Banshee

Filmen:
Kabel-tv-bolaget Cinemax brukar lite skämtsamt kallas för Skinemax. Deras produktioner är inte sällan proppade med mycket naket och våld och Banshee är inte sen med att leverera rikligt av båda. Redan under de inledande minuterna i första avsnittet hinner vår snaggade, fåordige huvudperson (Antony Starr) lämna ett fängelse, besöka ett kafé och ligga med servitrisen. Kort därefter befinner han sig i New York; jagad av en annan snaggad, fåordig man som skjuter vilt efter honom på öppen gata.

När så den initiala sex- och våldskvoten uppfyllts beger sig vår jagade antihjälte (som inledningsvis inte har något namn) vidare till den lilla staden Banshee i Pennsylvania. Här utspelar sig merparten av samlagen... förlåt, handlingen. Genom ett ödets nyck så axlar Antony Starrs rollkaraktär identiteten som Banshees nya sheriff, Lucas Hood. Anledningen till att han befinner sig i Banshee är för att hitta en skock diamanter och återse sin gamla kumpan/flickvän (Ivana Milicevic) som han inte sett sedan han åkte i fängelse för femton år sedan.

På sann Twin Peaks-manér utspelar sig Banshee i en till synes idyllisk liten stad med samma namn, full av skumma individer, mörka hemligheter och obligatorisk ond bråd död. Men likheterna med David Lynchs skruvade kulturfenomen tar också slut där. Banshee är inte tankeväckande. Det är ytlig och glättig underhållning med tydlig eftersmak av ljummen ost. En lång b-actionrulle fördelad på tio avsnitt som varvar våldsamma slagsmål med omotiverat många sexscener och intrigerande.

Utöver Lucas Hood får vi följa en handfull andra personer i staden, var och en med sina egna historier. Vi har Lucas redan nämnda kärleksintresse, Ana, som under Lucas fängelsetid skaffat familj och bolån. Vi har även en ung, oerfaren borgmästare, en avdankad boxare, en polis som ser ut som Fredrik Reinfeldt och en munhuggande hackertransa. Sedan får vi inte glömma Ulrich Thomsen som den lokala gangsterbossen Kai Proctor. Kai är en exil-amish-kriminell affärsman med blond snedlugg som - förutom att ha seriens mäktigaste namn - också råkar vara en av dess få genuint intressanta karaktärer.

Varken Lucas Hood eller Ana väcker några sympatier hos mig. Antony Starrs machosheriff är irriterande impulsiv. Fastän han lever under falsk identitet gör han ingenting för att hålla låg profil. Han slår ner folk titt som tätt. Går in i konflikter som en (förstoppad) enmansarmé och är sådär frustrerande, påklistrat stenhård att han mest känns som en karikatyr. När det vankas en känslosam scen så spänner han käkmusklerna och pressar fram tårar i ögonen. Det blir snabbt tjatigt. Ivana Milicevics karaktär Ana är inte mycket bättre och spenderar mest tid med att skälla på Hood och skrika: "Du får inte vara här!" eller påpeka: "Jag älskar min familj." Då så pass mycket av serien handlar om Lucas och Anas relation blir det rejält tröttsamt när jag inte förmår mig tycka om dem.

Bortser vi från kärleksgnabbet och bristen på sympatiska karaktärer så lyckas ändå serien stundtals att underhålla på rätt ytliga premisser. Och då syftar jag inte på de alldeles för frekventa sexscenerna utan när manusförfattarna vågar ta ut svängarna lite. Som när de introducerar en våldsam jättealbino i storlek med Hulken, eller låter Lucas slåss mot en heroinsnortande, kvinnomisshandlande MMA-fighter. I de stunderna sticker Banshee ut hakan och levererar helt okej, överdriven actionunderhållning. Tyvärr överskuggas de av för mycket ostig dialog, irriterande karaktärer och en historia som inte vet vilken fot den ska stå på. Det blir en ojämn kompott av våld, sex och krystade intriger som skär sig alldeles för mycket.

Bilden:
Blu-ray-utgåvan av Banshee håller hög bildkvalité rakt igenom. Bilden är klar och detaljrik. Färgschemat skiftar ganska kraftigt från scen till scen, från kall och urtvättad palett till varm och livfull. Vi slipper både brus, banding och andra styggelser. Svärtan håller kanske inte riktigt toppklass, men i överlag är det här en riktigt fint presenterad våldsorgie.

Ljudet:
Lika bra som bilden är seriens DTS-HD Master Audio 5.1-ljud. Klar dialog, bra tryck i musiken och snygg balans när det vankas skottlossning, knogmackor och annan allmän förstörelse.

Extramaterialet:
Här finns en feature på effektarbetet bakom en spektakulär (nåja) busskrasch som sker i pilotavsnittet och en annan som heter "Town of Secrets" där seriens skapare tar oss med bakom kulisserna för att prata om några av stadens mörkaste hemligheter. Kan du inte få nog av stadens historia så hittar du i "Banshee Origins" ett dussin olika prequel-klipp att glo igenom. Utöver det finns även en bakom kulisserna-titt på avsnitt sju och åtta, plus kommentarspår, en teaser för säsong två och bortklippta scener.