Nynne

Det är inte lätt att vara Nynne. Hon är en trettionåntingårig kvinna med ett trassligt kärleksliv och en alldeles för stor kärlek till cigaretter, sprit och hårt festande. Men hon är långt ifrån lycklig och i ett försök att bättra på humöret letar hon ständigt efter den "rätta", den man som hon vill dela resten av sitt liv med. Nynne är övertygad om att denne man finns någonstans i Köpenhamn, fast vad hon inte vet är att han kanske redan finns i hennes närhet.

Om ni tycker upplägget låter bekant, så kan det bero på att ni redan har sett Bridget Jones Dagbok. Den engelska succékomedin med Renée Zellweger i huvudrollen som kvinna i trettioårsålder med trassligt kärleksliv och förkärlek till sprit, mat och cigaretter. "Men det är ju..." tänker du förstås och du har givetvis helt rätt, Nynne är rent handlingsmässigt snudd på identisk med Bridget Jones Dagbok, det är egentligen bara det faktum att Nynne inte är överviktig och att hon pratar danska som skiljer sig från originalet.

Men medan Bridget Jones Dagbok i ärlighetens namn var en ganska tråkig film (jag såg aldrig storheten i den), så är Nynne en oerhört varm och underhållande komedi - där långfilmsdebutanten Mille Dinesen briljerar stort. Hon ger liv åt karaktären Nynne på ett mycket imponerande sätt och har en otrolig tajming när det kommer till skämtandet. Särskilt i de scener där humorn bygger på pinsamma händelser, som då hon under en födelsedagsfest tror att hennes kille ska fria åt henne och säger "ja, jag vill gärna gifta dig med dig" när han i själva verket frågar efter vinflaskan. Obetalbart.

Här finns också mysiga (samt många underhållande) kärleksscener där kemin mellan karaktärerna känns verkligare än i många andra romantiska komedier. Finfina jobb av skådespelarna som gör sina karaktärer till någonting utöver det vanliga och får de att kännas hur naturliga som helst. Nynnes blinda granne Martin är filmens absoluta höjdpunkt, han säger precis vad han tycker och kommer med många underhållande synpunkter. Precis en sån granne vill jag ha.

Men i väntan på att en sådan ska flytta in i huset intill, så kan vi koncentrera oss på de dåliga i filmen. Regin är rätt undermålig, man fyller ut med alldeles för många shoppingscener där Nynne springer runt och prövar Pradakläder. Det är visserligen en del av hennes karaktär, att hon gillar dyra kläder och shopping, men dessa fyller ingen som helst funktion och är till råga på allt fult iscensatta med flerbildsteknik a´la serien 24.

Och sen går det ju inte, hur man än vrider och vänder på saken (och hur underhållande filmen än må vara), att i slutändan inte känna att man kollar på Bridget Jones Dagbok - fast på danska.