Chasing Mavericks

Filmen:
Chasing Mavericks kan ha det sämsta barnskådespeleriet någonsin. Det är så skrattretande dåligt att det gör fysiskt ont i kroppen av att titta på de hemska snorvalparna när de snubblar över sina repliker. Lyckligtvis behöver vi bara plågas av det en kort stund i inledningen av filmen.

Resten består mestadels av scener där Butler surfar och några filosofiska samtal mellan Butler och filmens unga huvudrollsinnehavare. Handlingen? En femtonåring upptäcker att världens största våg ligger bara ett stenkast från där han bor och tar hjälp av surfarlegenden Frosty Hesson (!) för att lära sig allt som behövs för att kunna ta sig an dundervågen med livet i behåll. Den som älskar att se på stora vågor och solstekta stränder kommer att fylla sin årskvot med just sådant redan under den första timmen av Chasing Mavericks.

Ni som kräver lite mer än bara sol och vågor kommer inte bli fullt så nöjda. Chasing Mavericks är en otroligt medelmåttig historia där Butler visserligen gör en av sina bättre roller i karriären, men där det i övrigt inte finns så mycket positivt att prata om. Berättandet är fladdrigt och det förekommer på tok för många sidohistorier med alltifrån mobbing till drogsmuggling som aldrig följs upp på ett tillfredsställande sätt. Chasing Mavericks är som bäst när den fokuserar på feel good-momenten som kommer med Butlers peppande råd under träningen. Som Karate Kid på vågor.

Det är då filmen lyfter och det blir plågsamt uppenbart att det helt enkelt inte är särskilt intressant att följa det som händer utanför träningen. Dessvärre lyckas ändå inte träningen riktigt bära filmen på sina axlar. En ohållbar situation, förstås, som gör att Chasing Mavericks i slutändan inte lyckas med någonting annat än att vara väldigt, väldigt medelmåttig. Det är frustrerande och blir knappast bättre av att regin skulle kunna vara hämtad ur valfri såpopera och att skådespelarna (Butler undantagen) känns otroligt krystade hela bunten.

Se Point Break istället.

Bilden:
Här är det bara att luta sig tillbaka och njuta - bilden som Chasing Mavericks levereras med är strålande från början till slut. Filmad med branschens just nu bästa digitala kameror är skärpan häpnadsväckande bra och färgerna så klara att de nästan sticker ut ur TV:n. Det ligger också ett trevligt filter med lite brus över bilden som gör den mer filmisk och inte fullt så steril som många andra produktioner filmade digitalt brukar vara.

Bilden är kodad i AVC och har formatet 1.85:1.

Ljudet:
Från det lugna plaskandet i vatten till de dånande vågorna som slår mot land levererar det här DTS-HD Master Audio 5.1-spåret en otroligt välmixad ljudupplevelse med strålande surround, tung bas och klara dialoger. Kanske är musiken lite lågt mixad, men i övrigt toppenljud från första till sista sekund.

Extramaterialet:
Ingenting.