The Warriors

"Waaaariooorrsss, come out to plaayyyy-aayyyyy" -ett för mig minst lika klassiskt filmcitat som exempelvis "I'll bi bhaackkk!" eller "I, am your faaAAAatheeeeerh". Men det är ju jag det, och jag börjar bli gammal. Jo, det är sant. Inte gammal som gubbredaktörerna i Reset-redaktionen och långt ifrån för gammal för att arbeta med spel (fortsätter jag att intala mig själv) men 28 år liksom, 28! Frågan är hur många våldskåta speltokar som kommer ihåg filmen lika väl som jag gör, hur många som känner samma kärlek till den 26 år gamla licensen.

Jag var 8 då jag såg The Warriors för första gången. Och intrycken var mäktiga, minst sagt. Walter Hills kultklassiska våldsfest var lika snygg som den var rå, lika cool som den var chockerande och mörk.

Mercy: See that guy? He's after you, and he's got some guys with him...
Swan: I know they're on my ass, but now they know I know it...

Så många coola karaktärer, så många coola repliker. Veckorna efter spenderades framför spegeln i morsans gamla skinnväst i hundratals tappra försök att se precis lika "bad" ut som Warriors hårdaste gestalt; Swan. Det närmaste "bad" jag överhuvudtaget kom var en dag då jag med skinnvästen på vägrade tandborstning och blev skickad till mitt rum med en smaskig örfil. Inte för inte som man smilade stort och lät den brännande smärtan över vänsterkinden porträttera den coole gängkrigaren som fanns där någonstans, djupt inom mig.

Idag vet jag bättre, eller ja, har i alla fall fått berättat för mig så extremt många gånger att jag inte är ett dugg cool eller "bad", att jag helt enkelt släppt tanken på att bli som Swan. Men skam den som ger sig (som mormor alltid säger), Rockstars eviga strävan efter maximal mängd blod i sina spel har inneburit att de nu skakat liv i Hills gamla våldsfilm och under de senaste veckan gett mig chansen att äntligen vara så "bad" som jag alltid velat (observera, inte Michael Jackson-"bad", han är inte "bad", har aldrig varit - han bara sjunger om det eftersom han alltid också önskat att han varit det på riktigt. Finns stor chans att även Jackson spelat The Warriors den senaste veckan).

Men men, nog babbel för idag. Nu till spelet. Handlingen i spelet äger rum tre månader innan det stora gängmötet där den fnittrigt ondskefulle Luther flippar ut och skjuter ledaren Cyrus (vars avsikt med mötet är att ena stadens alla gäng). I filmen får The Warriors skulden för mordet och tvingas slå sig fram genom mängder av mordiska gäng på sin väg tillbaka till Coney Island.

I spelet får man alltså följa The Warriors innan Cyrus dödsskjutning och Rockstar lyckas väldigt väl med såväl stämningen som dialogen och trovärdigheten hos de tokcoola karaktärerna. Spelaren ges mängder av uppdrag där uppgifter rör sig från allt mellan att sprutmåla gängets symbol på svåråtkomliga ställen till att infiltrera rivaliserande gängs lokaler och råna spritbutiker. Storyn är relativt tät och ger en bra bild av The Warriors och deras mer vardagliga sysslor.

Rent spelmässigt är The Warriors en blandning mellan tre tidigare Rockstar-titlar, nämligen State of Emergency, Manhunt och GTA. Den största delen av tiden spenderar man som slagkraftig streetfighter vilket i detalj påminner om spel som Urban Reign och Capcoms Beat Down (eller nämnda State of Emergency). Det handlar om extrembrutala, snabba slagsmål där allt är tillåtet.

Allt ses ut tredjepersonsvy och man kan utföra allt från strypgrepp till våldsamma sparkar, slag, knivhugg och slag mot huvudet med brädor, rör, stänger, slagträn, soptunnor (man kan även kasta sopsäckar faktiskt men de gör ingen skada), hockeyklubbor och flaskor. Det går även att utföra kortare combos och ett antal enklare kast för att få ned sin motståndare på marken. Till skillnad från de flesta andra spelen av samma typ blir The Warriors aldrig lika snabbt repetitivt eftersom Rockstar hela tiden matar spelaren med smart utformade minispel. Bland annat får man dyrka upp handfängsel, stjäla bilstereos, råna alkisar, och smyga sig fram oupptäckt genom även de hårdast polisbevakade kvarteren.

Spelkontrollen är godkänd men inte jättebra. Det saknas analog styrning och ofta känns rörelseschemat lite för automatiserat och animationerna väl styltiga. Det händer ganska ofta att man blir stående i en gryta av skrikande motståndare utan att få grepp om vare sig vem man siktar mot eller på vem ens slag träffar. Ännu jobbigare blir det då man tar sig upp på stadens hustak och försöker hoppa mellan olika byggnader. Allt för ofta trillar jag ned och tvingas göra om allt igen på grund av oprecis kontroll och ryckig animering. Att kameran sedan är lite svårstyrd, och definitivt bångstyrigt dryg om man inte styr den, hjälper inte direkt. På pluskontot finner vi dock en hel rad finurliga designlösningar beträffande spelkontrollen (som hur man dyrkar lås eller stryper någon) samt ett enkelt och bra system för slagkombinationer.

Godkänd men inte jättebra alltså löd utlåtandet om spelkontrollen. Inte helt olik från den som jag nu tänker ge om grafiken alltså. Rockstar är inga grafikgudar, det vet vi. Rent tekniskt brukar deras spel vara ganska primitiva (framförallt State of Emergency och Manhunt) medan de istället oftast är designmässigt urcoola och läckert inramade. Så är även fallet med The Warriors som andas Walter Hills nihilistiska 70-tals-estetik med allt vad mörkbruna bakgator och mörkröda skinnvästar heter.

Allt från typografi till mellansekvenser och färgsättning är av strålande kvalitet och ger en oerhört cool känsla. Rent tekniskt är dock spelmotorn ganska undermålig vilket resulterat i blockig modellering, lågupplösta texturer (som allt för ofta påminner om gulaschsoppa) och ganska trista effekter. Vissa av mellansekvenserna hackar till och med, trots att de renderats med hjälp av spelets egen motor vilket får mig att fundera över om inte Rockstar rent allmänt kanske anser att Renderware-teknologin är bättre än vad den egentligen är.

Ljudet, musiken (originalsoundtracket) och röstskådespeleriet gör dock att jag har överseende med spelets grövsta, tekniska brister. För dialogen är, som jag nämnde tidigare, briljant och ingen av medlemmarna i The Warriors känns någonsin töntiga trots deras konstant hätska kommentarer om allt från sprit till brudar och bögiga poliser.

The Warriors är en oerhört smakfullt förpackad produkt som får mig att än en gång kasta mig över den amerikanska specialutgåvan av Walter Hills kultklassiker på DVD. Det är också ett överraskande varierat och ambitiöst spel för att vara ett beat' em up baserat på en filmlicens. Dessvärre misslyckas dock The Warriors på ett antal grundläggande och extremt viktiga punkter.

Spelkontrollen är inte speciellt bra och rent tekniskt finns det massor av Playstation 2-spel och framförallt Xbox-spel som ser avsevärt mycket bättre ut. Betyget hamnar på en medelstark 6:a, detta också tack vare det coola tvåspelarläget och allt upplåsningsbart extramaterial. Slutfrågan blir väl huruvida jag kände mig "bad" nog medan jag sprang omkring och slog ihjäl jeansklädda gängmedlemmar i redaktionens spelrum? Svaret blir ett tveksamt, lite försiktigt "ja". Jag hade trots allt väntat mig mer.