Sprung

Brett och Becky sitter i linbanan på väg upp mot det hotell i den skidort där de ska spendera sin ferie. Båda är kompisar sedan barnsben men har sedan de blivit lite äldre börjat få andra sorters känslor för den andre. Ingen vill dock spräcka en fin vänskap genom att deklarera sina sanna känslor, och de far vidare mot toppen där de ska möta alla sina vänner. Becky har mängder av söta väninnor och Bretts kompisar är riktiga hunkar de med.

Sprung är ett datingspel av det slag som hittills varit helt förbehållet Japan och PC-spelare. Det är helt textbaserat och kräver ingen form av spelskicklighet för att kunna spelas. Enklast beskrivs Sprung som en interaktiv novell med ett manus som vagt påminner om Dawsons Creek, och fokuserar för ovanlighetens skull inte bara på Bretts försök att finna kärlek. Spelet är nämligen även tänkt att tilltala tjejer och därför har utvecklarna gjort ett långt och välskrivet äventyr med Becky i huvudrollen, där man ska försöka bli av med minnena av pojkvännen Sean som vänstrade.

Till skillnad mot för vad man kan tro är Sprung faktiskt det spel jag haft svårast att lägga ifrån mig till min Nintendo DS. Jag spelar som Brett och försöker träffa lite tjejer men framför allt få till det på allvar med Becky. Dialogen är välskriven och jag måste ofta verkligen klura och tänka till hur jag ska agera i varje situation. Alla personer agerar på ett sådant sätt att de verkligen känns som levande människor och jag skulle inte drömma om att tilltala sydstatstösen Leanne på samma sätt som den mer försynta datornerden Erica. Antalet personer är heller inte så stort, vilket i gengäld ger möjlighet till mer karaktärsutveckling.

När jag spelar Sprung förstår jag varför man valde att göra det till Nintendo DS. På den undre skärmen syns man själv och på den övre den man pratar med. Tack vare att jag hela tiden kan se mig själv på en stor skärm ser jag också vilket ansiktsuttryck Brett gör varje gång han säger något. Ibland kan flera alternativ finnas som lyder exakt likadant, men på ett ser Brett sliskig ut, på ett annat ser han förslagen ut och så vidare. Det gör också att man kan veta om Brett är ironisk när han säger: "Det låter förträffligt", eller om han faktiskt menar det. För att sköta om dialogen i spelet använder styrkrysset eller styluspennan. Förstnämnda är att föredra, eftersom det är lättare att plocka fel och helt enkelt mer omständligt att nyttja stylusen.

Även om grafiken inte är det viktigaste i ett spel som Sprung har utvecklarna Guillemot lyckats mycket bra med den biten. Karaktärsdesignen är perfekt, animationerna tydliga, minspelet underbart och tjejerna/killarna ser så bra ut att det är lätt att fatta tycke för dem. Spelets franska påbrå gör sig påmint rakt igenom, vilket inte är något negativt eftersom fransmännen gör världens kanske bästa serier. Mellan en del scener belönas man också med större teckningar som visar det man just varit med om, dessa är oftast extremt träffsäkra och går att betrakta i spelets Extra-meny (som också innehåller musik, framspelade föremål med mera). Eftersom spelet är textbaserat rör man sig aldrig fysiskt, det innebär att bakgrunderna står stilla och bara utför en slags fond till personen man talar med. Bland de platser man kan besöka finns exempelvis en naturstig, ett disco, en skidbutik och en het bubbelpool. Alla platser har för övrigt sitt eget ljudtema, vilket också är ett av spelets absolut starkaste kort. Musiken är nämligen helt fantastiskt bra och ofta har jag dröjt medvetet i dialogerna, bara för att få höra lite mer.

Till skillnad från vad man kan förledas att tro säljer inte Sprung på sex så mycket som annars är brukligt i genren, utan känns riktigt snällt. I USA är spelet tillåtet från 13 år och jag gissar på att det kommer att bli något liknande inom EU. Att det saknar stora mängder naket gör det dock vare sig tråkigt eller osexigt, tack vare alla skönheter och den sensuella dialogen. Det är riktigt trevligt att tävla med polarna om vem som kan få flest telefonnummer på krogen, spela ett parti Sanning eller konsekvens med sina väninnor, spoliera för Beckys före detta pojkvän Sean som gör allt för att få tillbaka henne eller peppa upp en kompis som blivit avvisad av någon söt dam. Av och till blir det små textbaserade minispel. Oftast är de väldigt enkla och kan gå ut på att minnas vad folk har sagt. De känns dock aldrig omotiverade och så pass trovärdiga att de skulle kunna äga rum i en normal konversation.

Allt är inte frid och fröjd med Sprung som kommer att ha en otroligt smal målgrupp. Hur många vill egentligen sitta och spela ett spel som egentligen bara går ut på att välja rätt svarsalternativ? Dessutom blir det väldigt ofta fel, vilket leder till att man får göra om scenen igen, eller så blir man inte helt nöjd själv med det som händer och gör om den bara därför. Sprung är teknisk stenålder, det är monotont, det är hur mycket text som helst och det saknar alla former av spelbarhet. Jag är ännu inte klar med Bretts och Beckys ferier, men jag har faktiskt fastnat rejält för spelet som är det roligaste datingspel jag spelat sedan tokmysiga Kita He till Dreamcast. Om det håller i längden återstår dock att se i mars, när vi européer äntligen ska få prova på en genre som faktiskt är betydligt roligare än vad folk i allmänhet tycks tro.