Pro Evolution Soccer 4

Bollen går som på ett snöre. Francesco Totti till Christian Vieri en skarvning in i straffområdet och Totti drar till direkt, stenhårt via ribban och in i målet. De som misslyckades i EM får revanschera sig i Pro Evolution Soccer 4. Uppföljaren till det spel som jag i fjol utnämnde till tidernas bästa fotbollsspel. Det mesta är sig likt, men passningsspelet har fått nya dimensioner, fler touchar, finter och skarvningar ar tillkommit och numera är tre stora ligor (Italien, Holland och Spanien) licensierade fullt ut.

För den som avnjutit de tidigare tre spelen till Playstation 2 kommer Pro Evolution Soccer 4 kännas hemtamt från början, det betyder inte att det inte skett förändringar. Spelet har fått mer variation, animationerna har slipats till och grafiken har tagit ett kliv framåt. Domaren har också tagit ett kliv in på planen och lägger sig i spelet mer, vilket ibland är lite negativt. Det kan bli en del straffar som visserligen är realistiska då anfallare i dagens fotboll lägger sig vid minsta kroppslig kontakt, men det är lite frustrerande i ett TV-spel. Detta har dock tonats ner kraftigt sedan den japanska upplagan som släpptes i somras. De nya frisparkarna och inkasten tycker jag är lyckade, speciellt när man spelar mot en kompis.

Jag älskar djupet, animationer och det faktum att ingen match är den andra lik. Det känns hela tiden som man lär sig att hantera spelet bättre och bättre. Master League har förändrats så att man numera kan välja ett komplett lag med riktiga spelare från början. Något som säkert välkomnas av visa. Träningar har också fått mer betydelse, speciellt under sommaren. Spelarna kommer även att öka och tappa i olika förmågor med åren, allt för att öka managersidan av spelet. Men upplägget med två divisioner och antalet lag är detsamma, trots att det finns fler klubblag totalt sett att välja mellan. Jag hade gärna sett att man förändrat upplägget mer och lagt till några extra divisioner eller att man själv kunnat välja mellan några olika ligastrukturer.

I år släpps Pro Evolution Soccer för första gången till Xbox. Spelet är något snyggare och stödjer Xbox Live, men är annars i det närmaste identiskt. Dock är det svårare att dribbla med Xbox-kontrollen, då de vita och svarta knapparna knappast är lika lätta att hantera som de nedre axelknapparna på Dual Shock 2. Det handlar naturligtvis mycket om gammal vana, men för min del innebar det att jag behövde dra ner svårighetsgraden ett snäpp för att nå samma matchresultat till Xbox. Men med många matcher under bältet eller en handkontrollsadapter är det inget problem. Rent tekniskt föredrar jag Xbox-versionen med kortare laddningstider och inga spår av slowdowns.

Den största spelmässiga förändringen är hur man kan variera styrkan på passningarna. Detta påverkar all delar av spelet och bidrar till ökad variation och ett ännu mer verklighetstroget spel. Spelarnas rörelsemönster är också riktigt strålande vilket tillsammans med det nya passningssystemet skapar en väldigt givande helhet.

Varje år blir Konamis spelserie lite vassare, lite djupare och lite vackrare. Den här upplagan är inget undantag och ingen lär bli besviken. Det vissa problem med skärmuppdateringen om många spelare samtidigt befinner sig inne i straffområdet, framförallt när man väljer att spela i 60 hz-läget. Men det är den enda riktigt allvarliga bristen i ett annars strålande spel. Till skillnad från i Fifa känns det hela tiden som spelarna på planen hanterar en riktig fotboll. Just känslan av att man faktiskt sparkar en boll, tillsammans med intelligenta datorspelare och lysande animationer är vad som placerar Pro Evolution Soccer 4 långt före konkurrenten. Det är helt enkelt världens bästa fotbollsspel även detta år.