Haunting Ground

För Capcoms del började det hela med Resident Evil. Uppgraderingarnas mästare insåg att de hade hittat ett bra koncept och därefter brakade det loss. Dino Crisis, Onimusha, Devil May Cry och Chaos Legion - nästan en helt ny serie med samma grundupplägg varje år. De flesta av spelen har dessutom fått åtskilliga uppföljare. Och tydligen finns det mer att hämta ur skräckspel i tredjeperson, för snart är det dags för Haunting Ground som levererar en skräckupplevelse mer besläktad med Silent Hill och Project Zero, med en värnlös och vettskrämd huvudperson.

Fiona Belli, det vill säga huvudpersonen, är faktiskt så fruktansvärt rädd att hon bitvis nätt och jämt går att kontrollera. Chock, ånger och oerhörd rädsla påverkar den unga damen så till den milda grad att hon till och med kan falla ihop och inte orka fortsätta samt drabbas av synrubbningar. Spelet tar sin början med att Fiona vaknar upp inne i vad som verkar vara en stor borg, instängd i en bur och insvept i tyger. Hur hon hamnat här och varför minns hon till en början inte, även om en allvarlig bilolycka tycks ha något med saken att göra. Hon är heller inte ensam. En fruktansvärt deformerad mänsklig varelse kallad Debilitas tycks ha varit den som tog Fiona till borgen och i och med honom tar en spännande katt och råtta-jakt sin början. Fiona kan inte försvara sig utan får ta sin list till hjälp. Det är mäkta spännande att ligga under en säng och se lunsen komma letande, eller stå i en trång garderob och höra Debilitas komma allt närmare.

Precis som i Tecmos fenomenala Project Zero samt dess uppföljare känns det extra spännande att få spela en ganska försvarslös person. Fiona är nätt, sympatisk och vansinnigt söt och det är lätt att känna med henne genom äventyret. Lyckligtvis är hon inte helt själv i sin kamp för att komma ut ur borgen och tillbaka till sitt vanliga liv, utan som de tidiga konceptbilderna visar har hon sällskap av en hund vid namn Hewie. Istället för att bara köra hela sidekickgrejen som i Dead to Rights har dock Capcom valt att låta hunden vara just en hund och det är inte ens Fiona som är matte till honom.

Hewie är nämligen riktigt avvisande till en början och man får verkligen anstränga sig för att få honom att bli en lojal kompanjon. Gör Hewie något bra för man klappa och uppmuntra honom för att verkligen visa att man står på hans sida. Sköter man sig inte kan man räkna med att Hewie inte kommer att vara så peppad på att ta en rejäl tugga av Debilitas när han kommer stövlande eller varna för faror och liknande. För att verkligen tydligt förklara att Hewie är en hund och ingen extra spelbar figur får man aldrig styra honom som i andra spel. Hewie lever sitt eget liv och Fiona kan bara be honom att göra det hon vill och hoppas att han litar så mycket på henne att han vill utföra alla kommandon.

Det är ett namnkunnigt gäng som jobbat på Haunting Ground. Spelets makalöst snygga och läskigt spännande mellansekvenser är gjorda av ingen mindre än Naoto Takenaka, känd japansk filmregissör och skådespelare. Själva spelet å sin sida produceras av Tatsuya Minami, som tidigare bland annat gjort det ganska liknande spelet Clock Tower. Hela survial horror-grejen (minus Resident Evil 4 - givetvis) har börjat gå lite på tomgång, men Haunting Ground känns som en perfekt blandning av Project Zero och Resident Evil 3 och är riktigt underhållande att spela. Kontrollen känns bra, slottet läskigt och naturligtvis döljer sig något mycket större under ytan än vad man först misstänker att man hamnat i. Spännande. Nu väntar jag ivrigt på det färdiga spelet så jag kan få avsluta det lovande äventyret.