Futurama

Jag har helt slutat lyssna på människor som beskriver Futurama som den mindre roliga lillebrodern till det alltid lika populära Simpsons. Visst är Groenings gula kärnfamilj genial men Fry och resten av besättningen ombord på Planet Express-skeppet har sedan starten levt på helt egna meriter och är i mina ögon snäppet bättre.

Medan Simpsons humor ofta baseras på social satir är Futurama mer riktat mot populärkulturell parodi och en innehåller nästan alltid mer kreativa och varierande manus. Visserligen är den senaste säsongen mer ojämn än de två föregående, men ändå, jag är en Futurama-fan, så enkelt är det. Det var därför med visst vemod jag startade spelet då det äntligen anlände till redaktionen. Otaliga Simpsons-spel av usel kvalitet har lärt mig att

inte förvänta mig speciellt mycket. Futurama är utvecklat av svenska UDS, en studio som aldrig tidigare gjort ett spel jag fastnat för. Spelets uppläggsmässiga enkelhet till trots är detta givetvis inget för de som inte gillar TV-serien. Handlingen har specialskrivits av manusförfattarna från serien och samtliga röster utförs av originalskådespelarna. Detta tillsammans med 30 minuter exklusivt Futurama-material i form av mellansekvenser gör detta till det mest påkostade och ambitiösa Groening-baserade spelet någonsin. Groening ska själv tydligen ha översett utvecklingen av spelet, något som han med allra största sannolikhet struntat i när det gäller Simpsons Road Rage, för att inte nämna Simpsons Wrestling. Futurama är ett ganska ordinärt plattformsspel i tredjeperson med en smått överdriven dos action. Du kontrollerar seriens tre huvudkaraktärer: den late upptinade 1990-talsmänniskan Fry, den tjuvaktige roboten Bender och den enögda kaptenen Leela genom en rad olika miljöer. Varje karaktär har utrustats med personliga specialiteter vilket gör dem bra i olika förhållanden. Du börjar som Fry vars totala inkompe-tens gör honom till den skjutglade och mer spelmässigt anonyme av de tre. Bender är den mer mekaniskt tekniska medan man slutligen tar kontroll över Leela som är expert på diverse dödliga kampsportsstilar.

Handlingen är som förväntat lika fylld av självrefererat som av välgjord humor. Den ondskefulla organisationen MOM har tagit över världen och det är upp till Fry, Leela och Bender att återställa den dagliga ordningen och undkomma den imponerande rika fiendeflorans alla hundratals robotar och monster. Äventyret består av 20 banor som jämnt delats upp mellan de tre huvudkaraktärerna. Benders uppdrag (vilka tar plats i spelets andra akt) är tveklöst de roligaste och kvalitetsmässigt en bra bit bättre än Fry och Leelas. Storyn känns tätare och bättre berättad medan man styr den smått neurotiske roboten och miljöerna bäddar för både roliga, scriptade händelser och roliga utmaningar. Om Benders del av äventyret varit större hade betyget utan tvekan blivit högre. Att spela som Leela är rent ut sagt tråkigt, främst eftersom slagsmålssystemet lämnar en del att önska. Det är också i denna del, mot slutet av spelet som flest upprepningar återfinns och där miljöerna återanvänts bara för att förlänga speltiden.

Grafiken är som väntat långt ifrån häpnadsväckande, men fortfarande robust utförd och lika charmigt färgglad som i TV-serien. De cel shadade karaktärerna är snyggt modellerade och animationerna håller genomgående hög klass. Det finns problem med skärmuppdateringen i Playstation 2-upplagan, men det är sällsynt och inget som försämrar spelbarheten märkbart. Futurama lider av problem som bitvis bångstyrig spelkamera, bristfällig variation i spelupplägget och aningen långsam spelkontroll. Trots detta är dock UDS licenstitel en gediget utförd, och charmig resa till Matt Groenings tecknade värld.