Anonym

Filmen:
Tänk om William Shakespeare, en av tidernas mest hyllade författare, egentligen var en bluff. Att hans texter i själva verket författades av en herre som inte ville veta av rampljuset. Tanken är förstås kittlande och i Anonym vill man verkligen få litteraturälskare över hela världen att reagera kring denna smaskiga teori.

Men hur fascinerande än mysteriet med Shakespeare må vara, så är det betydligt mer fascinerande och förvånande att det är just Roland Emmerich som ligger bakom filmen. Tyskgubben som gett filmvärlden bottennappen 2012 och 10 000 B.C känns som ett, minst sagt, udda val för jobbet. Emmerich som annars är mest känd för att spränga sönder precis allting i hela världen i sina filmer - som regissör till ett brittiskt kostymdrama. Det känns lika bisarrt som svårt att greppa. Som om Woody Allen skulle regissera Transformers. Eller om Brett Ratner hade gjort en nyinspelning av Fanny & Alexander.

Emmerich gör dock ett hyfsat jobb med Anonym. Om än något anonymt levererar han en stämningsfull inramning, som visserligen doftar lite dussinartat Morden i Midsomer-aktigt, till en film vars största svaghet är manusbiten. John Orloff, manusförfattaren, gör många märkliga val i sitt berättande. Han har bland annat valt att förlägga delar av filmen i nutid. I vad som känns som ett otroligt överflödigt berättargrepp låter han en skäggig farbror stå på en teaterscen och berätta om hur Shakespeare var en bluff. Det knyts samman med klipp från tiden då Shakespeare levde. Mycket av fokuset läggs också på maktspel inom kungahuset och diverse trassliga relationer mellan karaktärerna. Problemet? Det är så tråkigt att klockorna inte bara stannar, utan också vrids tillbaka flera ljusår i tiden.

Anonym är en gäspfest från början till slut där överspelande skådespelare får det att kännas som att titta på en teateruppsättning snarare än en filmatisering. Måhända passande i sammanhanget. Men jag har otroligt svårt för teatraliskt skådespeleri - och då speciellt när det rör sig om undermåligt sådant. Den enda skådespelaren som levererar är Rhys Ifans. Han gör en stabil insats som den "riktiga" Shakespeare vid namn Earl of Oxford. Men han lider också stort av manuset som inte ger skådespelarna något vettigt att arbeta med. Orloff gör det alldeles för rörigt med på tok för många karaktärer som introduceras under de två timmarna filmen klockar in på. Han har också svårt att bestämma sig för vad han egentligen vill. Ska det vara spännande? Gripande? Underhållande? Det blir liksom ingenting i slutändan.

Anonym får en att tänka till kring mysteriet om Shakespeare. Mycket av det som läggs fram känns som tydliga bevis på att Shakespeare faktiskt var en bluff. Men det räcker inte att den får en att tänka efter. För den misslyckas med i princip allt annat. Det är en sövande och illa spelad kostymsoppa som försöker täcka in så mycket att berättelsen blir kraftigt lidande.

Och det säger kanske en del att hopplösa medelmåttan Emmerich, med sin TV-filmsdoftande regiinsats, är filmens bästa inslag?

Bilden:
Sonys fina bildtransfer är det inte så mycket att anmärka på, även om det digitala fotot gör att Anonym i vissa lägen har en något platt och glansig look som inte riktigt matchar filmens atmosfär. Svärtan är inte heller helt klockren och känns bitvis mer grådaskig än tungt mörk. Men i övrigt är det bra raktigenom. Färgerna är fylliga med naturliga hudtoner och skärpan är stabil från början till slut.

Bilden är kodad i AVC och har formatet 2.35:1.

Ljudet:
Här bjuds på ett DTS-HD Master Audio 5.1-spår som levererar en mycket trevlig ljudupplevelse. Speciellt i inledningen som utspelas i en nutida teatersalong där surrounden är strålande med så mycket subtila inslag i ljudbilden att det känns som att befinna sig mitt i allt. Även senare i filmen briljerar ljudet med en fyllig och levande surround med klockrena dialoger och bra tyngd i musiken.

Extramaterialet:
Här finns ett kommentarspår med Emmerich och manusförfattaren Orloff som känns ganska högtravande med Orloff som förklarar hur "viktigt" det var att förlägga inledningen i modern tid. Det blir snabbt tröttsamt att höra på hur egotrippad Orloff verkar och hur Emmerich låter EXAKT som Arnold Schwarzenegger med sin tyskbrytning på engelskan. Här finns också ett par bortklippta/förlängda scener, ett par featurettes av varierande kvalitet och några trailers för andra Sony-releaser.