Bilar

Jag minns det som igår. Sommaren 1995, jag var 8 år gammal och skulle se Toy Story, världens första datoranimerade långfilm, på den lokala biografen. Det var en magisk upplevelse för en liten pojkspoling som jag. Efter titten var jag så pass imponerad att jag pratade oavbrutet om den i en veckas tid innan jag tog mig i kragen och såg den igen. Den var lika underbar den gången.

Men när jag nu, 11 år senare, har sett Pixars senaste film Bilar är jag inte riktigt lika imponerad. Historien om den kaxiga rallybilen Lightning McQueen som mitt under toppen av sin karriär råkar bli strandsatt i en liten byhåla ute på vischan är förvisso en typisk Pixarfilm på alla sätt och vis. Här finns till exempel de sedvanliga moralkakorna, denna gång i form av att Lightning McQueen som är något av en egoist blir till en bättre individ efter att ha umgåtts med jordnära lantisar. Handlingsmässigt är det med andra ord sockersött och pluttinuttigt som sig bör, men också väldigt, väldigt tråkigt och ordinärt.

En stor anledning till detta är de svaga karaktärerna. Just karaktärerna brukar ju vara Pixars största styrka och de har genom åren övertygat med alltifrån insekter till superhjältar, men när turen nu kommit till levande bilar känns det ytligt och tomt. Det blir inte bättre av att röstskådespelarna låter alldeles för oengagerade i sina roller. Owen Wilson gör allra sämst ifrån sig. Han känns helt fel som Lightning McQueen och kör samma typ av tjatiga slöfockstolkning som han alltid gör på film. Den enda som känns hyfsat rätt i sin roll är Paul Newman, men då är det ju också en klasskådis vi pratar om. Har tyvärr inte sett de svenska röstskådespelarna i aktion, så jag kan inte uttala mig huruvida det gör bättre eller sämre ifrån sig.

Bilar vinner inte heller några poäng i fråga om originalitet, då man helt fräckt stulit stora delar av handlingen från komedin Doc Hollywood (där Michael J. Fox spelade plastikkirurg som fastnade i en byhåla och blev till en bättre människa efter vistelsen). Men trots alla dessa brister har jag svårt att i slutändan inte charmas av de gulligt designade karaktärerna och inte minst av de fantastiska animationerna som visar hur mycket utvecklingen gått framåt sedan Toy Story kom.

Att Bilar sen är en högst medioker Pixarfilm som inte alls kan mäta sig med Superhjältarna eller Hitta Nemo må så vara, det kommer ändå inte hindra småttingarna från att älska den. Det är trots allt de som utgör målgruppen och inte 19-åriga kräsmagar till filmrecensenter.