Bäst: Id Software

Efter att ha djupdykt i spelserier som Mario Kart, Pokémon, Fallout, Gran Turismo, Forza, Fallout och Half-Life är det nu tänkt att vi ska varva fler Bäst-artiklar där vi utser de tre topptitlarna ur många omtyckta spelserier, med utvecklarspecial, där vi fokuserar på de bästa spelen från specifika studios. I denna text har jag försökt resonera med mig själv, komma fram till vad jag anser vara Id Softwares tre bästa spel, genom tiderna.

Tidigare delar ut denna artikelserie:
Bäst: Forza
Bäst: Far Cry
Bäst: Half-Life
Bäst: Pokémon
Bäst: Fallout
Bäst: Gran Turismo
Bäst: Mario Kart

(3) Doom (2016)
Det var en revansch utan like, mer eller mindre. För med tanke på att alla från Carmack till Willits, Romero och Hollenshead lämnat studion de en gång grundade, fanns det från mitt håll inte särskilt mycket tilltro till vad resterna av Id Software skulle lyckats knåpa ihop när de under 2014 utannonserade att de inte bara lagt ned en version av "ett nytt Doom" utan även inlett arbetet med en annan version. Det lät inte särskilt attraktivt, helt enkelt. Inte för mig. Inte med tanke på att Doom 3 i slutändan hade väldigt lite med Doom att göra och med tanke på att Quake IV och Rage aldrig riktigt var sådär vrålbra som vi under årens lopp lärt oss att förvänta oss från denna studio. Det skulle dock visa sig att Marty Stratton, Hugo Martin och resten av teamet kände pressen och verkligen tog i från tårna när de laddade på med deras tredje bästa titel genom alla tider, ett actionspektakel som på bästa sätt hyllade gamla Doom och samtidigt injicerade nytt blod i denna kultförklarade actionföljetong. Doom (2016) var ultrasnyggt, ultrasnabbt, ultravåldsamt och ultrablodigt och jag älskade det. Innerligt.

(2) Doom II
Med 1993-succén Doom cementerade Id Software sin plats som actiongenrens absoluta giganter och året därpå var det dags för Doom II: Hell on Earth. Jag spelade orimliga mängder Doom på min barndomskompis skruttiga PC och när det väl var dags för uppföljaren hade jag bytt skola och hamnat på ett gymnasieprogram där det fanns datorsalar med 30+ burkar i, vilket innebar att den mängd LAN-matcher i Doom II som vi spelade, knappt går att räkna ihop. Vi pratar tusentals, här. För istället för att läsa läxor eller utföra de uppgifter vi fick från en lat, sömnig lärarkår, tillbringade vi i stort sett hela dagarna i spel som Doom II och Marathon II. Id Softwares tvåa tog de bästa delarna ur originalet och pumpade skiten fullt med steroider och än idag är det här spelet våldsamt roligt, hysteriskt snabbt och superoriginellt.

Vilka är dina tre favoriter från Id Software?
(1) Quake III Arena
För mig råder det ingen som helst tvekan om ettan, här. Id Softwares tveklöst bästa spel stavas Quake III som jag, tillsammans med Unreal Tournament och Halo (1), anser vara världens bästa multiplayer-actiontitel. Med Quake III övergav Id Softwares hela grejen med story och singleplayerkampanj, detta eftersom de ansåg att den delen tog alldeles för mycket tid och stal alldeles för mycket fokus från allt annat under utvecklingen av Quake II. Istället lade de all fokus på multiplayer och med sin patenterat hypersnabba spelbarhet och fantastiska grafikmotor (som fortfarande är ett av få lyckade storspel som renderar vectorer och därmed erbjuder gott om böljande, kurvade 3D-objekt snarare än enbart klantiga polygoner) skapade de ett spel som blev historiskt, snabbt. Under den här tiden drev jag min första speltidning (Missil), hade flyttat till Stockholm och under nätterna, när vi jobbat klart eller bara tröttnat på att cruncha dagarna i ända, lirade vi Quake III, som dårar. Fantastiskt, fantastiskt spel som jag faktiskt aldrig tror att Id Software kommer att överträffa. Men jag hoppas, såklart. Teamet som gjorde Doom (2016) och Doom Eternal borde göra Quake V. Satsa. Hitta tillbaka till grunderna även där.

Tidigare delar ut denna artikelserie:
Bäst: Forza
Bäst: Far Cry
Bäst: Half-Life
Bäst: Pokémon
Bäst: Fallout
Bäst: Gran Turismo
Bäst: Mario Kart