Iron Sky

Filmen:
Som en blixt från klar himmel damp Iron Sky ned. Ett delvis fan-finansierat filmprojekt hypat till max som inför en extatisk publik på filmfestivalen i Berlin bjöd på finsk science fiction med nazister som byggt bas på månen och planerar att attackera jorden. Hur vrickat låter inte det? Det är totalt vrickat också.

Året är 2018 när USA:s president skickar iväg en mörkhyad astronaut till månen för att öka chansen att bli omvald men något går fruktansvärt fel. Astronauten kidnappas av nazister som sedan andra världskriget byggt en koloni på månens baksida och de är inte helt otippat ute efter att skapa lite kaos och planerar även en attack på jorden. Men de behöver lite modern teknologi för att färdigställa sitt vapen, som mobiltelefoner till exempel.

Med en budget som hade räckt till att datorskapa Buzz Lightyears högra lillfinger är det förvånande hur pass bra en del specialeffekterna i Iron Sky är. Rymdfarkosterna är genomtänkta och en del rymdstrider för snarare tankarna till de alster en viss Michael Bay ansvarat för de senaste åren. Men några läckra scener gör inte en film och det är Iron Sky ett prima exempel på. Förvisso utger sig inte Iron Sky sig för att vara något storslaget utan kör på med sin b-filmsanda och tydlig satir. Det fungerar sisådär.

Efter de inledande scenerna där man får se scenografin och en del andra specialeffekter förväntar man sig något mer. Som en finurlig handling och kanske en stor dos humor, men filmen tar aldrig riktigt fart. Den vassa satiren som främst riktar in sig på den amerikanska protektionismen är skojig lite i början men sen blir det bara uttjatat. Det är även för lite humor och överskådespeleriet har spritt sig som ett virus kring de inblandade. I slutändan måste jag tyvärr säga att Iron Sky mest är en tramsig gimmick med några godkända rymdactionscener, men mycket mer än så är det inte. Iron Sky är för de mest inbitna fansen.

Bilden:
Finnarna överraskade mig positivt med den häftiga bildkvalitén Iron Sky levererar. Bilden är vansinnigt skarp och fylld med detaljer. Trots sin sparsmakade budget och stundtals tvivelaktiga kulisser har de gjort vad de kunnat och bildkvalitén har de inte tummat nånting på. Så mycket färg får vi inte se. Den blå/grå-aktiga nyansen är genomgående och passar väl in. Filmen levereras på en BD50 med AVC-kodec och formatet är 2,35:1.

Ljudet:
Ljudmässigt hänger Iron Sky också med hyggligt i konkurrensen. Det är inte Transformers-klass på spektaklet men dialogen är tydlig och surroundeffekterna finns där. Även basen får visa vad den går för emellanåt. Klart godkänt.

Extramaterialet:
För den intresserade finns en making-of och en behind the scenes dokumentär tillgänglig. De är inte så fjäskbesudlade som de flesta andra försök och ger en liten inblick i hur arbetet gick tillväga. Det finns också ett personligt och lyssnings-värt kommentatorspår med regissören och specialeffektsmakaren.