Clive Barker's Jericho

Jag vadar genom högar med lik, blod sprutar som vattnet ur en fontän, hela min värld fylls med skrik av desperation, ångest, död och adrenalinfyllt övervåld. {Clive Barker's Jericho} är här för att frälsa alla oss som gillar massivt övervåld, ockulta dödssoldater, tidsresor och hinkvis med äckelpäckel precis överallt. Cliver Barker är mannen bakom Hellraiser och Lord of Illusions, och ett antal böcker som minst sagt sätter läsarens fantasi på prov.

För ett par år sedan gjorde han en stark insats då han bidrog med grundidén och sitt namn till det grovt underskattade {Clive Barker's Undying}. Den gången var hans medverkan inte speciellt stor, utan herr Barker fick mest komma med lite grovgrund för handlingen och lite händelser. Denna gång är det dock annorlunda då Mercury Steam och Codemasters har sett till att den gode herr Barker har fått vara med hela vägen och fått använda sin ovärderliga kunskap om hemskheter och det morbida.

Jericho ger spelaren kontroll över sju specialsoldater med övernaturliga krafter och massiv arsenal för att prygla sönder ondskan och skicka ner den i det mörka hålet den kom från. Dessa sju individer är specialiserade inom olika områden och samtliga har nyckelroller för att ta sig vidare i spelet. Jericho-teamet ingår i byrån för ockult krigsföring, och har som uppdrag att rycka när lite övernaturliga krafter kombinerat med hög eldkraft behövs.

Varje karaktär har sina egenheter och mörka vrår i själen. De har också olika vapen och olika magiska förmågor. På vapensidan finner vi krypskyttevapen, ninjasvärd, automatkarbiner en chaingun, pistoler och fula ord. Några av magierna man har tillgängligt är att skjuta ut en flammande drake som bor i en killes arm, telekinesi, åderlåtning som kan fånga en fiende, magiska skott man kan skjuta, förmågan att upptäcka fiendens svaga punkt och mycket annat. En negativ sida torde dock vara det faktum att man aldrig uppgraderar sin utrustning, sina vapen eller sin magi, allt är konstant.

Den försvunna staden Al-Khalil har rest sig ur sanden, och med den har oroligheterna ökat dramatiskt. Forskare och soldater som har skickats in har man förlorat kontakten med, och nu är det istället dags för Jericho-teamet, den sista utposten att äntra scenen. Mitt under en rådande sandstorm landar man, och det är nu dags att börja nysta i vad som verkligen händer egentligen.

Detta är upptakten på en resa genom tid och rum i jakt på ondska som har infekterat vår historia. Nu måste Jericho-teamet resa genom olika tidsåldrar för att besegra det demoniska hot som kan komma att utplåna hela mänskligheten genom att ändra det som en gång har hänt. Bland annat kommer teamet att få besöka andra världskriget, medeltiden och rommarriket för att röja upp bland de vidrigheter som huserar där.

Som spelare har man möjligheten att byta den karaktär man använder, och därmed kunna använda den karaktärens färdigheter. Dels kan man välja det via en meny vems kropp man ska ta i besittning, och så snabbt som en själ kan färdas genom luften kommer man att hoppa in i den personens kropp. Sedan kan man också sikta på personen i fråga, och med ett knapptryck åker kameran mot karaktären och placerar din synvinkel från deras ögon.

Själva finessen är praktiskt och smart som sådan, problem ligger dock i hur hela spelet är uppbyggt. Tyvärr har Mercury Steams samarbete med den morbide filmregissören och författaren inte resulterat i ett underhållande spel. Ett koncept som både visuellt och handlingsmässigt lät väldigt lovande, slarvas bort på ren lathet och direkt dåliga designval från Mercury Steams sida. Det största problem med Jericho är det faktum att spelets strider är så otroligt dåligt uppbyggda.

Ofta hindras man av skriptade sekvenser där det väller in fiender och oftast lyckas dessa fiender slå allt liv ur en eller flera av dina kamrater. Detta till exempel med extremt kraftfulla distansattacker. Varje karaktär kan se till att de andra kommer på benen och kan börja slåss igen, så där är det inga problem, utan de problemen kommer under tiden man hjälper sina kompisar. Det logiska vore ju att de överlevande skulle hålla sig någorlunda skyddade, vilket de oftast inte gör.

Detta resulterar i att man kan ibland bli fast en bra stund i en stridssituation där man snarare än att beskjuta fienden, återväcker sina kompisar på löpande band, då någon dör medan man återväcker en annan. Om hela truppen dödas, ja då är det över. Detta gör att många av striderna blir både långtråkiga, trista och otroligt stela. Den svaga intelligensen hos ens teamkamrater är ett ständigt irritationsmoment, och man blir för det mesta frustrerad.

Trots att Jericho är bitvis väldigt snyggt och låter bra, lider det även av hopplöst urusel bandesign som oftast känns tio år gammal, men numera inklädd i moderna köttexturer med snygga effekter. Jericho är en bra idé som är utfört på ett stelt och tråkigt sätt. Många av karaktärernas färdigheter kan bara användas på vissa ställen i spelet, och dynamik existerar inte ens, tyvärr. En del partier är man begränsad till en eller ett par karaktärer, och därmed minskar även variationen ännu mindre.

Trist att en hyfsad handling, bra graik och en god stämning ska slarvas bort på direkt dålig speldesign. Att låsa fast spelaren i strider i fem till tio minuter för att intelligensen hos mina kamrater är så dålig att de inte kan undvika att åka på storstryk var tjugonde sekund, är otroligt frustrerande, och ett hopplöst uruselt och direkt amatörmässigt sätt att skapa mer livslängd i spelet. I händerna på en duktigare utvecklare hade detta nog kunnat bli bra, men nu känns det som ett bra koncept fast i ett medelmåttigt utförande. Teknik på topp, spelbarhet i botten.