Closer

Hur nära kan man komma? Vad är egentligen närhet och går kärleken att lura? Regissören Mike Nichols räds inget i Closer, ett kärleksdrama med vanliga frågeställningar, vanliga situationer och till synes vanliga människor men som ibland slår så hårt att man nästan får blodsmask i munnen.

Vi får följa författaren Dan (Jude Law), strippan Alice (Natalie Portman, fotografen Anna (Julia Roberts) och hudläkaren Larry (Clive Owen) under en två års-period där kärleken är ett vagt begrepp som ofta förväxlas med andra känslor som ilska och svartsjuka.

Closer är baserad på Patrick Marbers extremt framgångsrika London-pjäs med samma namn och regissören Mike Nichols är precis som skådespelarna nästan löjligt säkra i sina roller. Dialogen är förfinad till max efter hundratals lyckade föreställningar och känns knivskarp, trovärdig och innehåller ett grovt och okonstlat språkbruk. Scenerna är oftast långa, samtalen oftast explosiva och ombytliga och det vilar något väldigt sorgligt i filmens fyra, blottade karaktärer som berör. Julia Roberts och Natalie Portman gör här sina bästa rollprestationer någonsin men det är trots detta Clive Owen som stjäl varje scen i Closer. Owen frångår sin mer bekväma stil och levererar istället mörk humor, aggressivitet, ärlighet och ger en bild av en genomvidrig människa som man trots detta inte kan sluta tycka om.

Closer är en vulgär, kall och ibland nästan otäck film som till stor del förvånade och visade sig vara något helt annat än vad jag hade förväntat mig. Känslor förkastas, förkrossas, kärlek förnekas och medan karaktärerna i Closer känns realistiska och berättelsen avslöjande är känsloyttringarna i slutändan ytliga.

Tim Hatleys superba foto är pricken över i:et i detta fantastiska drama. Här blandas Londons finaste i form av luftiga konstgallerior med kliniska väntrum, isvita restauranger och mörkröda stripklubbar till en visuell fest som på bästa sätt ackompanjerar de underbara skådespelarinsatserna.