Arkanoid DS

Breakout är ett av världens äldsta spel och en sann klassiker. Det skapades av Atari 1976 och var konstruerat helt med logiska kretsar utan några mikrochip. Tanken var enkel: att göra en enspelarvariant av {Pong} utan behov av någon datorstyrd motståndare. Istället för att "göra mål" gällde det därför istället att slå ner brickor i en mur ovanför paddeln. Allt styrdes av en enkel fysik: rena reflektioner beroende på var på paddeln bollen träffar. En vansinnigt enkel spelidé som sedan kopierades i massor, förstås.

En av kopiorna hette Arkanoid och skapades av Taito, företaget som visserligen skapade {Space Invaders} och Bubble Bobble helt på egen hand, men också gjorde sig skyldiga till en rad raka plagiat av spel som Kung Fu och Ghosts'n Goblins. Arkanoid, som släpptes exakt tio år senare, tog precis samma spelidé men la till bonusprylar som gjorde det lättare eller svårare att paja de där blocken. Idag är det, intressant nog, praktiskt taget ingen som minns Breakout, medan Arkanoid ses som originalet. Lite som situationen med {Alone in the Dark} och {Resident Evil}. Lustigt, det där.

Hur som helst, Arkanoid var ett kvalitetsspel, inget snack om saken. De olika bonusprylarna skapade en helt ny dimension till spelandet och uppmärksamheten blev delad på ett livsfarligt sätt. Jo, bollen är på väg att försvinna men kaaaanske hinner jag ta den där lasern innan jag fångar den. Att kunna hålla fast bollen för att sikta bättre kan vara livsviktigt på svårare banor, men samtidigt går bollen snabbare och snabbare och utan några bonusar för att sakta ner den kan det vara kört ändå. Och så är förstås lasern extremt användbar om alla block går att nå underifrån.

Ett så enkelt koncept går väl inte att förbättra? Ändå har Taito försökt. {Arkanoid DS} är en trogen nyversion av det klassiska spelet. På ytan är allt sig likt. Paddel nere, block uppe och boll på väg däremellan. Spelet går att styra med stylus och det fungerar helt okej, men jag tycker nog ändå att det vanliga styrkrysset går nog så bra. Däremot får vi i Europa inte den geniala lilla vridknoppen som kopplas på DS:en i Gameboy Advance-uttaget och återskapar den exakta kontrollen från arkadspelet, vilket är en snål grej (även om det troligen skulle säljas exakt sju stycken).

Fortfarande handlar det om att studsa sig fram genom ett otal världar, fördelade på 28 zoner. Var och en har lite olika tema och egen musik (vilken oftast är riktigt bra, oväntat påkostad för ett pusselspel) men i praktiken handlar det om en fyrkantig låda med fyrkantiga block inuti. Knappast spektakulärt på något sätt. Utvecklarna har gjort sitt bästa för att skapa både omspelningsvärde och variation genom att låsa bort nya ramar och grafik att piffa upp det hela med så att du kan spela med blommor eller Bubble Bobble i bakgrunden om du vill, men det känns lite krystat.

Problemet är att Arkanoid som koncept inte riktigt håller, så här 22 år senare. Som "pusselspel" (i ordets bredare betydelse) kräver det väldigt lite planering utan mest bara reaktionsförmåga och en gnutta tur. Att lyckas spegla in bollen i en smal passage för att plocka det sista blocket handlar mest om uthållighet tills bollen råkar studsa dit man vill och precisionen är inte tillräckligt hög med varken stylus eller styrkryss. Möjligen att knoppen hade fått till den där perfekta känslan, men... som sagt.

Sen passar inte spelet riktigt på DS heller, vilket är lite förvånande. Banan är ställd på högkant och tar upp en bråkdel av den sammanlagda skärmytan, vilket är något helt annorlunda än i originalet. Där fick man verkligen åka fram och tillbaka som en vettvilling och ha lite framförhållning för att hinna med, lite som i tennis. I Arkanoid DS tar paddeln upp en tredjedel av ytan vilket gör att det ännu mer handlar om reaktioner, eftersom tempot är högre för att kompensera. Bilduppdateringen är, konstigt nog, aningen hackig vilket märks i högre hastigheter. Slutligen gör den delade skärmen att bollen försvinner under ett kritiskt ögonblick, och även om det gör så att vinkeln bibehålls mellan skärmarna blir det ofta svårt att hålla reda på.

Missuppfatta mig rätt, Arkanoid är fortfarande ett kul spel. Men precis som Space Invaders är det ett så ohyggligt primitivt spelkoncept som mest bara håller för minispel inuti något annat. Pluspoäng blir det för tvåspelarläget med drag av Puzzle Bobble (om du hittar någon annan med spelet eller råkar stöta på någon online), den superklassiska trudelutten innan spelet börjar och möjligheten att spela om vilken bana som helst. Men trots det låga priset känns inte Arkanoid DS särskilt köpvärt för andra än nostalgiska fans... och dem rekommenderar jag att skaffa den japanska versionen istället. Med knopp.