NBA Inside Drive 2004

När Inside Drive 2002 släpptes till den då relativt nylanserade Xbox var jag imponerad. Mina två favoritspel i genren hette vid det laget NBA Jam och NBK 2K1. Det ena, ett arkadbasketspel med lite och ingenting gemensamt med den verkliga korgbollen. Det andra en regelrätt simulator på ett sätt som inte upplevts tidigare.

High Voltage Softwares Inside Drive 2002 var enligt mig en väldigt lyckad blandning mellan mina två forna favoriter och High Voltage lyckades med vad EA vid det laget försökt genomföra i fem år. I Inside Drive 2003 hade bland annat systemet för olika spelsystem förbättrats och spelet hade nu utrustats med ett franchiseläge. Jag var nöjd även om det nästan exakt såg ut som sin föregångare vad gäller det visuella.

Nu är alltså Microsofts egen basketserie tillbaka för det tredje året i rad, och även om det gjorts en del smaskiga förbättringar känns tyvärr Inside Drive inte lika imponerande längre. Orsaken till detta är uppenbar; medan Segas mästerliga basketserie tagit steget vidare och nu förbättrats avsevärt varje år och medan EA äntligen fått ordning på sitt Live-spel har High Voltage varit en aning lata inför årets uppplaga.

Det första som slår mig är att Inside Drive 2004 innehåller årets äldsta rosters. Både Segas och EA:s motsvarigheter släpptes för en dryg månad sedan och innehåller båda uppdaterade laguppställningar. I Inside Drive 2004 spelar bland annat Antoine Walker fortfarande i Boston Celtics istället för i Dallas Mavericks vilket han nu gör i verkligheten sen ett halvår tillbaka. Mutombo ingår fortfarande i startfemman i Nets trots sitt lagbyte och Latrelle Sprewell är bara en av de forna supertalangerna som i spelet berikats med ett alltför högt poängsnitt medan nya megastjärnor såsom Mr.Basketball, Lebron James, helt tycks ha glömts bort. Visserligen går det utmärkt att snabbt uppdatera dessa eftersom årets upplaga är kompatibelt med Live där alla de senaste uppställningarna, poänglistorna och spelarbytena finns tillgängliga.

Det börjar alltså inte helt bra för Inside Drive 2004. Inte blir det bättre heller av att High Voltage fortfarande bjuder på en tämligen stelbent och tråkig presentation av spelet. Den inledande sekvensen känns tam. Menyerna är fula och intetsägande och musiken som spelas i spelet består av dåligt producerad hip-hop av ganska dålig ljudkvalitet. Att Segasports i år knytit till sig ESPN innebar massor för basketatmosfären och känslan som infinner sig då man kollar på NBA-basket på TV. Microsoft skulle verkligen behöva köpa en sponsorlicens från exempelvis NBC eller Fox TV till nästa års upplaga av Inside Drive.

Väl ute på planen finns också delar att klaga på, framförallt vad gäller grafiken, även om Inside Drive 2004 är långt ifrån ett fult spel. Medan jag nu skämts bort med bland annat Live 2004 och de nya, mästerliga animationssystemen som EA använt sig av känns High Voltage motsvarighet en aning styltig och spelarna, framförallt under korg, kan framstå som stela robotar. På nära håll är dock karaktärsmodellerna väldigt välgjorda och liknar sina verkliga förebilder på pricken, särskilt när det kommer till ansikten. I övrigt har det som sagt inte skett speciellt många framträdande förbättringar i det visuella även fast vi vet att det går att kräma ut betydligt snyggare grafik ur Xbox än vad Inside Drive 2004 lyckas med.

Nu kanske det låter som om jag hatar det här spelet, vilket givetvis inte alls är fallet. Jag ska nu därför raskt gå in på de positiva bitarna vilket i slutändan är betydligt fler än de negativa aspekterna. Inside Drive 2004 gör flera spelmässiga saker bättre än Segas och EA:s konkurrerande spel, ett av dem är kontrollerandet och utförandet av spelsystem. Du bestämmer som vanligt valfritt system via kontrollens digitala styrkryss, något som idag är en standard i samtliga spel på marknaden. Vad som skiljer Inside Drive 2004 från ESPN Basketball och Live 2004 när det kommer till just detta är den snabba responsen, det väl utvalda men välkommet begränsade utbudet olika system samt medspelarnas intelligens. Visst, det är inga supersmarta lagspelare man alltid har med sig och ibland kan jag tycka att det i Inside Drive är alltför lätt att forcera korgen men spelsystemen fungerar strålande. Som anfallande lag kan man snabbt byta strategi om motståndarlaget går in i zonförsvar precis som man snabbt kan byta från zon till man-man som försvarande.

Spelkontrollen är näst intill identiskt med föregående år sånär som på tillkomsten av två nya passningsfunktioner. Den ena låter en lobb-passa bollen med ett snabbt tryck på A-knapppen medan den andra funktionen innebär ett efterlängtat touch-pass som används för att snabbt förvilla försvarare och genomföra snabba kontringar. Båda dessa nya passningar är välkomna tillskott till ett redan välgjort kontrollupplägg. Lobb-passet är väldigt användbart då man spelar med ett lag innehållandes en stor center, exempelvis Spurs då man nu kan lobba bollen över sin egen försvarare och in till exempelvis Tim Duncan som givetvis parkerat strax innanför 3-sekundersområdet.

Nytt för i år är också Live-stöd, något som fjolårets version saknade, och blev ganska hårt kritiserad för. Jag har redan spelat en hel del matcher över nätet med Segasports NBA 2K3 och snabbt testat ESPN Basketball mot en uppkopplad moståndare. Inside Drive är som väntat den smidigaste Live-upplevelsen av dessa även om Segas motsvarighet också fungerar bra över nätet. Inside Drive 2004 flyter silkeslent smidigt via Live och med hjälp av Microsofts nya tjänst XSN kan man enkelt gå ut på nätet, läsa statistik, anmäla sig till diverse turneringar med mera.

Sammanfattningsvis är Inside Drive 2004 ett bra spel och innehåller en del efterlängtade förbättringar. Dock har konkurrensen hårdnat avsevärt i år och både ESPN Basketball från Sega och NBA Live 2004 anser jag vara bättre köp för den basketsugne, trots att Live tragiskt nog saknar stöd för internetspel. Till nästa år vill jag ha freestyle control, ett tätare försvarsspel från datormotståndarna, bättre animationer och snyggare grafik. Det blir min önskelista till High Voltage.