33 Gruvan

Raset i San José-gruvan i Chile 2010 nådde stor uppmärksamhet i hela världen. 33 gruvarbetare blev instängda när utgången blockerades av rasmassor och fick överleva 700 meter under marken i månader innan man lyckades med räddningsinsatsen. Redan när tragedin utspelade sig så kändes det hela väldigt filmiskt, helt i stil med Alive och andra överlevarfilmer och det var inte ett dugg förvånande att man väldigt snart skulle vilja pytsa fram en film. Frågan är bara vilka som skulle hinna först; en inhemsk produktion eller Hollywood?

Nu blev det en inhemsk chilensk produktion som man snodde ihop väldigt snabbt. Lite för snabbt till och med. För här märks det verkligen att den är gjord för att komma snabbt ut på marknaden. Dramaturgin, klippning och händelseutveckling är obefintlig. Plötsligt sitter de fast i gruvan och plötsligt är de uppe. Sedan växlar man det med lite inslag från ovan jord där journalister och anhöriga trängs med räddningspersonal. Dock får vi bara följa de anhöriga till en person vilket känns lite märkligt kanske även om det hade blivit svårt att få med alla 33 såklart.

Den stegrande paniken, de olika personligheterna och drivkrafterna, ransoneringen och hettan under jord hade man kunnat göra mycket, mycket mera av än att bara belysa. Nu visar man det bara istället för att skildra det. Man har helt enkelt förlitat sig på att händelsen i sig självt ska vara tillräckligt intressant stoff för att ge filmen uppmärksamhet. Det är mycket möjligt att det är en korrekt bedömning, jag vet inte hur filmen har tagits emot i hemlandet.

Efter räddningen så har gruvarbetarna tagit lite olika vägar i livet. Vissa sa upp sig direkt, några skrev filmkontrakt och andra var med i talk-shower. Kanske hade det varit lite intressant att göra en film om, en postgruvan-film och se vad som hände med de olika personlighetstyperna. Kom ihåg var ni läste det först, eller något.