Jak 3

Stackars Jak. Inte räcker det med att han räddar Haven City och förgör diverse ondskefulla metallmonster. Så fort staden råkar i trubbel igen skyller alla på honom och grabben förvisas till öknen, för givetvis var det hans fel att inte alla världens dummingar redan är döda. Men lyckligtvis får han en nödsändare och snart plockas han upp av ett vänligt sinnat ökenfolk. Som kastar in honom i en gladiatorarena fylld med lava. Stackars Jak.

Men givetvis dröjer det inte länge innan Jak bevisar sitt värde och kan fortsätta med det han gör bäst: frilansande fetröj. Det GTA-liknande upplägget från Jak 2 finns kvar. Du kan utforska dina omgivningar relativt fritt och söka efter Precursor-ägg om du inte känner för att fortsätta med handlingen. Dessa finns precis överallt och oftast precis utom räckhåll. Det gäller verkligen att experimentera med sina förmågor för att komma åt varenda ett. Spelet är också så fullt av minispel att det är svårt att placera det i någon särskild genre. Lika ofta som du springer runt och pangar fiender får du klättra genom komplicerade plattformssektioner, rejsa med strandbuggy genom öknen eller något annat. Eftersom Jak snabbt får tag på sina prylar och färdigheter slipper vi den tröga starten som fanns i det förra spelet. Gamla Jak-spelare kommer snabbt igång med den gamla röda hagelbrakaren och den gula maskingevärsbössan, och varje vapen får förstås ännu fler uppgraderingar nu. Roligast är dock fortfarande den gula varianten som får skott att studsa vilt mellan väggarna - det utrotar det mesta som finns i närheten. Skulle vapnen inte räcka till kanske en bön gör det. Ljus Eco förvandlar numera Jak till Light Jak, som har betydligt mer användbara färdigheter än sin mörka sida. Att kunna sakta ner tiden är nödvändigt i en del Prince of Persia-liknande sekvenser, men framför allt är det härligt att kunna hela sig själv med jämna mellanrum. Jo, just ja, på vägen hittar Jak också rustningsdelar som förlänger livsmätaren. Varför detta inte fanns med i tvåan förstod jag aldrig, men hellre sent än aldrig. Daxter har också en större roll här och får ibland springa i förväg för att bereda väg åt Jak.

Just fordonen är den stora behållningen med spelet. Jag älskar den andra bilen (av åtta) du får tillgång till, en spretig sak där hjulen sitter på långa stänger. Det är bara att ta sats och göra vansinnigt långa hopp. De tillfällen då du måste rejsa på tid för att klara av uppdrag är inte lika många och svåra som i föregångaren. Kanske har jag blivit otroligt mycket bättre på spel sedan sist, eller också är det för att det är betydligt enklare att navigera i öknen, men trevligt är det. Men glöm inte bort dina svävarbil-skills alldeles... de kan komma väl till pass senare. Även riddjuren, små dumma tvåbenta ödlor, är riktigt roliga att ratta och gör det betydligt snabbare att röra sig runt i ökenstaden. Och så finns förstås svävarbrädan kvar, komplett med Tony Hawk-liknande trick och flera reguljära banor där det är nödvändigt att bemästra den ordentligt. Med alla dunbuggys, svävarbilar, riddjur och svävarbrädan känns det nästan som om Jak aldrig springer till fots.

Under spelets gång får du stifta bekantskap med både nya och gamla ansikten. Dialogen är fortfarande välskriven och väl framförd, även om jag saknar lite av den hysteriska humorn från föregångaren. Daxter har lugnat ner sig en smula, medan Jak oftare får dra skämten. Däremot går det inte att klaga på animationen i mellansekvenserna som håller absolut högsta klass, hela vägen. Överhuvudtaget är Jak 3 ett ruggigt snyggt Playstation 2-spel, men sedan förra året har vi sett en del spel som pressar maskinen ännu mer, till exempel Transformers, Killzone och Prince of Persia: Warrior Within, och den "gamla" grafikmotorn får helt enkelt se sig slagen den här gången.

Jak 3 är alltså en typisk uppföljare med mer av det goda, vilket absolut inte är någon nackdel. Det är hemtrevligt och lättspelat, om än knappast lättvunnet. Jak kommer att gå åt en hel massa gånger, men det blir aldrig riktigt frustrerande eftersom du snabbt kan sätta igång igen. Detta är en klar fördel jämfört med spel som Grand Theft Auto: San Andreas, där ett misslyckande innebär långa laddningstider och resor för att komma tillbaka till uppdraget. Rustningen och möjligheten att fylla på sin energi med hjälp av Light Jak bidrar också till att minska svårighetsgraden till en mer lagom nivå. Utmaning är bra, frustration är dåligt. Jak 3 är också fullkomligen packat med hemligheter och uppgraderingar som faktiskt är användbara, och att låsa upp dessa är smidigare och känns mer motiverat. I tvåan var det inte förrän i slutet av spelet man hade tillräckligt med valuta för att få fram några hemliga prylar, men nu är de en viktig del av spelet och ger det hela lite rollspelskänsla. Bättre skott eller mer ammunition? Eller helt enkelt ett fetare fordon att röja runt i? Valet är fritt.

På det hela taget är Jak 3 ett ruggigt kul spel och trots att det på många sätt påminner om föregångaren är det också precis lika varierat och nyskapande. Ytterligare en nia åt Naughty Dog alltså.