Bad Day L.A.

Vi upplever alla ögonblick då vi får nog. Ögonblick då vår bägare rinner över och vi tänker att nu räcker det. För spelskaparen American McGee (knarkiga kultskräckäventyret Alice till PC, någon?) kom det ögonblicket i en bilkö utanför Los Angeles i form av en stor skylt från The Department of Homeland Control med texten: "Bio-chemical weapons attack! Are you prepared?". Han kände att han helt enkelt fick nog av det amerikanska samhällets alla rädslor och paranoior. Och som en logisk konsekvens bestämde han sig för att göra ett spel.

Tänk dig att ett fraktflygplan med otestade läkemedel och kemiska vapen kapas av terrorister och kraschar på en motorväg. Tänk dig att ett fullpackat pendeltåg kör rakt in i en felparkerad tankbil. Tänk dig också en tsunami, en jordbävning, våldsamma upplopp, samt att det regnar meteorer från himlen. Tänk dig sedan att allt detta drabbar Los Angeles på en och samma dag och att du, i rollen som hemlöse Anthony Williams, befinner dig mitt i skiten. Då har du Bad Day L.A. i ett nötskal, spelet som liknats vid en parodi på The Day After Tomorrow med Dave Chapelle i huvudrollen och redan innan släpp bojkottats av en rad amerikanska intresseorganistaioner.

Anthony Williams är en före detta Hollywood-agent som tröttnat på den ytliga och innehållslösa tillvaron och istället valt ett liv som uteliggare. Spelets mål är att guida den cyniske Anthony genom Los Angeles denna synnerligen dåliga dag och hjälpa människor på vägen. Anthony är dock inte alltför pigg på uppdraget. Han avskyr Los Angeles, föraktar dess invånare och drar sig inte för att uttrycka det regelbundet. Under resans gång introduceras ett gäng sidokaraktärer som Anthony mycket ofrivilligt tar med sig. Lille Sick Kid som förvandlats till halvzombie av de kemiska utsläppen, den mexikanske gästarbetaren Juan vilken man råkar köra på med en ambulans, blonda Beverly med begränsad intellektuell kapacitet och argsint hund, samt den krigshetsande och skjutglade Sarge som skriker autentiska Bush-citat som: "They hate freedom" och "Kill at the whim of a hat!". Var och en har sina speciella vapen eller egenskaper som gör att Anthony låter dem hänga på. Sick Kid fontänkräks och Juan har både lövblåsare och motorsåg, för att nämna några.

Utvecklarna Enlight har gjort ett intressant val angående bandesignen. De har valt att inte skapa en stor och fri värld, såsom trenden är numera, utan istället satsat på att designa 10 totalt linjära banor. Helt enkelt för att de menar att det ger dem möjligheten att skapa ett genomtänkt spel där frustrationsmoment och plötsliga dödsfall minimeras. Alla banor handlar i grunden om att ta sig från punkt A till punkt B med livet i behåll, men inom dessa linjära ramar har spelaren stor frihet att välja hur hon/ han vill förhålla sig till sin omvärld. På första banan till exempel har ett flygplan kraschat och Anthony dras smått ovillig in i räddningsaktionen, beväpnad med en brandsläckare. En snäll spelare sliter häcken av sig för att släcka alla människor som springer omkring brinnandes på motorvägen. En elak spelare snor åt sig ett hagelgevär och leker Michael Douglas.

Det har dock sina konsekvenser att vara elak. Varje människa du räddar sänker hotmätaren som finns uppe i högra hörnet, och varje människa du har ihjäl (med eller utan avsikt) höjer den ett snäpp. Ju högre hotmätare, desto mer uppfattas Anthony som ett hot av sin omgivning. Något som ställer till problem i kontakt med uppretade poliser och arga folkhopar. På högsta nivån tror folk att Anthony är terrorist vilket gör det riktigt svettigt om öronen. En kul spelmekanisk gimmick som får ytterligare innebörd av det faktum att Anthony är svart. Paralleller till Rodney King-mordet och raskravallerna i Los Angeles i början på nittiotalet ligger inte långt borta. Eller till senaste årens hetsjakt på "terrorister" bland människor med arabiskt utseende, för den delen.

Designgruppen Kozyndan, baserade i just Los Angeles, står för formgivningen. Med pastellfärger och blyertsstreck har de gett spelet ett tecknat utseende långt ifrån det vanliga cel shading-köret. Och som alltid blir det mycket roligare när det är små tecknade figurer som löper amok och gör elaka saker, se bara på South Park och Conker’s Bad Fur Day. Stor möda har även lagts på manuset som består av 25 000 ord dialog, vilket kan jämföras med en storproduktion som Black & White 2 som innehåller 30 000 ord.

I slutändan handlar det dock inte om hur politiskt inkorrekt eller provocerande Bad Day L.A. är utan om hur kul det är att spela. American McGee själv har sagt att han sätter humor och spelglädje i första rummet, vilket bådar gott. Lnjär bandesign och användarvänligt upplägg kan vara genidrag för att stå ut i mängden bland alla Grand Theft Auto-kloner, om det är väl genomfört det vill säga. Release är planerat till första kvartalet 2006 vilket än så länge gör det svårt att sia om det färdiga resultatet. Personligen känner jag dock redan nu varmt för Bad Day L.A. Den sköna grafikstilen och det absurda upplägget verkar lovande. Att det dessutom försöker föra fram ett vettigt budskap kommer som en trevlig bonus.