Katamari Damacy

Det är en lugn söndagseftermiddag i den lilla japanska hamnstaden. Barnen leker i parken, delfinerna hoppar i bukten och tankfartygen ligger i hamnen och väntar. Inom tjugo minuter kommer barnen, parken, delfinerna, bukten, tankfartygen och hamnen allihop att sitta fast på en gigantisk boll som rullas av en liten grön filur. Välkommen till det mest bisarra spelet på länge.

Som Prins av Kosmos är din uppgift att skapa nya stjärnor. Det hade kunnat vara en omöjlig uppgift om du inte hade haft Bollen. Denna boll har den egenheten att allting fastnar på den. Du börjar på ett litet bord och plockar upp häftstift, suddgummin och smågodis. Hela tiden växer bollen och kan därmed plocka upp större föremål. Ner på golvet och plocka upp möss, kassettband och golfbollar. Allt eftersom din boll växer ändras perspektivet och snart går allt att plocka upp. Ut på gården och fånga hunden, riva ner staket och rulla ut på vägen. Ner i köpcentret och jaga folk som nu skrikande börjar inse att en tre meters boll av skräp hotar deras vardag. Det låter helt sjukt och är det också. Storskaligheten och den totala avsaknaden av medkänsla med sina offer gör att spelet påminner en aning om Grand Theft Auto, fast kryddat med en del japansk humor och inte så lite knark. Ingen frisk hjärna hade kunnat komma på det här spelet.

Ett viktigt inslag i spelet är musiken som inte liknar något annat i branschen. Det är en vild blandning av jazz, folkmusik, j-pop, a capella, barnvisor och mycket annat. Vissa stycken låter som remixar av gamla NES-låtar. Och spelet slutar med en klassisk schlager enligt konstens alla regler. Det är helt galet och fantastiskt bra. Detta tillsammans med larmet av folk som fastnat i din boll och diverse ljudeffekter från allt du plockar upp skapar en helt unik ljudbild.

Stillbilder gör inte spelet rättvisa. Varje enskilt föremål är kantigt och ganska simpelt, men å andra sidan kan du ofta se extremt långt. Och så blir det ju snabbt ganska många prylar som sitter fast på din boll. Intrycket av det hela är att det känns medvetet stiliserat snarare än simpelt.

Katamari Damacy må ha vissa ytliga likheter med spel som Billy Hatcher, men det är ändå en helt unik spelupplevelse. Ännu är ingen Europa-release bekräftad, men eftersom spelet nu är släppt i USA (för övrigt helt intakt, rentutav med samma tjusiga omslag) verkar det inte omöjligt att det kommer hit en vacker dag.