DJ Max Portable

Egentligen är det konstigt att Konami inte har gjort en bärbar version av något av sina Bemani-spel till Playstation Portable. Redan vid releasen av Playstation 2 fanns Drummania, och ända sedan musikgenren exploderade 1998 har Konami släppt minst ett tiotal versioner av vardera Beatmania, Pop'n Music, Dance Dance Revolution och Guitar Freaks/Drummania. Kanske tyckte de att en del av känslan försvinner när man inte kan använda tillbehör utan är begränsad till själva Playstation Portable-kontrollen. Men hur som helst spelar det ingen roll nu, för koreanska Pentavision har släppt sin Beatmania-klon och det fungerar helt perfekt.

Upplägget är stulet rakt av från Konamis spel. Medan en låt spelas faller markörer från toppen av skärmen. Tryck på rätt knapp i rätt takt så spelas en ton som på så sätt gör låten komplett. Spela fel och det hela slutar med ett förnedrande "you need more practice". Konceptet är enkelt, men vansinnigt kul, framför allt eftersom tempot är smått vansinnigt och musiken strålande.

DJ Max Portable innehåller hela 54 låtar, varav många måste låsas upp genom träget spelande (eller genom att ladda ner den färdiga sparfilen från nätet...). Det är en utmärkt blandning av glad K-pop, hiphop, trance, fusion, techno och allt möjligt. En riktigt trevlig present är det faktum att spelet innehåller en musikspelare där du kan spela upp alla låtarna för sig, så man slipper köpa ett soundtrack för detta syfte.

Själva spelet är uppdelat i tre svårighetsgrader med olika knappuppsättningar. Med den enklaste används fyra knappar och det hela är överskådligt, men redan på sex knappar är det nästan omöjligt. Att spela med åtta knappar (vänster, upp, höger, fyrkant, triangel, cirkel samt axelknapparna) är en övermänsklig prestation. Redan på fyra knappar krävs det en massa övning för att ha en chans på de svårare låtarna, och till och spelets första låt, den strålande "Baram", kräver tungan rätt i mun. Själv klarar jag ungefär hälften av låtarna på den enklaste nivån, och då har jag ändå spelat genren i flera år.

Något som bidrar till spelets genomarbetade känsla är de filmer som spelas upp i bakgrunden på varje låt. De varierar från typisk anime till läcker flashig speldesign och en del helt skruvade sekvenser. I videon till "Dreadnought" får vi se en apa med Bush-huvud dansa på jorden och bråka med Saddam och Osama bin Laden, tills han får stryk av en koreansk tae kwon do-kille. Alla videos kan förstås spelas upp för sig så du kan se vad som händer - det är förstås lite svårt när man koncentrerar sig på själva spelet.

DJ Max Portable är alltså ett påkostat musikspel med både utmaning och ruggigt bra musik. Från det svinläckra introt är jag fast och lär plocka fram det för att njuta av "Baram", "Jupiter Driving", "Oblivion", "End of the Moonlight" eller den där mysiga poplåten med en koreansk titel jag inte kan tyda. Tyvärr är chansen att det släpps utanför Korea ganska liten, men jag rekommenderar alla som gillar musikspel att importera det redan nu - Playstation Portable är som bekant regionsfri och spelet är helt på engelska ändå.