Bubble Bobble Plus

Bubble Bobble är, kort sagt, ett av de tio bästa spelen jag någonsin har spelat. Och som jag har spelat det. På Commodore 64, på Amiga (det första spelet jag köpte för egna pengar), på Atari, på NES, på Playstation, i spelsamlingar och till och med en sväng med arkadoriginalet.

Bubble Bobble, för er som levt under en sten i tjugotre år, går ut på att blåsa bubblor på fiender och sedan spräcka bubblorna, på bana efter bana, allra helst tillsammans med en vän. Som co-op-spel är det stilbildande och fortfarande precis lika roligt som när det först släpptes, ett sannerligen odödligt spel.

Det finns förstås en rad omgjorda versioner, som mer eller mindre har förstört den perfekt balanserade spelbarheten. Det finns också uppföljare och sidospel som Rainbow Islands, Parasol Stars, Puzzle Bobble och Bubble Symphony, som allihop är utmärkta spel men inte riktigt lika genomtänkta. {Bubble Bobble Plus} är ännu en av dessa nyversioner. Det innehåller dels originalets alla hundra banor, och dels hundra helt nya som dessutom låter oss spela som fyra dinosaurier samtidigt.

Låt oss börja med originalversionen. Till en början känns det hur exakt som helst. Lackmustestet av Bubble Bobble-konverteringar är de komplexa banorna som hjärtbanan (nummer 13) och den instängda banan 32. Här kan minimala förändringar i programmeringen göra det betydligt svårare att klara sig, bara för att en fiende börjar studsa åt ett annat håll eller att kollisionshanteringen är aningen annorlunda. I Bubble Bobble är det verkligen de små, små detaljerna som gör det, och de banorna fungerar utmärkt.

Däremot är det andra subtila skillnader som rubbar den perfekta balansen. Att boxhandskarna (som först ses på bana 30) ibland hoppar högre tillför en slumpfaktor som inte alls hör hemma i spelet. Att man skjuter lite längre men att bubblorna är lättare att spräcka underifrån gör att vissa hopp blir mycket svårare. Chansen är betydligt större att man helt enkelt fastnar och måste invänta den ofrånkomliga och odödliga Baron von Blubba. Bubble Bobble har alltid varit utmanande men sällan frustrerande, och utvecklarna har helt enkelt inte haft insikten som behövs för att göra en exakt kopia, utan har nöjt sig med att det ser ut att fungera på pappret.

Så över till den arrangerade versionen, som alltså består av hundra helt nya banor. Här är den grundläggande tanken densamma, men det finns en rad nyheter som förändrar spelbarheten i grunden. Till att börja med finns diagonala sluttningar, som visserligen låter oss sikta uppåt och neråt, men också gör det svårare att bedöma det exakta avståndet mellan plattformarna. Banorna är generellt inte heller lika väldesignade utan oftare bara rena plattformar rätt upp och ner. Det är också praktiskt taget samma bakgrundsgrafik hela vägen och musiken är inte lika bra.

Fast det som irriterar ordentligt är att bandesignen oftast känns extremt ogenomtänkt. Redan bana 21 bjuder på illvilliga superkomplicerade hopp och nästan garanterad död, som en sämre version av originalets 63:a, eller den ännu grymmare varianten i NES-versionens extrabanor. Även bana 53 är grymt irriterande på ett dåligt sätt. När man står i ett trångt utrymme kan man bara skjuta precis när man återvänt efter att ha dött - om du börjar röra dig kan du aldrig justera dig tillbaka till det exakta avståndet som krävs, och måste vänta på att dö igen.

Den här frustrationen förekom inte alls lika ofta i NES-versionen eller GBA-remaken {Bubble Bobble: Old & New}. Det är som sagt minimala skillnader i programmeringen som i slutändan spelar så otroligt stor roll. För två spelare kan jag därför inte riktigt rekommendera den här versionen, då NES-spelet trots allt finns tillgängligt. Att kunna spela fyra är däremot en rejäl bonus som inget annat Bubble Bobble erbjuder, och gör att det i slutändan blir köpvärt som partyspel.

För en ensam spelare finns också ett par extrafinesser att syssla med. Dels kan man jobba med att låsa upp samtliga av spelets alla bonusföreemål, och lyckligtvis listas förutsättningarna för att få varje bonus. Det finns också ett väldigt beroendeframkallande rankingläge där din poäng, tid och minsta antal bubblor rankas i världen (just nu har jag plats 39 i Europa och 82 i världen vad gäller poäng).

Så även om jag är aningen besviken är {Bubble Bobble Plus} klart köpvärt, särskilt med tanke på det humana priset. Nu vill jag bara se en riktigt ultimat högupplöst version där programmeringen faktiskt är perfekt. Är det för mycket begärt av en stackars Bubble Bobble-narkoman?