Badland

Världen i {Badland} är en förtrollande hybrid av sagolika skogsmiljöer och träskmarker, märkliga industriella kreationer, spöklika siluetter av djur och så död, död i alla dess skepnader; cirkelsågar, minor, hydrauliska pressar och mycket mer. Genom detta vackra men ack så farliga landskap måste jag leda en skock flaxande varelser som ser ut som en blandning mellan en fladdermus och en humla.

Jag styr dem med blott ett finger på skärmen. Spelkontrollen blir aldrig mer avancerad än så. Ett finger. I samma sekund jag trycker på skärmen börjar min fladdermusvarelse att klumpigt ta sig framåt, samtidigt som vänstra sidan av skärmen obevekligt början rulla efter oss. Hinner den ikapp är det över.

Förutom singleplayerdelen finns det också ett multiplayerläge att roa sig med. Upp till fyra spelare kan tävla genom ett antal banor. Småskoj och lättsamt, men den största charmen ligger ändå i singleplayer.

Spelet har ingen musik. Bara ljudeffekter. Skogsläten. En kraxande fågel. Knarranden. Men framförallt ljud från det som troligtvis kommer bli din död inom de närmaste tio sekunderna. Oftast hör du dem innan du ser dem: det karaktäristiska ljudet från sågklingorna, tuggandet från kugghjulen eller det dova, surrande ljudet från de svarta kloten som sväller upp och krossar dig vid minsta beröring.

Längst de 40 banorna (fler tillkommer) finns det power-ups som förändrar dina figurers fysiska attribut. En framkallar kloner av dem. En annan ändrar storleken på dem. En saktar ner tiden. Alla spelar en lika stor roll i spelets fysikbaserade pussel. Räkna med att göra om vissa moment tio-femton gånger innan du tar dig vidare.

Banorna utspelas under ett dygn. Det börjar i gryningen och slutar under nattetid.

Under spelets andra halva finns det risk att du - precis som jag -kommer du att utsättas för frestelsen att kasta din Iphone eller surfplatta genom ett fönster. Men här följer ett tips: Gör inte det. Spelet är rikligt spritsat med checkpoints. Även om du dör tvåhundraelva gånger på exakt samma ställe så behöver du inte starta om långt därifrån. Och oftast är lösningen tydlig. Det gäller bara att anlägga rätt sorts rynkor i ansiktet, bita ihop och förfina sitt spelande så mycket att det till slut klaffar. Bandesignen är oftast genial.

För dig som tycker att det värsta som finns är att se fladdermus/humle-hybrider dö i hundratal så är {Badland} nog inte rätt spel.

Audiovisuellt är {Badland} helt strålande med sin blandning av detaljerade bakgrunder och svarta siluetter i förgrunden. Stämningen erinrar om {Limbo} men också om Abes eskapader i gamla Playstation-liret {Oddworld}. Det har samma sorts säregna atmosfär och precis som jag försökte fly galenskapen i {Oddworld} vill jag fly med mina söta små fladdermusvarelser från de dödsbringande miljöerna i {Badland}. Det behövs ingen story för att motivera mig.

Spelet har ett enkelt, rättframt upplägg. Är lättspelat men ändå utmanande. Tyvärr är spelkontrollen inte så precis som jag hade önskat. Flera gånger får jag starta om utan att egentligen veta vad som gick fel. Men i övrigt är {Badland} ett riktigt toppenlir. Ursnyggt paketerat och tonsatt och väl värt dryga tjugolappen.