Batman: Arkham Shadow

Jag är svettig som en liten blöt sork. Det rinner svett från nästippen, droppar. Jag är även svettdränkt över hela ryggen och pannan är täckt av svettpärlor. Jag borde egentligen vila istället för att sitta här och stresskriva en recension. Lägga mig ned, raklång. Sova en stund efter att jag torkat svetten och druckit ett glas vatten. För det finns mig veterligen inte ett enda aktuellt spel till någon plattform eller något format som är mer fysiskt krävande än nysläppta Meta Quest 3-exklusiviteten Batman: Arkham Shadow. Det är värre än det värsta av träningspass, skulle jag vilja påstå.

Jag är (som du säkerligen redan vet) ingen VR-tok. Tvärtom. Jag är för gammal för att stå med en plasthjälm på kraniet och vifta likt en galning i vardagsrummet. Jag vill sitta ned när jag spelar. Jag vill kunna sitta blixt stilla och endast röra tummarna och jag vill titta på min TCL 98" och inte pressa in gubbhuvudet i ett VR-headset. Med det sagt älskade jag verkligen Half-Life: ALyx, Astro Bot: Rescue Mission samt Asgard's Wrath II. Genuint suveräna VR-upplevelser som tillsammans med Beat Saber, Superhot VR, Tetris Effect samt Gran Turismo 7 VR bevisar vad formatet kan erbjuda, om spelen utvecklas på rätt sätt av rätt människor.

Röstskådespeleriet är verkligen lysande rakt igenom och Sagan om ringen-stjärnan Elijah Wood förgyller spelet med sin övertygande insats.
Batman: Arkham Shadow ska härmed i allra högsta grad sorteras in under samma kategori. Det ska läggas i samma finfina premiumhög som spelen jag nämnda ovan och detta mycket tack vare att utvecklarna haft den goda smaken att tjuvkika både en och 964 300 gånger på det alldeles tidlöst briljanta Batman: Arkham Asylum, vilket de naturligtvis gjort helt rätt i. Studion bakom Iron Man VR (Camouflaj) har sytt ihop ett VR-äventyr som inte bara imponerar och överraskar utan övertygar och bygger en brygga mellan Arkham Origins och Rocksteadys första spel i den geniala trilogin om DC Comics hårdhänta läderlapp.

Spelaren axlar här manteln strax efter händelserna i Origin och strax innan Arkham Asylum, som sagt. Batman är ung, förhållandevis oerfaren men likt förbannat stenhård och när han ställt mot skurken Rat King som har planer på att lamslå Gotham via sektdoftande uppror, är det upp till dig att stoppa eländet och ställa allt till rätta igen. Jim Gordon har kidnappats, Blackgate Prison står i brand (metaforiskt, åtminstone) på grund av den snedvridet urflippade Warden Bolton och Fågelskrämman är lika manipulativt farlig som alltid i detta hårdkokta äventyr.

Bossfighterna är roliga och mixen mellan action, utforskande, pussel och stealth är väldigt bra.
Det märks tydligt, tidigt, att huvuduppgiften för utvecklarna bakom Arkham Shadow har varit att försöka härma Arkham Asylum och förvandlade tredjepersonsaction-partierna och detektiv/stealth-momenten till något som fungerar i ett VR-baserat förstapersonsperspektiv. Jag får lov att anta att detta var den delen av utvecklingen som tog allra längst tid att få till, vilket märks på slutresultatet som jag anser är mycket bättre än vad jag hade vågat hoppats på. Det finns en klaustrofobiskt lyckad, tight inramning här som saknades i Arkham City och Arkham Knight då Rocksteady öppnade upp Gotham kanske lite väl mycket. Detta gillar jag. Inom de ramar som Meta Quest-hjälmens tekniska begränsningar rest rör sig Camouflaj med en fingertoppskänsla som är svår att inte älska. Känslan av att vara Batman, här, är väldigt väl genomförd och känslan av att kunna röra sig inom precis lagom stora miljöer förhållandevis fritt, trots att spelet i grunden är superlinjärt, är ännu bättre genomförd.

Precis som i Arkham Asylum går det att själv välja tillvägagångssätt beroende på spelstil och humör. Vill du hellre smyga dig förbi fienderna, kanske plocka upp en eller max två av dem i taket och låta dem dingla från taknocken i en vajer, går det alldeles utmärkt. Vill du kasta dig huvudstupa in i varje fight och låta knytnävarna föra din talan - fungerar det också. Struktuellt är detta precis som Rocksteadys första del ur trilogin något av ett tredimensionellt Metroidvania där du rör dig genom en labyrintliknande spelvärld, samlar ledtrådar, går tillbaka för att leta reda på saker du kan ha missat och sen avancerar framåt. Atmosfären är briljant, bandesignen strålande och tempot väldigt väl avvägt.

Att slåss i VR har aldrig varit roligare - eller jobbigare. Räkna med svett.
Lika bra är fightingsystemet som jag på förhand tyckte såg mediokert ut, som bäst. Att dela ut knogmackor, hoppa mellan olika handgemäng och hålla de hårtslående hejdukarna från Rat Kings huvudkvarter stången är lika utmanande som belönande och blir väldigt sällan irriterande eller onödigt krångligt vilket jag oftast tycker att den här typen av VR-upplevelser blir. Det flyter bra, det känns verkligen som om slagen gör skada och det krävs att du som spelare står upp i ett rum med mycket yta eftersom du kommer rotera, veva, slå och hamra likt en vettvilling. jag skulle inte säga att detta går att spela igenom sittande och jag skulle inte säga att du kan ta dig genom Arkham Shadow utan att svettas. Det tror jag inte ens är fysiskt möjligt så till vida du inte har tidernas bästa kondition.

Predator-läget från Arkham Asylum är tillbaka, trevligt nog.
Det enda som jag inte riktigt gillar i det här spelet är grafiken som trots fin design (samma här, känns mycket som Arkham Asylum) ser gammalt ut. Jag förstår såklart de hårdvarumässiga begränsningar som existerar med tanke på att Meta Quest är fristående headsets utan behov av en dator, men ändå. Arkham Shadow ser gammalt ut och det sabbar en del av inlevelsen för egen del. Jämfört med framförallt Half-Life: Alyx ser det fem eller kanske till och med sex år äldre ut. Särskilt är det mellansekvenserna och hur de olika karaktärerna rör sig och framförallt pratar som sabbar en del av atmosfären, även om röstskådespeleriet är rasande bra (såväl Troy Baker som Elijah Wood gör ett hästjobb som Two Face samt Scarecrow).

I slutändan är det roligt att se riktigt påkostade, välgjorda och lyckade stortitlar som dessa till VR. Formatet i sig skulle behövt massor av dessa spel i ett tidigare skede för att nått ut till en bredare och större målgrupp. Om du har ett Quest-headset får du bara inte missa Arkham Shadow.