Casanova

Giancomo Casanova är vida känd som en kvinnokarl utan dess like, men trots ett oräkneligt antal affärer med både gifta och ogifta fruntimmer, så har Casanova ännu inte funnit kärleken. Saker och ting förändras dock när han möter Francesca, en tjej som faktiskt nobbar honom. Casanova inser att han äntligen funnit vad han letar efter och påbörjar ett "uppdrag" för att lyckas få Francesca intresserad av honom. Det blir lättare sagt än gjort.

Casanova är lite plastig och syntetisk. Inte alls som det hjärtevarma och jordnära som Hallström i vanliga fall brukar leverera. Det hade kanske inte behövt vara ett negativt tecken - om det nu inte vore för att Hallström är som allra bäst när han gör just hjärtvärmande filmer som får ens sinnen att bubbla av välbehag. Det här känns mer som en stilstudie i scenografi och hur man använder sig av kameran på rätt sätt. Rent visuellt är det sagolikt vackert och Hallström har ett fint öga för detaljer.

Men den vackra ytan överskuggar inte på långa vägar den tomma insidan. Här saknas framförallt Hallströms förmåga att spela på åskådarnas känslor. Men det är inte allt. Karaktärerna engagerar inte, manuset intresserar inte och skämten underhåller inte. Idel negativa tecken som dock uppvägs en aning av att skådespelarna gör bra ifrån sig. Heath Ledger är som född till att spela Casanova och Sienna Miller känns helt rätt som svårflörtad kvinna med jämställdhetsåsikter. Men även här finns problem. Det är de individuella prestationerna som övertygar, men samarbetet är mindre bra. Kemin mellan huvudpersonerna är ungefär lika varm som ett badställe i norrland och den speciella känslan som man får inom sig när man beskådar en bra romantisk komedi existerar inte.

Beundrare av kostymfilmer och Casanovamyten kommer säkerligen ändå att finna mycket positivt i filmen. Men alla som förväntar sig att se en typisk Hallströmrulle eller bara en underhållande romantisk komedi gör nog bäst i att se sig om efter andra alternativ. Bättre filmer finns det nämligen gott om.