NBA Live 2004

Efter att ha slitit ut mitt NBA 2K3 till både Xbox och PS2 känns det roligt och passande att jag hittat ett nytt basketspel att spendera kvällarna med. Att det sedan skulle komma att bli ett Live-spel hade jag för ett år sedan aldrig kunnat tänka mig. Fjolårets liksom tidigare versioner av EAs basket har enligt mig inte kunnat konkurrera med Segas och Microsofts motsvarigheter, detta är dock inte längre ett faktum då Live 2004 visar sig bjuda på mästerlig basket. Precis som med NHL 2004 har EA bytt ut stora delar av utvecklingsteamet vilket givetvis inneburit massor av viktiga förändringar och framförallt förbättringar.

Det första som slår mig är hur mycket snyggare och mer realistiskt 2004 ser ut jämfört med fjolårets upplaga av Live. Proportionerna på spelarna är nu åtgärdade och det är lika enkelt att känna igen sin favoritspelare som i Inside Drive 2003. Arenorna har också genomgått en putsning och publiken har fått nya ansikten. Det märks också snabbt att EA rivit fjolårets animationssystem och skapat ett nytt, betydligt bättre sådant baserat på motion capture. Spelarna rör sig mycket smidigare än ifjol och ser framförallt ut som basketspelare snarare än ivriga innebandytöntar som i Live 2003. Mer om grafiken senare dock.

De största förändringarna som skett är givetvis i det spelmekaniska, något som fått mig att spela över 200 matcher sedan recensionskopian anlände hit till redaktionen. Till att börja med har det överdrivna speltempot adresserats och balanserats till optimala värden. Det går givetvis att styra tempot med sin guard genom att trycka på i det offensiva men överlag har EA lyckats mycket väl med att simulera verklighetens spelhastighet, både i det offensiva och det defensiva spelet. Det mer realistiska tempot följs av ett betydligt mer trovärdigt och strategiskt spelupplägg samt bättre artificiell intelligens hos med- och motspelarna. Det är inte längre möjligt att forcera genom ett fulltaligt försvar med sin guard genom att pumpa turboknappen utan här gäller det att man ställer upp, spelar runt bollen och beroende på val av anfallsvariant genomför det grundstrategiska respektive spel innebär för att göra säkra poäng. Delar av anfallsspelet är faktiskt nästan lika simulatorlikt och verklighetstroget som NBA 2K3 även om EA siktat på att skapa en aningen mer lättillgänglig spelupplevelse än Segas detaljknarkande fanatiker. Diverse spelvarianter väljs "on the fly" med hjälp av det digitala styrkrysset och jag tycker det är skönt att se hur EA valt att begränsa antalet grundanfall i jämförelse med NBA 2K3 som innehåller vansinnigt överdrivna mängder system som ingen längre spelar varken i NBA eller i de europeiska ligorna. EA har i år valt att utesluta funktionen för att själv kunna kalla på screen i anfallsspelet. Något som till en början förbryllade mig totalt men bara efter ett tiotal matcher faktiskt kändes som en bra förändring trots allt. Att man måste skrika efter att få en screen satt av en medspelare är knappast något som görs i verkligheten då detta är lika självklart som att man skjuter eller går på korg om den screen man får är lyckad. Givetvis handlar även detta om AI och eftersom mina medspelare alltid sätter en screen om jag rör mig i sidled på utsidan så saknar jag inte alls möjligheten att kalla den med ett knapptryck.

Anfallsspelet har som sagt berikats med en rad superba förbättringar, men hur är det med det defensiva då? Jo, även där har EA överträffat sig själva å det grövsta. Medspelarna markerar sin gubbe väl och genom att dubbelmarkera exempelvis motståndarlagets guard går det nu att stressa fram ett ogenomtänkt pass eller stjäla bollen. På insidan uppför sig medspelarna bra även om AI:n ibland sviker, speciellt om man själv vill byta markering. De datorstyrda medspelarna är heller inga stora talanger vad gäller defensiva returer eller blockeringar, något som tyvärr känns lite larvigt efter att tag då O'Neal står och sover medan småkillar som Mike Bibby försöker sig på ett hoppskott från insidan.

En annan negativ detalj är det nya systemet för straffskott som tyvärr känns både gammalt och på tok för enkelt. Visst, man kan ställa upp svårighetsgraden på skotten så att det blir omöjligt att sätta en enda straff, men här borde EA istället stjäla från Segas basketspel och utveckla ett analogt skottsystem. När jag ändå är igång och klagar på vissa delar av spelet tänker jag även passa på och gnälla lite över det minimalistiska och riktigt tråkiga Franschise-läget som fortfarande är lika blekt. Rookie-draft är en av sensäsongens höjdpunkter och något som skulle gå att göra precis hur bra som helst i ett spel av den här typen. EA har dock struntat i att föra in all intressant info om varje ny spelare och istället bara stoppat in namn och lite uppgifter gällande vikt och längd. Detta gör tillsammans med avsaknaden av Live-stöd i Xbox-versionen att det trots superb spelbarhet och ljuvlig grafik finns en del att klaga på ändå. (Vilket är bra, eftersom Petter älskar att gnälla / Benke anm.)

Spelkontrollen har även den renoverats och bjuder på lika stora delar precision som innovation året till ära. Det smarta systemet kallat "The Triple Threat" där man styr spelaren med hjälp av båda de analoga styrspakarna har förfinats in i detalj och innebär i Live 2004 att man faktiskt, för första gången någonsin, kan spela basket på TV:n... "The Freestyle Way" Offensivt kan den högra styrspaken användas till diverse dribblingar men även i post-spelet då man kan föra bollen bakom sin egen rygg om ens försvarare är för närgången, kliva ut med ena foten inför en pick-and-roll eller helt enkelt välja till vilken forward passen ska gå. Detta är enligt mig en av de bästa idéerna i ett sportspel någonsin och en kontrollmässig detalj som visar sig bli grundstommen för hur man styr sitt lag i Live 2004. De olika knapparna på handkontrollen används som vanligt till att skjuta, dock i ett mer varierat och utförligt sätt än i tidigare spel i serien. EA har tillfört ytterligare en skottknapp vilket gör att man nu kan välja om man vill skjuta ett hoppskott eller dunka, oavsett hur nära korgen man är. Knappen för att dunka används till att lägga bollen mot korgen i ett lay-up-skott om spelaren befinner sig utanför 3-sekunders-området. En lika smart och väl implementerad detalj som "The Triple Threat". Som om det ovan nämnda smörgåsbordet av innovativa kontrolleringslösningar inte vore nog innehåller Live 2004 ytterligare en helt ny funktion kallad "pro-hop". Denna lilla detalj kallas ofta för "felsteg" av mer inbitna basketfanatiker men faktum är att det varit fullt tillåtet i NBA i över fem säsonger. "Pro-hop" innebär att spelaren, med en enkel knapptryckning, hoppar in sitt sista steg mot korgen i en forcerande rörelse för att sedan kunna dunka eller gå på skott. En utmärkt tillkomst till en i övrigt välgjord spelkontroll och något som snabbt blir taktiskt eftersom man även kan passa sig ur hoppet om man spelar som låt säga en kortare guard och på så sätt villa bort sin försvarare på insidan.

Som jag nämnde i början av texten har spelarna förbättrats avsevärt och hela det visuella intrycket understödjer den mer verklighetstrogna och autentiska spelbarheten. Detaljrikedomen är väldigt hög, så hög att det går att se vilket märke varje enskild spelare har på sina skor, något som EA även själva skrutit om. Tillkommer gör bra animationer där variation och mångfald måste ses som en underdrift. varje spelare har en uppsjö av olika rörelser både under korgen och ute på planen, inte minst då det kommer till skottblockering, dunkar och dribblingar. Dessvärre lider Live 2004 av samma problem som 2003 där vissa animationer avbryts alltför tvärt då man kombinerar olika rörelser.

Slutligen ska jag väl också säga något om ljudet... kanske den mest klockrena delen i ett överlag klockrent basketspel. Kommentatorerna Marv Albert och Mike Fratello är nya för i år (i Live-sammanhang vill säga) och gör ett fenomenalt jobb. Aldrig tidigare har jag hört sportkommentatorer variera sig så som de gör. Även spelarna pratar i Live 2004, allt från rent skitsnack till mer direkta uppmaningar till sina medspelare. Publikljudet samt de mer atmosfäriska ljudeffekterna lämnar absolut ingenting att önska.

Sånär som på bitvis bristfällig AI, ett dåligt franschise-mode och avsaknaden av Live-stöd i Xbox-versionen är Live 2004 väldigt nära det perfekta basketspelet och en enorm förbättring från tidigare år. Alla med korgbollsintresse, motionsambitioner eller hurtiga gener bör inhandla omedelbart!