Allting Ghost in the Shell

Om man är ett inbitet fan av Ghost in the Shell har det nog inte undgått någon av er cyberhjärnor att Ghost in the Shell: SAC_2045 får premiär på Netflix nu på torsdag. Många av er har dock kanske aldrig vågat koppla upp sig till denna fantasieggande cybervärld eller har bara inte haft tiden för det. Många av är säkert nyfikna Netflix nya storsatsning, men har kanske skrämts bort av den kommande seriens ohyggliga 3DCG-animation. Många av er kanske bortser från detta vill börja kika på SAC_2045, men många av er undrar säkert var detta kapitel befinner sig i den nuvarande GitS-kronologin och om det är nödvändigt att följa detta i en viss ordning.

Det korta svaret är väl nej. Ghost in the Shell-filmerna och serierna hänger inte nödvändigtvis ihop och kretsar kring samma karaktärer. Förutom att TV-serierna avslutas med var sin film är Ghost in the Shell-verken fristående från varandra. Men då SAC_2045 kretsar kring återföreningen av karaktärerna och att SAC står Stand Alone Complex (TV-serien) kan vi förmoda att detta är en slags fortsättning. Så varför inte backa bandet hela vägen tillbaka till cybererans början och ta reda på vad som är så fascinerande med denna mediefranchise? Vilka är egentligen höjdpunkterna i denna drömska cyberpunkvärld? Här är allt du behöver veta om Andrés favoritfranchise...

Hur ljus är egentligen en cyberpunk-framtid?

Först och främst, vad är cyberpunk?
Cyberpunk (en sammanslagning av cybernetik och punk) är en subgenre inom science fiction som handlar om det digitalt utvecklade samhället som kontrasterar den undre världens sociala omständigheter med högteknologiska under. Subgenren tog avstamp i litteraturens värld, där William Gibson (Neuromancer), ofta anses vara pappan till cyberpunk och hjälpte till att etablera genrens stil och känsla.

Politik och korruption går hand i hand i "hi-tech/lowlife"-symbiosen, där antihjältar konfronterar ansiktslösa megabolag och bär oftast spår av dystopi, hacker-kultur, cybernetiska förbättringar, socioekonomiska oroligheter, artificiell intelligens, sexualisering och andra utmanande inslag mot status quo och sci-fi-konventioner. Detta är något som Ghost in the Shell alltså vältrar sig i. Andra kända exempel på cyberpunk är Akira, Blade Runner-filmerna, Judge Dredd, Aeon Flux, Altered Carbon, Alita: Battle Angel, Deus Ex-spelen och det kommande storspelet Cyberpunk 2077.

"Can you offer me proof of your existence? How can you, when neither modern science nor philosophy can explain what life is?" - Puppet Master

Vad är Ghost in the Shell?
Ghost in the Shell, också känd som Kōkaku Kidōtai (och översatt till "Mobila beväpnade kravallpolisen") i Japan, är en inflytelserik cyberpunk/science fiction-franchise som har sjudit i popkulturella kretsar i över 30 år och som började med Masamune Shirows manga från 1989. Sedan dess har mangan filmatiserats, adapterats till TV-formatet och förvandlats till TV-spel under 19990-2000-talet. I synnerhet PS1-spelet från 1997 har en av spelvärldens häftigaste introsekvenser och även ett alldeles fenomenalt techno-soundtrack, men var i övrigt mest bara en tråkig Fuchikoma-shooter. För att vara ett trist licensspel ska det ändå sägas att de animerade mellansekvenserna utgjorde en hutlöst snygg inramning, så helt tokigt var det ändå inte. Ett Stand Alone Complex-spel till PS2 (2004) var desto bättre rent mekaniskt och var som ett spelbart, fristående avsnitt från TV-serien med samma namn. En uppföljare släpptes sedan till PSP och år 2016 släpptes det mycket kortlivade Ghost in the Shell: First Assault, en free-to-play FPS som undertecknad dessvärre aldrig gav en ärlig chans.

Titeln är en vinkning till Arthur Koestlers avhandling The Ghost in the Machine och behandlar frågor om det mänskliga medvetandet i en framtid som har återhämtat sig från ett fjärde världskrig. Japan är i framkant vad gäller det cybernetiska samhället, men har därmed lett till framväxten av cyberkriminalitet. Det är här Section 9 kommer in i bilden, en hårdkokt specialstyrka som äter korrupta politiker till frukost och burar in livsfarliga hackers strax innan läggdags.

Från vänster till höger: Pazu, Togusa, Borma, Motoko Kusanagi, Aramaki, Saito, Ishikawa och Batou.
Vilka är medlemmarna i Section 9?
Högst i hierarkin står Aramaki, chefen som alltid står på sitt teams sida, skippar skitsnacket och agerar brygga med landets premiärminister. Själva teamet leds i sin tur av den mystiska Major Motoko Kusanagi, franchisens ikoniska protagonist. Hon är lika vacker som hon är dödlig: möter man henne i slagfältet är man så gott som död, då hon är ett cybernetiskt fulländat supervapen som också råkar vara läskigt intelligent och hackar ens cyberhjärna på nolltid. Hon må dessutom arbeta för regeringen, men Kusanagi räds inte att ifrågasätta maktstrukturer och följer sin egen "ghost" för att gå sin egen väg - ett förekommande mönster i franchisen. Sett till ytan har hennes provokativa klädval inte undgått någon, men i postmoderna kretsar kan detta signalera att hon står över det sexuella och fysiska. Eller så säljer en lättklädd dödswaifu bättre. Det är upp till dig, kära läsare!

Hennes högra hand kallas Batou, en lojal och något hetlevrad cyborgsoldat som gillar att styrketräna (trots att hans maskinkropp inte behöver det) och är något av en skojare bland sina kollegor, men i Oshiis långfilmer är han betydligt mer kylig och tillbakadragen - även om han visar upp en mjukare sida i filmen Innocence när han tar hand om sin hund. Batou är något av en fanfavorit just för att han låter flera mänskliga sidor lysa fram bakom det hårda skalet, främst de komplicerade känslorna han har för Motoko, och är även en favorit hos Tachikoma-enheterna i Stand Alone Complex-serien. En hyvens cyborg, med andra ord. Hans kollega Togusa är en av de mer centrala medlemmarna i Section 9, en hederlig och fullt mänsklig familjeman som rockar hockeyfrillan ända in till 2030-talet och som ofta används som kontrast till sina cyborg-kollegor när diskussioner om cybernetiska fördelar tas upp.

Bjässen Borma (en tystlåten sprängmedelsexpert) och infiltrationsexperten Pazu (som ryktas ha ett förflutet med Yakuza) finns också med på ett hörn under utredningar, men är mer bakgrundsfigurer än något annat. Ändå är dessa figurer troget bevarade i TV-serierna, men i Oshiis filmer lyser de med sin frånvaro. De mer framträdande bifigurerna i detta team är skäggapan Ishikawa och prickskytten Saito. Ishikawa är en sympatisk och händig specialist i informationskrigsföring som ofta delar med sig av information till teamet (och tittarna). Saito i sin tur är så cool att andra fiktiva prickskyttar bleknar i direkt jämförelse.

Ah, och så ska man inte glömma de bedårande spindelrobotarna som går under flera namn beroende på vilket format det är: Fuchikoma i mangan, Tachikoma i Stand Alone Complex och Logicoma i Arise). Dessa är stridsmaskiner byggda med ett A.I. för att anpassa och lära sig, men till sektionens förtret börjar de blåa Tachikoma-modellerna utveckla en osläckbar nyfikenhet kring sin egen existens. Trots Tachikomas barnsliga personligheter är dessa busfrön några av de klokaste karaktärerna i TV-serien.

Är nykomlingarna fortfarande sugna på frågor om posthumanistiska frågor och cyberterrorism? Bra! Då ska vi kort gå igenom alla Ghost in the Shell-verk hittills (minus TV-spelen) för att se vad som väntar er.

Det finns totalt tre volymer av denna märkliga och underhållande manga
Ghost in the Shell-mangan
Vi kan lika gärna backa bandet hela vägen tillbaka till 1989 om man verkligen är seriös med sitt Ghost in the Shell-tittande, där cyberpunknörden garanterat kommer att gotta sig i Appleseed-författaren Masamune Shirows utförliga framtidsbeskrivningar, nördiga teknobabbel, politiska idéer och andliga frågor i cyber-eran. Mangan lade grunden för Oshiis animefilm och på flera sätt visade Shirow att han är en visionär, men samtidigt kan mangan kännas svåråtkomlig för nya läsare då Shirow låter tung exposition styra handlingen snarare än att fokusera på en mer sammanhängande struktur. Som helhet är den episodiska röran ojämn i både ton och berättande, vilket kanske har att göra med att mangan publicerades månadsvis till en början och ofta känns historierna osammanhängande. Mangan har definitivt sina upp- och nedgångar som ibland kunde gränsa till ren snusk (om nu detta är ett minus för er), men många kommer nog att uppskatta mangans lättsamma humor och Motoko är i synnerhet mer "spunky" och ung i sinnet än Oshiis mer erfarna karaktär. Som förberedelse inför SAC_2045 skulle jag dock inte säga att det är nödvändigt att läsa mangan för att förstå Ghost in the Shell i grunden, så detta blir mer av en rekommendation för de söker lite tankeväckande cyberpunk.

För dig som: vill gå tillbaka till franchisens rötter och vill samla lite klassisk sci-fi-manga

"Who can gaze into the mirror without becoming evil? The mirror does not reflect evil, but creates it." - Motoko Kusanagi
Ghost in the Shell (1995)
När det mest minnesvärda med den amerikanska Ghost in the Shell-filmen är whitewashing-kontroversen har man som "remake" misslyckats kapitalt med att fånga spöket i maskinen. Franchisens banbrytande 1995-debut i filmvärlden var raka motsatsen, då det var omöjligt att släppa taget om Mamoru Oshiis tunga filmtolkning som satte en hög standard för vuxenanimation och har gjort science fiction-fans besatta i 25 år nu. Idag ligger denna storstilade thriller ännu närmare vår samtid, där dess uppfattning om verkligheten och existentialism fortsätter att hemsöka fans med frågor om var mänskligheten är på väg. Jag vill påstå att denna animerade pärla är så nära en religiös upplevelse som man kan uppleva i cyberpunk-genren, som med sina starka böjelser för filosofiska dilemman, sin reflekterande berättarstil och den komplexa huvudpersonen Motoko Kusanagi - en moloken motsats till manga-Motoko - fick tittaren att ifrågasätta den mänskliga definitionen. Ghost in the Shell är ett stycke obligatorisk filmhistoria som inte får missas, oavsett om man är intresserad av att utforska resten av franchisen eller inte.

För dig som: vill uppleva den monumentala starten för denna inflytelserika franchise

"I guess once you start doubting, there's no end to it." - Batou
Ghost in the Shell: Innocence (2004)
Om den filosofiska aspekten i originalfilmen var utmattande så får du spänna fast säkerhetsbältet inför uppföljaren, för Innocence är en armada av tungsinta grubblerier och livsåskådningar som bombarderar tittaren med filosofiföreläsningar så fort det ges en chans. Var inte rädda, dock! Detta vägs nämligen upp av en betydligt mer rättfram intrig, som ger cyborgjätten Batou och den fullt mänskliga Togusa strålkastarljuset i en rejält smutsig deckargåta som involverar mordiska sexdockor. Trots Kusanagis frånvaro fungerar dynamiken mellan Batou och Togusa ypperligt med tanke på hur uppföljaren behandlar våra mest primitiva rädslor och den extremt sköra tråden mellan maskin och människa. Är du ute efter en råbarkad action-noir med hjärna och som lämnar dig med en olustig existentiell känsla är detta ett absolut måste om du vill utforska den ständigt fascinerande Ghost in the Shell-världen. Detta är min personliga favorit bland Ghost in the Shell-filmerna och förhoppningsvis blir du lika överväldigad...

För dig som: är sugen på mardrömslik framtidsfilosofi med starka budskap

Byxor? I min cyberpunk?!
Ghost in the Shell: Stand Alone Complex
Till skillnad från filmerna är Production IG-serien en något mer lättsam och lättillgänglig historia, som här väver in lättsamheten från mangan i en mer sociopolitisk kontext. En animationens The Wire om man så vill. Denna TV-serie kan tilltala de som inte alltid vill sitta och göra tenta-anteckningar och agerar mer som en klassisk procedurdeckare med en cybernetisk inramning. Kenji Kamiyama både regisserade och skrev den första och andra säsongen, som har fått titlarna Stand Alone Complex och 2nd GIG och hör till något av det bästa som har gjorts i TV-väg.

Jag avundas faktiskt de som får uppleva dessa cyberpunk-historier igen, som i avsnittet "Testation" visade att SAC var så mycket mer än bara en deckare med cyborgs. Musiken sköttes dessutom av talangen supertalangen Yoko Kanno, som gav TV-serien ett så unikt och stämningsfullt soundtrack att många fans kan känna att GitS inte riktigt är samma sak utan Kannos ljuva kompositioner. Samarbetet med numera bortgångna Origa är framförallt fenomenalt.

Vill du komma åt seriens huvudmysterium finns dessutom alternativet att se OVA-samlingen "The Laughing Man", som här samlar seriens komplexa gåta om en hacker som förvandlades till ett meme-liknande mediefenomen. Dock är denna samling en kraftigt nerklippt version av första säsongen, vilket gör att man som nybörjare missar seriens övergripande storhet. Stand Alone Complex rekommenderas alltså i sin helhet om man är ny till franchisen och är definitivt TV-serien man ska kika på om man vill börja kika på SAC_2045.

För dig som: vill hitta en cyberpunkjuvel att sträckkolla på under dessa instängda tider

"What if a cyber brain could possibly generate its own ghost, and create a soul all by itself? And if it did, just what would be the importance of being human then?" - Motoko Kusanagi
Ghost in the Shell: 2nd GIG & Solid State Society
2nd GIG kretsar kring terrorism och de allvarliga konsekvenserna från tredje och fjärde världskriget, där krigsflyktingar kämpar för sin självständighet och tar till våld för att förbättra sina livsvillkor. Hela Japan står på spel i vad jag anser vara en mästerlig politisk thriller som sätter hjärtat halsgropen redan från start och eskalerar till en sådan pulshöjande nagelbitare att håren som reste sig kapitulerade av ren utmattning.

För egen del är 2nd Gig kronan på verket, en thriller av högsta rang, som här fortsätter att utforska manipulationens kraft, individualitet och det mänskliga värdet med en sylvass känsla för världsbygge. Kanno fortsätter dessutom att visa vilken konst det är att exempelvis skapa något så hotfullt med hjälp av en kazoo (!), fånga stridens hetta och dramatik med sådan kraft eller förflytta oss till en djungel av snåriga sladdar och konspirationer med sådan hoppfullhet.

Återigen finns alternativet att se OVA-samlingen "Individual Eleven" som fokuserar på säsongens huvudsakliga antagonister, men jag skulle inte rekommendera detta för nya tittare. Flera exceptionella scener och sidohistorier trängs bort och bidrar till ett ojämnt tempo, vilket vore ett trist första intryck för färskingar. Se till att se Stand Alone Complex och 2nd Gig i sin förträffliga helhet, istället.

Solid State Society i sin tur är en TV-film som följer upp händelserna i 2nd Gig och är det närmaste vi kommer en tredje säsong av denna briljanta serie. Det fungerar också utmärkt som en final till Stand Alone Complex i helhet, där Kusanagis karaktär når sin brytpunkt i en rafflande konspiration som involverar The Puppet Master - en fängslande antagonist med många ansikten som även har dykt upp i mangan och i 1995-filmen.

För dig som: älskade Stand Alone Complex och vill bara ha mer

Kusanagi må se yngre ut i Arise och SAC_2045, men rent mentalt är hon äldre än vad hon ser ut
Ghost in the Shell: Arise & The New Movie
Om du älskade SAC, 2nd Gig och SSS är det dags att skruva ner förväntningarna något med Arise, som är en slags hybrid mellan prequel och remake som berättar historien om bildandet av Section 9. Idén i sig är idet inte något fel på och sett till premissen håller den sig till ett klassiskt upplägg, men samtidigt saknar Arise gnista och OVA-episoderna känns ofta utfyllda med tomt snack och tom action. Jag kan också tycka att Kusanagi tappar lite av sin mystik i sin mer naiva framställning och är också mindre behärskad prekära situationer. Det som gör Kusanagi så fantastisk är svårigheten att läsa av henne, men här fokuserar man alldeles för mycket på karaktärernas skakiga början innan de blev Section 9 och det är inte alltid särskilt intressant. Tur är då att animationen är bitvis läckert och som tillsammans Cornelius experimentella cybermys bildar en audiovisuell fröjd.

Serien består av fem OVA-episoder (det tredje avsnittet är den bästa) och avslutas med The New Movie (den som namngav filmen borde sparkas). OVA-episoderna finns också uppdelade i tio avsnitt, ett initiativ som går under namnet Alternative Architecture, men detta tillägger inte särskilt mycket i det stora hela. The New Movie avrundar den historia som Arise påbörjade och knyter till början av mangan, men gör också att intrigen om Fire Starter mest känns onödigt utdragen och som till skillnad från filmerna och Stand Alone Complex-serien aldrig hittar några nya nyanser att utforska. Arise är lite mer av samma med andra ord.

För dig som: inte har något emot en lite mer slätstruken Ghost in the Shell-historia och som bara vill ha mer Ghost in the Shell i ditt liv

"I feel confined, only free to expand myself within boundaries." - Motoko Kusanagi
Ghost in the Shell (2017)
Snow White and the Huntsman-regissören Rupert Sanders gjorde ett lika tappert som lönlöst nå ut till en massa som inte var intresserade av Ghost in the Shell, för ironiskt nog kom Scarlett Johansson-filmen aldrig ikapp de filmer som influerades av Oshiis mästerverk och kändes mest som en axelryckning för publiken som redan hade bländats av The Matrix. För fansen var Ghost in the Shell mest bara ett ytligt homage till franchisens mest kända scener och bidrog aldrig till nya upptäckter om denna bedrägliga värld, mer än frustration över dess förlorade potential. Johansson var inte en dålig Kusanagi och Takeshi Kitano var en klockren Aramaki, men filmen lyckades aldrig hitta en egen identitet. Det hjälpte inte heller att estetiken var rörig och manuset, som borde vara franchisens viktigaste behållning, var fisljummet som bäst. Nej, detta är och förblir en stor besvikelse för såväl nya som äldre fans.

För dig som: bara vill se lite hjärndöd cyberpunkaction

I SAC_2045 återförenas Section 9 efter en global kris som har tvingat organisationen att gå skilda vägar
Ghost in the Shell: SAC_2045
Då har vi nått vår slutpunkt, den Netflix-aktuella Ghost in the Shell-serien. Responsen på den 3D-animerade stilen, vilket börjar appliceras på alltfler anime-produktioner för att spara tid och pengar, har inte varit den bästa och har gett de inbitna GotS-fans en besk smak efter att ha skämts bort med 2D-animation av toppkvalitet. Grafiken luktar mest The Real Adventures of Jonny Quest från 1996 och ser så generiskt och personlighetslöst ut att man bara vill gråta. Man ska dock inte döma en bok efter sitt omslag, för historien kan mycket väl vara precis det fansen har suktar efter de senaste åren - och just manuset är väl det viktigaste att få till. Att Kenji Kamiyama (Stand Alone Complex & 2nd Gig) regisserar den första säsongen är såklart lovande och förhoppningsvis håller intrigen samma höga standard som tidigare, där Section 9 återförenas efter en global kris för att bekämpa ett nytt "post-humanistiskt" hot. Ni kan se fram emot en recension när serien väl släpps och fram tills dess hoppas jag att ni omfamnar era spöken och öppnar er för franchisens gränslösa potential...

Sammanfattning
Rekommendationer inför SAC_2045: Ghost in the Shell (1995), Ghost in the Shell: Innocence (2004), Stand Alone Complex (2002), 2nd Gig (2004) och Solid State Society (2006)
Icke-obligatoriskt: Mangan (1989-1996), Ghost in the Shell: Arise (2013), Ghost in the Shell: The New Movie (2015), Ghost in the Shell (2017)