spelet. Men gamers som inte känner ett behov av alternativa skördemaskiner kommer att få det svårare. Om man jämför C&C Renegade med nutidens standard, så får man en nyanserad cocktail. Spel som Medal of Honor, Wolfenstein, Quake III är grafiskt överlägsna. Counter Strike och Team Fortress har var och en sina nerver och feeling. C&C Renegades varumärke är hybridgenren mellan RTS & FPS, samt det starka vapen - och karaktärsarsenalet.

C&C Renegade är en riktigt bra idé. Idén att blanda RTS med FPS är en frestande cocktail men det är för många grafiska bismaker i drinken. Westwood har av försäljningsmässiga orsaker en otrolig repetitionsfull och retrofixering på C&C universumet. Men spelvärlden förändras och C&C Renegade är inte så nyskapande som många hade väntat sig. Det är en stabil satsning i en välkänd genre och även om Westwood försöker att leka hybridexperter, så är spelet mer FPS än RTS.