Batman Begins

Sedan Tim Burton lämnade över regissörsrodret till Joel Schumacher har det varit några mörka år för Nattens riddare. Och när jag skriver mörka så menar jag tyvärr inte det på något bokstavligt sätt. Snarare tvärtom eftersom Schumacher förvandlade DC Comics brottsbekämpande fladdermus till ett pompöst färggrällt jippo. Men inget ont som inte har något gott med sig. När uppdraget att göra en prequel tillföll Memento-regissören Christopher Nolan hade han uppenbarligen dragit betydande lärdomar om hur det inte ska gå till.

Batman Begins tar, precis som titeln antyder, oss tillbaka till begynnelsen där allting började. Vi får se hur den unge Bruce Waynes liv slås i spillror när hans föräldrar rånmördas. Vi förstår varför han driven av hat och skuldkänslor blir besatt av att bekämpa brottsligheten i det korrupta Gotham City. Vi följer när han genom skoningslös träning fulländas i ninjakonst och gör fladdermusen till sin egen maktsymbol. Steg för steg faller alla bitar på plats och när monumentet äntligen ska avtäckas så uppenbarar sig den mest gedigna personetableringen som en serietidningsfilm någonsin har mäktat med. Christopher Nolan vet precis hur slipstenen ska dras och utan att på något sätt ha gjort något nyskapande har han varit minutiöst noga med att satsa helhjärtat på alla beståndsdelar. Således bjuder Batman Begins på ett oerhört genomtänkt manus, välbalanserat tempo, magiska dialogsekvenser och framförallt ett så gott som fulländat karaktärsgalleri.

Efter superskurkar som Jokern och Pingvinen har äntligen Scarecrow (Cillian Murphy) fått äntra scenen. Hans psykotiska ögonuttryck utgör en spektakulär visuell kontrast till f.d. Dawson´s Creek-stjärnan Katie Holmes rådjursblick i rollen som Bruce Waynes barndomsvän. Kvalitetsnamn som Morgan Freeman och Gary Oldman bidrar naturligtvis till viss tyngd i skådespelarensemblen men ingen är i närheten av att stjäla någon stjärnglans från Christian Bale. Han behärskar rollen som bortskämd rikemansson med samma eleganta övertygelse som när han porträtterar den svartsynte hämnaren som nattetid inte tvekar att själv begå brott för att skapa rättvisa. Michael Keaton fick slutligen sin överman.

Visst skulle man sanningsenligt kunna påpeka att det märks att Nolan inte är van att regissera actionfilmer och att slagsmålssekvenserna därför blir aningen stressade i klippningen. Men det är av sekundär betydelse. Redan i inledningsscenen när ett hav av flygande fladdermöss bildar den klassiska Batman-symbolen blir man tillräckligt knäsvag att förlåta det mesta. Och när sedan Bruce Wayne lakoniskt inflikar att "Det inte är vem man är som spelar någon roll utan vad man gör" så är kapitulationen total. Årets i särklass bästa superhjältefilmatisering har landat och nedslaget är mörkt, smart och förstklassigt.

Som om att inte filmen vore nog så är utgåvan en stekhet kandidat till att springa hem kategorin Årets DVD. Warner går från klarhet till klarhet och fortsätter hålla oerhört hög klass på sina utgåvor. Inte nog med att 2-disc specialutgåvan förpackas med hologramomslag som är så snyggt att jag hade haft den på mig på mitt bröllop om det vore ett klädesplagg. Bilden är nästan irriterande perfekt och ljudet krossar allt som kommer i sin väg. Extramaterialet är generöst och inkluderar minidokumentärer där saker som den nya dräkten och Batmobilen tas upp. Det finns även ett bildgalleri, trailer och en återblick på hur Batman utvecklats från 80-talet fram till idag.