Beef - Säsong 2

Att Beef, skapad av Lee Sung Jin, skulle få en andra säsong var långt ifrån givet efter den första säsongens avslutning. Men kavalkaden av priser, både på Golden Globe Awards och Primetime Emmy Awards, bäddade för att en fortsättning till slut kändes oundviklig. I likhet med serier som Fargo och True Detective har Sung Jin och Netflix valt att behandla säsongerna som fristående antologier på samma tema, konflikter, eller just "beefs". Med ett elektriskt soundtrack av Finneas O'Connell och ett utsökt foto av James Laxton sugs vi som tittare återigen in i ett absurt drama, förhöjt av skådespelarinsatser på högsta nivå.

I den nya säsongen möter vi en helt ny ensemble i ett laddat relationsdrama. Ett ungt Gen Z-par på en absurd exklusiv country club dras in i sin chefs havererande äktenskap. Det som börjar som ett obehagligt gräl växer snabbt till ett spel präglat av makt, manipulation och social klättring, där alla kämpar om gunsten hos en hänsynslös koreansk miljardär. Även hon med sin egen skandal som hotar att rasera allt.

Med framgången från den första säsongen har Sung Jin bevisligen hamnat i en helt annan position. Regissören och manusförfattaren har samlat en imponerande ensemble, vilket ger intrycket av att Netflix i princip gett honom fria händer att arbeta med vem han vill. Han uppskattade James Laxtons foto i Moonlight av Barry Jenkins så han anlitade honom. Han fastnade för Finneas O'Connell och hans syster Billie Eilishs Oscarsbelönade låt What Was I Made For så han lät Finneas ta hand om musiken.

Utöver de koreanska legendarerna Youn Yuh-jung och Song Kang-ho ser vi etablerade namn som Oscar Isaac och Carey Mulligan. I rollerna som seriens yngre par hittar vi Charles Melton och Cailee Spaeny, den förstnämnda känd från Glee och American Horror Story, och den senare aktuell i Alien: Romulus. Samtliga gör helt fantastiska skådespelarprestationer som berör, väcker avsky och stundtals skratt bland allt mörker.

Jag är helt golvad efter att ha sett hela säsongen över fem dagar. Utöver säsongens centrala konflikt mellan det unga paret (Austin och Ashley) och det äldre (Josh och Lindsay) får vi också en inblick i parens interna relationer, präglade av kärleksproblem och personliga tillkortakommanden. Därtill ställs båda paren mot den privata medlemsklubbens hänsynslösa ägare, som själv brottas med egna, allt mer oangenäma problem med okonventionella lösningar.

Lager på lager skalas av, där till synes små petitesser ställs mot livsavgörande beslut med potentiellt ödesdigra konsekvenser för alla inblandade. Tv-serien accelererar och accelererar till det oundvikliga crescendot. Lee Sung Jin lyckas, tillsammans med sin ensemble, få allt att kännas både naturligt, trovärdigt och stundtals plågsamt "cringe" på helt rätt sätt. Ung ambition ställs mot krossade drömmar och girighet, allt förpackat i en exklusiv helhet som mycket väl kan bana väg för ännu en framgångsrik galasäsong för alla involverade. Beefs andra säsong tar det som första säsongen gjorde bra och pushar det hela vägen i mål. Här är det full pott som gäller.