NHL 2004

Lika säkert som regn under semestern eller att man alltid får en långskånk framför sig på bion är att det varje höst kommer ett nytt hockeyspel ifrån Electronic Arts. I år är konkurrensen hårdare än någonsin med Segas nya ESPN NHL Hockey, Microsofts NHL Rivals och Midway som har förvandlat sitt partyhockey NHL Hitz till det mer seriösa NHL Hitz Pro.

De två förstnämnda spelen från Sega och Microsoft går dessutom att spela online över Xbox Live, vilket inte är möjligt med NHL 2004. Just det där med onlinebiten är något som känns väldigt tråkigt i NHL 2004. Hur det än är så blir alla sportspel roligare med lite mänskligt motstånd, nu är det bara PC-spelare som kan gotta sig med den funktionen.

NHL 2004 är det tolfte spelet i ordningen och som sig bör finns en rad nyheter med. Största skillnaden är att man nu kan coacha ett lag till framgång istället för att spela sig till den. Det är riktigt väl utfört och man kan göra allt från att värva spelare till att puffa upp det egna kontoret. Nytt är också att Sveriges, Finlands och Tysklands elitserier finns representerade, något jag personligen tycker är alldeles förträffligt.

Rent spelmekaniskt är det mesta sig likt. Dock har man infört ett finurligt system för att styra tacklingar. Genom att rikta den högra analogspaken mot sin motståndare för att därefter klicka på den kan man tackla i vald riktning. Det känns ytterst välkommet och gör att en framrusande forward kan tackla bakåt mot en jagande spelare. Gamecube saknar som bekant klickbara analogspakar, vilket gör att denna mästerliga funktion inte riktigt blir lika vass på den versionen. Stilpoäng också för att man nu kan hålla en motståndare tryckt mot sargen.

På det grafiska planet har det hänt en hel del. Det är lättare än någonsin förr att även ute på isen se skillnad på spelarna. Rörelsemönstret är uppdaterat, liksom effekter såsom reflektioner och liknande. Standardkameran ligger föredömligt långt från isen och ger en bra blick över det som sker på isen. Särskilt Xbox- och PC-versionerna förtjänar att nämnas för den höga tekniska standarden. Dessvärre är inte skärmuppdateringen helt hundra och samtliga versioner har problem med den. Det är särskilt irriterande när det drar ihop sig till målchans och det är stökigt framför kassen. Det sista man behöver i det läget är att skärmuppdateringen faller och gör att man missar den där extremt viktiga målchansen för att bilden liksom hackar förbi guldläget man behövde.

Spelets ljud hör till de bästa hittills i ett hockeyspel. Stönanden, plexismällar, puckar i målstolpar, orglar och kommentatorer är alla helt underbara och förstärker verkligen känslan av riktig hockey. Jag skulle vilja gå så långt att jag säger att man kan tro att det är en riktig NHL-match som fortlöper om man bara lyssnar på ljudet och inte får titta på TV:n. Riktigt bra. Dessvärre återkommer dock problemet med att man hört kommentatorerna säga allt efter tio matcher och efter det blir det nästan mest störande att lyssna till deras tjatter.

Sammantaget är det mycket som förbättrats sedan föregångaren, som dock var en av de tamare versionerna i denna spelserie. Stora pluspoäng för Dynasty Mode där man under tjugo säsonger coachar ett lag, det är nästan bra nog för att kunna släppas som ett helt eget spel. Däremot är det verkligen ett stort minus med den instabila skärmuppdateringen. Det går verkligen inte att finlira när spelet av och till övergår till ett sirapsegt tillstånd. Tyvärr, NHL 2004 hade verkligen potentialen och en stabilare skärmuppdatering samt onlinestöd i samtliga versioner hade gjort underverk för slutbetyget som nu "bara" blir väl godkänt.